väg, tvinga den att taga en annan, och ur denva synpunkt, det vill säga, Götha kanals intresse, medgifva vi, att man kunde, om andra intressen förbises, advocera för ännu högre pålegor på transporten mellan Hamburg och Libeck till och med så höga, att all handelstrafik på denna väg blefve emöjlig. Götha kanal intresse är likväl ett, och Östersjöhandelns och den Sveuske kaparens äro icke aldeles desamma dermed; det är i de sednares vi yttra oss, och det beror nu på hvilketdera mera ometelbart är handens och landets. Åanu kinkigare blir Stockholmsbladets bevisning, i fall Östersjö handeln på Hamburg, oaktad: den uppoffring, som den Danska transitoafgiften medför, ändock skulle finna sig fortfarande nödgad att taga sina varor öfver Lybeck hellre än att underkasta sig svårigheten att vänta på sällsynta lägenheter i Hamburg, att icke kunna få någon sändning till sig efter Oktober måcads slut eller förs medlet af Mej månad, att hålla serskilda kommissionärer i Götheborg, samt der förtulla, omlasta och förpassa varorn:. I alia händelser kan först då, när ea regulier ångfartskommunikation mellan Götheborg och Hamburg uppstår, — hvarigenom de mångfaldiga oligenheterna och dröjsmilen vid seglande fartygs upp Gch nedfari på Elben kunde unadarrödjas — först då vore i vår tanka tiden inne att tänka på antagligheten af S:ockholmsbladets sats; men ändå skulle föga kunna åtgöras vid dess förslag, så länge frakten för en kolly emellan Stockholm och Göihcborg på åvgfartyg är lika dyr, om ej dyrare, än frakten för en lika stor kolly mellan Stoekholm och Lubeck. Vi öfverlemna dessa anmärkningar till begrunlande af våra medbröder, som behaga söga, att vi npläderat för Libeekxarne, och önskar, alt de täcktes deröfrer yttra sin tanka fe SR a nn