BLANDADE ÄMNEN.
CHARLOTTE CAUCHOLIS.
(En märkvärdig Krimirslrättegång.)
pEe
FTSE LILGE BITS SUB RS SITE FUB IEN FITTA
(Slut från föreg. nummer.)
Man öfvergick till vittoenas hörande. Lika-
1en doktor Ollivier uppregar sitt förut gifna in-!
tyg samt sin öfveriygelse, att L:s död omöjli-
gen tillkommit genom sjelimord, I
Oråf. (låter visa Ch. det i L:s rum funna!
gevär.) Ch. Cauchois, känner ni detta gevär?
Ch. Nej m. h.; när L. gick på jagt, brukade:
han en dubbelbössa. Ordf. Det är med det-
ta gevär, ni mördat honem? Ch. Nej m. h. (Man
framtog nu en liten ask med de små hagel, som
blifvit funna i L:s hufvudskål, och under des-:
sas förevisande höli dena anklagade näsduåen:
för ögonen.) Doktor Duvergier aflägger en be-
rättelse lika lydande med sin kollegas, och upp-
lyser, att Ch. skulle hafva dödt af den intagne:
blåstärkelsen, om hon ej bekommit läkemedel.
Ocdf. Efter så minga övertygande omständig-
heter, neker ni ännu att ni begått mordei? Ch.
Ja. Orcdf. Har ni något särskildt skäl hvarföre !
ni återhåller en bekäonelse, som, jag är der-!
om öfvertygad, ieke skulle skada er i herrar
edsvurnes tackar? Ch. Nej. Ordf. Gör ni!
det måhända på det er son icke en gång må!
för: brå er er handling? Ch. N j icke derföre. ...:
det är ieke jag. Ordf. Men ert nekande är!
mycket lamt . . . . säg sanningen helt upprik- !
tigt? Ch. — med en nästan döende stämma —
det är icke jag. Ordf. — till vittnet Lacaille,
en artist, som delkhagi: i L:s landtparti. — Ar ni!
git? Lac. Nej! Ordf. Det var således icke:
er hustru, som deltog i ert parti tillsansman med
L: — det var beryktade qvianor? Lac. jag
medger att mitt uppförande den aftonen icke
var rätt prationneli (löje.) Ordf. Rationcit!
Jet var ivertom ganska sedelöst, och det är
utan tvifvel detta lardtparti, man har att tacka
för en menniskas död och existensen al ett svårt
brott. Lae. Det var ett vanligt landtparti.
Hr Plougoulm. När viiemnade L:s rum, voro
sänggardinerme då tillslutne? Lac. Det kan
jag ej bestämma. — De tvimae öfriga vänner-
na vittaade på samma sätt och slutade med,
ati det var ett landtparti,, samt erhöllo derfö-
re välförtjenta erinringar, hvarefter Henry, värds-
husvärd på Graveile förekallades. Ordf. De
passerade aila nattea i en kammare och ni bar
madrasser till dem? H. Ja, jag bar dit en el-
ler två, Ordf. Och de sjöngo och drueko he-
la natten? H. jag käcner icka dessa herrars
qvantum satisp — de tycktes ej hafva fått mer
än lagom. Ordf. Hvad hade de druekit? H. En
obeiydiighet — ivå eller högst tre buteljer hvar-
dera (löje.) Henary — vändande: sig till de
skrattande — jag dricker sj-lf sx, uian att det
synas det minsta (ny munterhet.) Bauny restura-
iör i Alfort, upprepade h7.d man redan al an-
klagelseakten känner, med tillägg, ait Ch. yitrat
om de med L. följaktiga qvinzco.: der är viss!
en för honom (L.) oekzsi;, att hon hela naiter
vankat af och an kring buset, samt att Ch::
moder ofta sökt afbryta forbindelsen mellan hen-
nes doiter och L., och en gång slagit och
bortjagat denne. Ordf. Huru ansågs Ch.
ortea? Bauny. Man tadlade beone för för-
bindelisen med en gift man, men i allt öfrigt va
hon väl känd. Ocdf. Var L. känd som se
delös? B. Det var ieke fritt. Vidare upp
lyste B., att L. gifvit Ch. peogar, och ordföran
den frågade, med an!edning deraf: Ch., L. ga
er pengar? Ch. Han gaf mig 25 franes i må
gaden att betala amman, de tre första måna
derne; de öfriga betalade min mor. Mig g
han aldrig pengar, men väl gjorde han mi
presenter af kläder och granliter. — På fråg
upplyste hon vidare, att det rämtepapper L. ö
derlemnat henne, men sedermera återtagi
lydde på 10,000 frames, att han vid åte
tasandet sade siv hehöfva pengar och Ila