ide lifvas af vreden eller hämnden; men uton dessa passioner, uttrycka de ingenting annat ä! lätja oeh tröghet; när vädret är vackert, sätt: de sig hukade mot en mur, oeh qvarblifva så hela timmar, utan annan rörelse än läpparnas, föl att boriblåsa tobaksröken. Olyckliga de, när betälhafvande generalen ställer sin kosa åt derzs sida, och de då något dröja att suga upp, til tecken af sin vördnad. Chause käppar lärs dem snart, hvad de äro skyldige representanten at Fransminrens segrande sul!tan. Desse Chaus äro turkiske soldster, som ut gjorde Bejens garde. De äro pu i fransysk tjenst, och man har deraf bildat en bataljon af 500 man. Achmet gaf dem förut en sold a 21, sous om dagen, men nu erhålla de en feank. Ebura de aldrig varit så väl betalta, och det vore i deras intresse att tjena oss, har man likväl dragit i betänkande att väpna dem, och det med skäl; korporalerne bära käppar, hvaraf de ganska allvarsamt betjena sig, och som allttör ofta göra bekantskap med de beskeclige Constatinebernes ryggar. Stadens folkmängd, som stiger ill vära 30,000 menniskor, består 2f Araber, Mohrer, Torkar och Judar. De förstnämnde, som vore vane att darra under Bejens ok och hvilkas egendom och lif berodde af deras herres ryck, foga sig ganska gerna efter den franska styrelsen och hysa förtroenvde till dess rättvisa. Mohrerne, ehuru kallade att deltaga i samma välgerningar, äro likväl mindre välsinnatie emot 0:s;5 de drifva fanatismen längre än Araberne, och de religiösa fördomarna aflägsta dem från oss. Turkarne äro oss helt och hället tillgifne, äfvensom Kuluglis, d. v. s. söner af turkiske fäder och arabiska mödrar. Före fronska ockupationen utgjorde Tarkarne Bejeng garde och elittrupper, samt ingåfvo de öfrige innevånarne lika myeken fruktav, som den herre, hvars befallmivgar de verkställde. Nu hafva de förlorat denna öfverlägsenhet; icke desto mindro äro de ändå våra väoner och bilda till en stor del de infödda korpser, som organiserats i Constontinehb, under nsmn af Spahis, eller Turkiska bataljonen. Judarne, som finnas här i stor mängd, äro med skäl föraktade, ty här i landet drifva de ända till ytterlighet alla de laster, man vsnligem förebrår detta olyckliga slägte. De äro nödsakade att bära ett utmärkande tecken, och man igenkänner dem sålunda på deras svarta turban. De bafva Fransmännen ait taska för det lugu, de för märvarande åtvjutasg ty under vår rättvisas skydd äro de betryggade mot de grymma vexationer, hvarför de förut så länge voro blouställda. (Forts. e. a. g.)