Jag känner föga Arabernes husliga seder, ty jag har nästan aldrig kommit in i deras hus; emedlertid tillbragte jeg, jemte någre officerere, en afion hos en af stadens förnämste invånare, och jag fann denna s-mling ganska angenäm, ty den var för mig helt och hållet ny. Vid vår ankomst emottogos vi af ett bland husets fruntimmer, som hade den godheten att afslöja sig och Ira oss se ett gauska täckt ansigte; hon gjorde les honneurs med ett behag och en oivucgenset, som förvånade mig. Nästam ala de bjudna voro redan komne. Vi fuano desse herrar sittande med korslagda ben, såsom bruket är, på dyaor och ottomaner och gravitetiskt rökande sina pipor, samt lyssnarde till en barbarisk musiks föga melodiösa ackorder. Desse musikanter, som äfven voro sångare, uppstämde pation:lsånger, bland hvilka jag var högst förvånad att igenkänna den beskodlige Mariboroughs visa, som icke kunde ana, att han en dag skulle falla från Carybdis ned bland Beduinerne. Betjeningen bar ständigt omkring kaffe, och förfriskningaraa, som bestodo i rom och bränvin, förtärdes af hela sällskapet, till och med af damerna ar samma glas, som giek frin hand till band. Då dessa förfriskningar något litet uppvärmt hufvudena, började Araberne bortlägga detta allvar och deita decorum, som de aldrig åsidosätta utom hus; de började skratta med full bals, hvarje gång orehestern åter tog sitt vokalech instrumentalcharivari; man ackompagoerade det sjungande och slående takten med händerna. Mot midnatten blef samlingen ganska liflig; alla Araberne sjöngo, med en tjutande röst och en näston, visor, lika de Spanska bergsboernas; qvinnorna dansade, men utan behag, och fortforo på detta sätt, utan hvila eller afbrott, ända tills de nedföllo af trötthet. Musikanterne deltogo i den allmänna muuterheten, och oväsendet steg till dem grad, att, om vi ieke för sigtigt aflägsnat oss, skulle de hafva spräckt vå örbinnaz; det tyckes såsom alla Arsbernes af tonsällskaper äro i samma stil; också äro d icke särdeles eftersökta af Fransmännen, m—RLLLL MT TT rn rn Sn RT KR FE BR