Den afskedsiecett för Svenskascenens vete-!
ran, He Sevelin, som vi förut annoucerat, äg-
de rum i förrgår. Hr Sevyclin, som städse varit
publikens älskliog och förtjent det genom den
sälsynta talang han allud ådagalagt och hva: med
han förskaffit de spektakeldesökande så minga
angenäma siunden, uppträdde denna afion i
ire.ng pjes r: Ålderdom och årskap, Sanu-
ljugaren och Fra Diavolo. Dea glädtighei hans
spal, såsom xlhid, uppväekie, varlikväl den-
na 25ox hos måvgen uppblindad med en sorg-
lig käcsla vid taaken derpå, att man nu såg
bozom för sista gårgen, ech denna känsla röj-
de sig äfven allmänt, så väl hos åskådarne, som
dena förjente konstaären sjelf, då han efter
spektaklets slut, framropad, åter inträdde och
helsades med de lifligaste uttryck af erkänsla
och bifall. Några, som vi hört sägas, af Hr Se-
vclin sjelf förfastade enkla och lyckligt inspire-
rade, samt för tillfellet passande verser, dem
han muntligen och icke utan rörelse framsade,
voro hans svar på detia bevis af publiker: s väl-
vilja. Vi meddela dem här nedax:
Snabbt tiden flyr i skivad: lopp
P2: jjusa och på durkli vinger,
Och hver och en att bryta opp
Ifcåa sin post till slut h:n tvinger.
Pi min jag blifvit veterin;
e tiosal af år törsvunnit,
Och än ott halft, förväg min bn?
Till måst — efskodsstesdin hunnit,
mm
2
Jag verkat dor hvad jag förmått,
Eb: nen ack, livgt frin hvad godt jag villa;
- 2o ringa del föll på min lott,
L Jeg vat vvt, af talaug och snille.
Likzvil jag minos mången stund
Mod tacksamhet, då jag fått höra
Från danna rika, aköna rund
Ett bifall tränga till mitt öra,
Dia godhet, vördade Publik,
Hvad annat glöms, jag skall ej glömma,
Dosa minne, som en dyr relik
Med migi skuggan jeg vill gömma
Ej stor förlust jig vållar dig,
O! konst, da äger bättre fori;
Men om du mindre älskat mig,
Jag dig dock äiskat dertu mora.
På dett: rusa jig :es ej mer;
Min stämma höj: tör sista gången
Att ömt c31 tacksamt holga Er
Den anspråkslösa fskodaskazen.
Farväl då! lamaen till min tröst,
Jag bor derom, med upprördt sinno,
lats zågon gårg uti ert bröst
Åt gamia skådospelarns minne!