tänkesätt i detta afseende. I Indragningsmakten har åter visat, ait den icke gåt till sina fäder. I går afion, klockan 6, indrogs nemligen det tredje Stockholmsbladet, just som det var färdigtryekt, så att först sednare det fjerde Stockholmsbladet kunde utgifvas. Under titel: Tidningsöfversigt, innehöllj Statstidningen för några dagar sedan en uppsats i riktad emot Stoockholmsbladet, som i en artikel hade omtalat sen olycksbringande fräckhet, hvarmed oppositiouspressens varningar och råd bemötas... — Statstidningen yttrade i anledning häraf: Opartiske läsare af Stoekholmsbladet känna för väl, på hvilkendera sidan fräckheten finns, för attiete med lika häpnad som förirytelse läsa ena beskyllning af denna beskaffenhein. Vidare försäkrade Statstidningen,iatt nom i vårt land något våld och förtryck utöfvas, så är det af dem, som yitra sådana klagomåln. Tagen efter orden, skulle denna fras betyda, att allt, hvad man här klagat öfver, att lagarna blifvit öfverträdda, att oskyldiga menniskor blifvit öfverridna oeh nedsablade af kringströfvande patruller, att medborgare bållits utan skäl arresterade, att blod utgjutits af den beväpnade styrkan, att tertyr användts, för att tvinga anklsgade till bekännelse o. s. v., att allt detta är ingenting mot oppositionspressens förmätenhet att omtala det och att deröfver göra reflexioner. Men Statstidaingens ord får man aldrig taga efier bokstafven, ty der meningen är obestämd oeh vacklande, kan uttryeket naturligtvis ieke heller bli klart och tydligt. Om man likväl skulle få gissa till Statstidningens mening, skulle man tro den vara, att Stockholmsbladet, — och kanske oppositionspressen i allmänhet — tillåter sig någon fräekhet, och att Statstidningen vill göra den oväldige läsaren till domare deröfver, d. v. s. att Statsiidningens principal, regeringen, vill öfverlemna åt nationens sunda förstånd och rättskönsla, alt anmärka och genom sitt ogillande korrigera den öfverdrift och de förseelser, hvartill prässen kan göra sig skyldig. Ett sådant system står väl. icke rätt wäl tillsammans med de sednare tryckiribetsaktionerns, med indragningarna af tre tidningar på samma dag i Stockholm och tvenne i Götheborg, eller med den för en månad sedan verkställda indragningen af Stockbolossbladet; men om verkligen regeringen hade velat återkomma från deita tvångstystem, om bon velat återergå till det mera förnuftsenliga, att öfvrerlemna åt läsaren domsrätten öfver pressens alster, så hade man mist lycköeska henve dertilll Det vore ett steg framåt, i sanning det vigtigaste och betydel; sefallaste vår regering pi länge tagit, och hvaraf hon snart skulle erfara de önskligaste följder. Det är väl möjligt, att erfarenheten af ett sådant nytt systems antagaude å styrelsens sida, och medvetandet ait få uttrycka sig huru starkt isom helst cm densamma, till en tid kunde jleda sill ett och annat missbruk; men dessa I missbruk skulle snart korrigera sig sjelfva, och se här hvarföre. Ett häfiigt och passionsfulli språk gör nemligem en viss effekt på mängden, endast så länge den är ovan dervid, och isynI nerhet om den tillika af erfarenheten har anledning förmoda, att den talsmde eller skrifvaznde I personen derigenvom äfventyrar något af sin egeni dom eller sin välfärd, och att hans öppenhet I således fordrar mod eller uppoffring, ty dess2 lingifva alltid aktoingt och: sympati. Se Tderemot publiken, att intet hinder för yttranI derätten lägges från auktoriteternes sida, attinga förföljelser inträffa för anmärkningar om regeringen och dess åtgärder, så förlerar det stermande i orden snart en del af sin kraft på mängden, så vida det icke äger en giltig grund I de handlingars karakter, hvaraf det är framkalladt Det är på detta sätt yttranderättens helg bäst bibehålles, och någon Cvåda för in trång på det enskilda eller familjelifvets områd kan deraf ej behöfva befaras, enär den enskil de i alla fall kar genom lagens medverkan sök upprättelse för en liden skymf eller förnärmels till sitt goda namn oeh rykte. Hr Hofkansleren von Bartmansdorff har i medlertid nu sörjt för, att den illusion, som DD RR I PF en BER