TIC I LULU pe UTEL det hatar SVRIL UMAR EE t: bekänna äct jag verkligen haft de utlåtelser ör hvilka jag blifvit angifven, utan också m vera aflidne fåmgvaktmästaren Angman åtskillig sånger misshandlade och slog mig, såväl mec vu käpp som med knytnäfvarne, för alt tvinga nig till alt bekänna, hvilket jag likväl icke unde göra, då jag aldrig hade haft de ifrågaarande utiåtelserna, eller ens varit inne hot rkan Wedin vid Österlånggatan. Ef:er de nämnde månadernes förlopp inträfade det lycktigtris, av Herr Justiicombudssanaen Töraeblad en dag besökte häktena. å han fick se mig och hörde orsaken hvaröre jag satt 1:ne, yttrade han sin föruvdran eröjver och frågaie Herr Underståtbållaren f Wannqvist, som jerste Herr Lagmaanen lerman hade följt hoacm ner i häktet, om et kunde försvaras att hålla mig så länge i äkte för denna sak, hvarpå Herr Underståtållaren svarade : Om ban hade påtagit sig rottet, så hade det varit slut långe sedan. etta bade emedlertid till påföljd, att jag sam2 da; om aftouem bief satt på fri fot, med örklarande af Herr Öfverståihållare Baron preogtporten som då jemväl var tillstädes, att aken vore anmäld hos Kongl. Moj:t och at ongl, Maj:t i nåder täckts befalla, att målet kull: nedlöggas ; men om jag sade nigot viare, så skulle derna sak åter falla mig till st. Jag var nu fri men min helsa hade uner fängelsetiden af det fuktiga rummet och en usla födan lidit betydligt, och j:g har sealdrig återvunnit henne så fullkomligt som örene. Dessutom förlorade jag härigenom njna kunder; och mina affärer kommo i sådan rdaing, av jag nödgades göra eesision; jag vnce således ej var: belåten med det sätt, på vilket målet slutats; jag vande mig derföre ill Herr Polismästaren med anhålan att få ut rotokollerna, för att med anledning deraf söka ; någon rekonvention emot min angifvare, iels också upprättelse för den långa tid jag skyldigt blifvit qvarhållen i arresten. Det iöra har likväl ännu icke lyckats mig, utan jag ar oupphörligen blifvit hänvisad att återkomia för att få dessa papper; och i sedmnare afeendet hafva dels förre Justitiekansleren Herr Od erea Nerman väl med all välvilja gifvit mig ra goda löften, att man utan rättegång skulle ålla mig skadeslös för de lidna förlusterna, en ännu har icke något af dessa löften gått 4 å ut protokollet, anhåller jag ödmjukast, Herr Jusiitieombudsmannen täcktes benöget ordra detsamma, samt tillåta mig att derefter nlita Herr Justitiecombuismsunen om det bhiräde, som den värnlöse alltid vågar påräkns 03 det Embete, Heir Justiieombudsmannen bekläder. — Polisens ånglistor för Augusti, Seyteiber och Oktober månader år 1832, skola utan tvifvel närmare utvisa när jag blef insatt i häkte och huru menga veckor jag der qvarhölls. Stockholm den 12 Olktoher 1838. O. J. Lövenadler, Musikalisk Instromentmakare. Att ofranstående är lika lydande med dev fullbordan. Jag bar derföre öfvergifvit hopet bärpå och anser mig ej lingre kuuna vänta, eh då det icke är mig möjligt att på annat 3 cc cs -ull Hr Justitisombudsmannen inlemnade skrift, betygar O. J. Lövenadl!ler. En ibland de vigtgsste upplysnivgar, ma vinner genom ofvanstående skrif., är att det lemnar en ny bekräftelse på den erfa: enhet, man förut har om arten af de flesta majesfätsbrott, nemligen att de, när allt kommer omkring, merändels ytterst hvila på något pigsqvaller; — iy äfven om zngifvelsea här ieke skulle befionas, sisom Lövenadler pistår, uppdiktsd, så står det likväl fast, att de ytiranden, för bvilka ban sntastades, skulle varit fällda pmellar skål och vägg, som man säger, d. v. s. vid en krogdisk, och blifvit af tjensizsktiga öron uppheintade ibland en bop annat löst prat, som på sådana ställen förefaller vid glaset, och annars går in genom det ena örat, och ut gevom det andra. Imedlertid, hvilke: rörande och uppbyggeligt exempel på outtröttligt embetsmannanit Bi ver det ieke att se den osparda möda, som, —i fall Lövevadlers berättelse är riktig, — då. varande Hr Polismästaren Nerman gjort sig, icke blott medelst flerfaldiga förhör, utan äfven medi