Article Image
, tillregan, HULL UUTL SLUU LUM SU UUVUnNT, HULL UCI nes hutvad var alldeies förvirradt och att hon hade håg att krossa det. HEukan Laic8 såg derpå Ch. återgå i L:s hus, och vid det hon samt vittnet Richard gingo der förbi, hörde de en dof smäll, hvilken de togo för knallen af en afligsen åska, som då syutes nalkas. Kort derefter sågo de Ch. i högst förvirradt tillstånd; hennes blick var förvildad och hon skar tänderna. Hon skyodade hastigt förbi och gick uppät Marne, och straxt efier henne gick tillfälligtvis vittnet Patte samma väg. Hastiigt hörde haa Ch. ropa aek min mor!, ech i samma ögonblick kastade hon sig i vattnet. Hen uppd:og hegzne, men hor ville åter kasta sig deri och sade till Patte: sBästa fader P., lemna mig; om ni hindrar mig uu, skall jag i afton verkställa mitt besiut — ni gör mig olycklig, om pi tillbakabålier mig. I närvaro afvittnet Fouquet yttrade hea sedermera: Låt mig dö! Han ar död! Han är saåkert död; jag är em förlorad qvinna, lå: mig dön och detta upprepade hon tlera gånger. Då Fouquet föreställde beone, att hon borde undvika skandal och ett polisförhör, svarade hon: Här förestå belt andra förhör, och ganska långa; vi äro ensamme, låt mig dö, eller låt gensdarmer häkta mig, Förd till parken vid Maison Alfort, upprepade hon ouwpphörligt ,han är död, och då hon såg sitt barn, sade hon: mnarma, olyekliga barn, hvad skall det blifva af dig? Vinet Bawuy begaf sig till Langlume. Hanj fann yttra dörrn öppen, men dörrarne in i förstugan voro slutna, och nycklarne till dem lågo på en liten bänk. Vid ioträdet fann han L. på en soffa i sofvande ställning, men nedblodad, och sedan vittnen och mären blifvit kalla le, faun man vid undersökning trenne hål i L:s hufvudskål, nära ned emot paouan, samt hiret kriog dessa hål afsvedt. Ett vyligen Kossadi gevär, tilkönigt Ly stod dold under vecken at fönstergardinen, nära soffan, och laddstocken der bredvid. Vitnet Bauny, underrättad, att Charlotte önskade tala med nouom besökte henne oeh yttrade vid inträdet: Oiyekliga, du har då mördat honomn! Den anklagade svarade blott med tårar, stod upp, fattade en butelj med blåstärkelse och drack deraf, men erhöll kräkmedel. Utanför portea af L:s hus återfann man perinyekeln, (och hustru Compiegne erinrar big, att Ch., vid. nigåendet ur nämnde hus, gjort en rörelse med armen, liksom för att borikasta något. Oaktadt alla dessa bindande anledningar, har Ch. nekat, att hon begått mordet, men anklagas nu, såsom den der af fullt uppsåt mördat hr L. Under upplässadet af denna akt höll Ch. ögepea fästade på golfvet och gret oupphörligt. Ordföranden började derpåransakuingen, seIdaa vittnena, till ett amtal af 28, blifvit tillkallade. Efier de vanliga frågorne, dem Ch. besvarade med så låg röst, att jurymännen måste erinra becne att tala högre, kom ordföranden till början af Ch:s relationer med k. Ordf. Ni var då 16 år? Ch. Ja — men han var fri. Ordf. Han var enkling? Ch. Ja. Ordf. Hur blef ni bekant med hovom? Mina slägtingar hade satt mig till arbete i ett hus på gatan Mauvaises paroles, och då såg hr L. mig. Ordf. Och intet medel användes att förföra er? Ch. Han lofrade att äkta mig. TOcdf. Och derföre gaf ni vika? Ch. Nej, icke för det. Ordf. MHNi har således ej blifvit förföra? Ch. tiger. Ordf. Förklara er! Ch. IDå jag gaf vika, hade han talat vid frun — Ifrun, som jag arbetade hos, och hon öfvertalade mig. Ordfe Användes intet annat meIdel? Ch. Man gaf mig något att dricka (allmär Irötelse), — jag insomnade deraf, och när jag ; låter vaknade — — befann jag mig i en säng loch hr 5. bredvid mig. (Rätten beslöt, att frum som hette Draye, skulle kallasp Ordf. Nä L. ingick sitt tredje äkterskap, hvarföre öfver 1 I gaf ni honom ieke? Ch. L. hade döljt dett: I för mig; jag var då hafvande — och mitt stac slkars barn — — Ordf. Var L, god mot er gICh. Ja. Ordf. Men mi har sagt annat vic , förhöret? Ch. Någon gång var han elak mo ljmig — sen jag fick veta att han var gifts gie! -1jag ej mer till honom — han hade äfven för bjudit mig att gå ut. (Som den anklagade svaga stämma ej kunde höras, lät presidentei henne nedstiga oeh taga plats å ea pall, vi foten af jurybänkarne.) Ordf. Visade L. öns or fos Art haren ARK LJ. Lo fr UL uat da 1 mo

16 oktober 1838, sida 3

Thumbnail