Läsaren finner i dag, under rubriken Utrikes den i sista Thorsdagsbladet lofvade redogörelse för det sora folkmötet utanför Manvehester i England, der, efter uppgift, ieke mindre är 300,000 personer af de arbetande klasserna vasit församiade, för att rådslå angående folkets politiska rättigheter. Det är ett karaktersdrag, för hvilket man svårligen kan söka ursprunget i något annat än den politiska frihet, som utgör äfven den fattigaste Engelsmans tröst och stolt het unter ett i öfrigt ofta svårare betryck än hos aadra folk, att allt, som utgår ifrån den Brittiska netionen, vare sig i vetenskap, i konst, i sjöfart, i handel, i industri eller i politiska förhavdlingar, bär stämpelna af någonting storartadt. Ännu har man likväl aldrig, åtminstoxe icke seian de gamla Germanernes och Allhärjartiogens tid, om hvilkas rätta beskaffenhet så föga är bekaat, eller sedan Romersks folk ts utvandring till mons sacer, skådat en i vår tanka mera imposant uppenbarelse af allmän anda och denna hemlighetsfuli2, vanligen slumrande jetiekrafi, som bor hos ett helt folk, är i denna sammankomst af trehundratusen menriskor, kommande ifrån olika håll utan buller ellar oo:dning, icke för att gapa på någon militärisk revy eller aunan ögonfägnad, utan för att t:Ja om folkets karta, öfverlägga om rättigheten för individer, att deltaga i valen till natiovens represententer, och sålunda äfven få lägga gin röst raed i vågskålen af detlacds angeligenheter, för hvars bestånd han arbetar i sin anletes svett och till hvars upprätthållande han betalar sitt med egen möda och egna händer förvärfvade bidrag. Uten afseende på de möjliga följderna, utgör ett sådsnt uppwöde redar i och för sig sjelf ett msjestätiskt skåderpel. Man kan der likna individerve vid vattendroppar: hvar för sig försviona je till ett iniet, men förenade utgöra de hafvet, som genom sin omätlighet och sin oemotståndlighet väcker beuadran eller förskräckelse, allt efter som det på sin jugna yta återspegler den vid syckretsen nedsjunksnde solens sista strålar, eller stormande slungar deu redlöse seglaren emot klipporna. Ait vilja .eräkna på förhand alla verkningarna af detta nya politiska elements uppträdande i en så fruktansvärd skepnad, vore förmätet, i synnerhet af dem, som erfäric det endast på afstånd och af andras berättelser; men vi kunne ej underlåta att meddela några i vårt tycke högst intressanta anmärkninger i anledning deraf, uti den Engelska tidningen the Speetator: Vid alla dessa samlingar af folkmassorna har förmeärkts enhet i planen och en förträfflig ordning varit iskitagen. Det är obestridligen klart, att de arbetande klasserna upptäckt dan omätliga fördel, som ligger i att förena oeh ordna sig under vissa ledare, Derat uppförande har derföre respekt med sig och väeker känslor af bäfvan, till och med hos dem, som låtsa betrakta saken med likgiltighet och såsom en ba gatell. Någonting likt dessa möten har, om