BLANDADE ÄMNEN. CHARLOTTE CAUCHOLIS. (En märkvärdig Krimirslrättegång.) pEe FTSE LILGE BITS SUB RS SITE FUB IEN FITTA (Slut från föreg. nummer.) Man öfvergick till vittoenas hörande. Lika1en doktor Ollivier uppregar sitt förut gifna in-! tyg samt sin öfveriygelse, att L:s död omöjligen tillkommit genom sjelimord, I Oråf. (låter visa Ch. det i L:s rum funna! gevär.) Ch. Cauchois, känner ni detta gevär? Ch. Nej m. h.; när L. gick på jagt, brukade: han en dubbelbössa. Ordf. Det är med detta gevär, ni mördat honem? Ch. Nej m. h. (Man framtog nu en liten ask med de små hagel, som blifvit funna i L:s hufvudskål, och under des-: sas förevisande höli dena anklagade näsduåen: för ögonen.) Doktor Duvergier aflägger en berättelse lika lydande med sin kollegas, och upplyser, att Ch. skulle hafva dödt af den intagne: blåstärkelsen, om hon ej bekommit läkemedel. Ocdf. Efter så minga övertygande omständigheter, neker ni ännu att ni begått mordei? Ch. Ja. Orcdf. Har ni något särskildt skäl hvarföre ! ni återhåller en bekäonelse, som, jag är der-! om öfvertygad, ieke skulle skada er i herrar edsvurnes tackar? Ch. Nej. Ordf. Gör ni! det måhända på det er son icke en gång må! för: brå er er handling? Ch. N j icke derföre. ...: det är ieke jag. Ordf. Men ert nekande är! mycket lamt . . . . säg sanningen helt upprik! tigt? Ch. — med en nästan döende stämma — det är icke jag. Ordf. — till vittnet Lacaille, en artist, som delkhagi: i L:s landtparti. — Ar ni! git? Lac. Nej! Ordf. Det var således icke: er hustru, som deltog i ert parti tillsansman med L: — det var beryktade qvianor? Lac. jag medger att mitt uppförande den aftonen icke var rätt prationneli (löje.) Ordf. Rationcit! Jet var ivertom ganska sedelöst, och det är utan tvifvel detta lardtparti, man har att tacka för en menniskas död och existensen al ett svårt brott. Lae. Det var ett vanligt landtparti. Hr Plougoulm. När viiemnade L:s rum, voro sänggardinerme då tillslutne? Lac. Det kan jag ej bestämma. — De tvimae öfriga vännerna vittaade på samma sätt och slutade med, ati det var ett landtparti,, samt erhöllo derföre välförtjenta erinringar, hvarefter Henry, värdshusvärd på Graveile förekallades. Ordf. De passerade aila nattea i en kammare och ni bar madrasser till dem? H. Ja, jag bar dit en eller två, Ordf. Och de sjöngo och drueko hela natten? H. jag käcner icka dessa herrars qvantum satisp — de tycktes ej hafva fått mer än lagom. Ordf. Hvad hade de druekit? H. En obeiydiighet — ivå eller högst tre buteljer hvardera (löje.) Henary — vändande: sig till de skrattande — jag dricker sj-lf sx, uian att det synas det minsta (ny munterhet.) Bauny resturaiör i Alfort, upprepade h7.d man redan al anklagelseakten känner, med tillägg, ait Ch. yitrat om de med L. följaktiga qvinzco.: der är viss! en för honom (L.) oekzsi;, att hon hela naiter vankat af och an kring buset, samt att Ch:: moder ofta sökt afbryta forbindelsen mellan hennes doiter och L., och en gång slagit och bortjagat denne. Ordf. Huru ansågs Ch. ortea? Bauny. Man tadlade beone för förbindelisen med en gift man, men i allt öfrigt va hon väl känd. Ocdf. Var L. känd som se delös? B. Det var ieke fritt. Vidare upp lyste B., att L. gifvit Ch. peogar, och ordföran den frågade, med an!edning deraf: Ch., L. ga er pengar? Ch. Han gaf mig 25 franes i må gaden att betala amman, de tre första måna derne; de öfriga betalade min mor. Mig g han aldrig pengar, men väl gjorde han mi presenter af kläder och granliter. — På fråg upplyste hon vidare, att det rämtepapper L. ö derlemnat henne, men sedermera återtagi lydde på 10,000 frames, att han vid åte tasandet sade siv hehöfva pengar och Ila