emot en liktidigt med heene född son af fångvaktaren Chiappioi. Fastän detta bref icke innehöll några uppgifter, som kunde bringa fru Sternberg på spårea af hennes rätta föräldrar, så lyckades det henne dock snart att komma under fund red, att desse, vid den tidena hon föddes, bott i grefve Borghis hus i Modiglisna, under namna a Joinvilie, och af vissa familjintressen varit ö anlåtna att utbyta sin doiter emot en gosse. Sannolikheten häraf, som hvilade på flera slags vittaesbörd, gjordes så tydlig och klar iaför biskopliga tribuvalet i Fsenza (hvarunder Modigliana lyder) att detta tribunal förklarade friherrinnan Sternberg för dotter af grefve Ludvig Joinville och hans gemål, och lit äcdra dopattesten i enlighet dermed. Silunda kuade fru Sternberg visserligen iro, alt hon upptäckt sina föräldrars namn, men ett fullkomligt mörker sväfvade ännu alltid öfver deras personer. Alla anstöllda efterforskningar förde till det resultat, att 1773 icke någon familj Joinville funnits i Frankrike, och ait blott fufstarne af huset Orleans bland sica öfriga titlar äfven förde den af grefvar af Joinville, Man erfor, att Ludvig Filip Josef af Orleans, som sedermera kallade sig Filip Egalit, flera gånger rest usder inkognito af grefve af Joinvilie. Man ser redan här hvart han författarinnan af broschyren syftar. Nämnde furste, då änoua hertig af Choartros, reste år 1773 med sin gemål i Italien; hon nedkom med en dotter, som utbyttes emot Chiappinis son, emedan man trodde sig hafva föga hopp om manliga arfvingar; friherrinnan Sternberg är Filip Egalits förstfödda dotter, och Ludvig Filip, Fraosmännens konung, är son affångvaktaren i Modigliana. De serskilda bevisen för dessa påståenden, till större delen bestående i vittnens utsagor, som skola ådagalägga identiteten af grefven af Joinville och hertigen af Chartres, kunna icke här framliggas. Bland rgumenterne, som friherrinnan Sternberg anfört för sina påståenden, är äfven heanes Bourbonska anletsdrag, i motsats till Ludvig Filips frappanta likhet med fåcgvaktaren Chiappini och bans söner. Frågan hvarföre friherrinnan ända tills nu underlåtit att göra sina anspråk gillande inför allmänna opinionens domstol, besvarar hon dermed, att hon, vid hvarje steg hon tagit för detta ändamål, stött på svårigheter. Hela skriftens sammansättning visar för öfrigt, att: fru Sternberg endast tror sig strida för sina heligaste rättigheter, och är innerligt öfveriygad om rättvisan af sin sak, då hon likväl måbönda bloit är ett verkiyg för det förhatliga Parti, som tror sig ådagsläsga sin religiösa vördnad för kungadömet derigenom, att det kasta: smuts på dess närvarande representant.