ide lifvas af vreden eller hämnden; men uton
dessa passioner, uttrycka de ingenting annat ä!
lätja oeh tröghet; när vädret är vackert, sätt:
de sig hukade mot en mur, oeh qvarblifva så
hela timmar, utan annan rörelse än läpparnas, föl
att boriblåsa tobaksröken. Olyckliga de, när be-
tälhafvande generalen ställer sin kosa åt derzs
sida, och de då något dröja att suga upp, til
tecken af sin vördnad. Chause käppar lärs
dem snart, hvad de äro skyldige representanten
at Fransminrens segrande sul!tan.
Desse Chaus äro turkiske soldster, som ut
gjorde Bejens garde. De äro pu i fransysk
tjenst, och man har deraf bildat en bataljon af
500 man. Achmet gaf dem förut en sold a
21, sous om dagen, men nu erhålla de en
feank. Ebura de aldrig varit så väl betalta, och
det vore i deras intresse att tjena oss, har man
likväl dragit i betänkande att väpna dem, och
det med skäl; korporalerne bära käppar, hvar-
af de ganska allvarsamt betjena sig, och som
allttör ofta göra bekantskap med de beskeclige
Constatinebernes ryggar.
Stadens folkmängd, som stiger ill vära 30,000
menniskor, består 2f Araber, Mohrer, Torkar
och Judar. De förstnämnde, som vore vane
att darra under Bejens ok och hvilkas egen-
dom och lif berodde af deras herres ryck, foga sig
ganska gerna efter den franska styrelsen och
hysa förtroenvde till dess rättvisa. Mohrerne,
ehuru kallade att deltaga i samma välgerningar,
äro likväl mindre välsinnatie emot 0:s;5 de
drifva fanatismen längre än Araberne, och de
religiösa fördomarna aflägsta dem från oss.
Turkarne äro oss helt och hället tillgifne, äf-
vensom Kuluglis, d. v. s. söner af turkiske fä-
der och arabiska mödrar. Före fronska ocku-
pationen utgjorde Tarkarne Bejeng garde och
elittrupper, samt ingåfvo de öfrige innevånarne
lika myeken fruktav, som den herre, hvars be-
fallmivgar de verkställde. Nu hafva de förlorat
denna öfverlägsenhet; icke desto mindro äro de
ändå våra väoner och bilda till en stor del de
infödda korpser, som organiserats i Constonti-
nehb, under nsmn af Spahis, eller Turkiska ba-
taljonen.
Judarne, som finnas här i stor mängd, äro
med skäl föraktade, ty här i landet drifva de
ända till ytterlighet alla de laster, man vsnligem
förebrår detta olyckliga slägte. De äro nödsa-
kade att bära ett utmärkande tecken, och man
igenkänner dem sålunda på deras svarta tur-
ban. De bafva Fransmännen ait taska för det
lugu, de för märvarande åtvjutasg ty under vår
rättvisas skydd äro de betryggade mot de grym-
ma vexationer, hvarför de förut så länge voro
blouställda.
(Forts. e. a. g.)