v
se, som med ratta tillkommer den Juridiska!
skarpsionigheten och värdigheten. Det är nu-
mera nis ar cudast brostmålen, som väcka nå-
got allmännare deitagande. Ett skäl härtill lig-
ger klart i böjelsen för det ovaaliga och upp-
skakande, ett annattorde få sökas i brottmåls-
lagsskipniogens stör:e eakelhet än den civila
och i ranzskoingarne: dialogiska form. Det in-
tresse, dessa slags mål öfver allt väcka, förstoras
likväl ansenligt, der utslaget fäles af en jury.
Hvad maa kallar bevis i juriiiska mål inskrän-
ker sig i de flesta fill till blotta sannolikheten.
För den vaoliga domaren äro dessa sannolikhe-j
ter genom lighestämmelser inskränkta till få, I
och, om man så får säga, påtagliga kännetee-
ken, oeh nir dessa äro för hand, har åhöraren I
redan på förhand utslaget gifvet. För juryaj
återläro äfvenslia nyanserna tillåtna, och ehu-j:
ru han her samma pligtsom domaren, att geun- .
da sin dom på ronsakning och skäl, kan likväl!
hans utslag i många händelser utfalla annorlaa- j
da än dena vanlige domarens. Det ögonblick ,!
som förflyter mellan; domarens ransakning och
juryns dom, är derföre för åhörarn ett ögonblick
af ovisshet och aniogar. Han her själf forme-j
rat sig en förestälning om fsktum och om den
i hvarje brott nödvändiga ingrediensen, den.
anklagades uppsåt, och sväfvar mellan fruktan
och hopp, att denaa hans föreställning af jurya I:
antages eiler förkastas. Dessa känslor anlitas:
så mycket starkare, ju svårare det ifrågavarande ;
brottet är och ju mer bevisen för oeh emot den
anklagades oskuld balansera hvarandrs. Exem-;
pel af en sådan sväfvande bevisniog lemnar ne- i
daniatagae, inför ea fransk jury passerade kri-
mimlunde sökniog, som säkert icke skall läsas
utan intresse:
Den 28 sistlidae September inställdes för as- !
siserätten ea ung qviona, anklagad, att dea 16:
Juni hafva mördat sin älskare, herr Langlumå. :
På ena sidan den anklagades ungdom och tadel- i:
fria förutgående lefaad, jemte svårigheten af det.
brett, för hvilket hon var anklagad, samt på j
den 2ndra skamlösheten hos den mördade, som
öfverlemnat sig åt en eynisk liderlighet, utan
att ens vårda sig dölja den för det olyckliga
offer, som genom honom blifvit moder, allt
detta väckte ett ovanligt deltagande. Då dör-
rarne öppaades, instörtade en mängd menniskor
af-alla klasser och togo plats utanför yttre skran-:
j
ket, medan en mängd damer på särskilda in-:
trädeskort togo piats derinuaaför oeh bildade en
sällsam kontrast med den mängd advokater il
långa rockar, som trängdes på sakförarebänkar-
ne. På ett litet bord nedanför domstolen lågoj
åtskilliga till corpus delicti hörande saker, be-
stående af ett htet gevär med en pipa samt:
diverse blodiga linnepersedisr. Bland personer
af distinktion märkte man Förenta Staternas:!
ambassadör, general Cass, sir Charles Russell, :
den aktningsvärde John Golburne, sarat ett stort
antal embetsmän från Paris ech provinserna.
Efter några minuter bebådade en allmän rö-
relse ankomsten af den anklagade, som framträdde ;
ander sayftoingar och höli eu näsdux för ögo-
nen. Charlotte Cauchois är en liten brynett,
hvars friska färg ej syntes hafva lidit af de be-
kymmer, hon utståti — Det behagliga uttryeket
af hennes fysionomi, som afspeglade ena upp-
riktighet, hvilken på ett sällsamt sätt kontraste-
rar med den svåra anklagelse, som hvilade öf-
ver hennes. hufvud, väckte genast ett allmänt
deltagrode för dea olyckliga qvinnan, som oupp-
hörligt flöt i tårar och med qväfd röst, på ord-
förandens första frågor, upplyste, att hon hete
Charlotte Colobine:; Cauehois, var född i Chbå-
teau- Gaillard, 22 år gammal och utan yrke.
Förutseende, att wndersökningen skulle draga
länge ut, förordnade rätten, på generaladvoka-
ten Piougoulms hemställan, att juryn ökades
med en suppleant. Derpå uppläste sekretera-
ren anklagelseakten, hvars innehåll kortligen
var fötjande:
Hr Langlume, som var gift för tredje gingen
och fader till flera bara, förförde för 6 år se-
dan den till 16 år hunna Charlotie Cauchois
och höll henne som mätress. För omkring
48 månader sedan nedkom hon med ett barn,
hvilket Langlum, som imedlertid kommit til
förmögenhet, lofvade att försörja, utan att lik-
väl uppfylla detia löfte. Charlotte bebodde,
jemte sin moder, ett hus, beläget så nära
Langlumes, att hon derifrån kunde se de per-
soner, som inging? i det sednare, och Lang-
cr LaÅÄllar måsar mA acc dels