TIC I LULU pe UTEL det hatar SVRIL UMAR EE
t: bekänna äct jag verkligen haft de utlåtelser
ör hvilka jag blifvit angifven, utan också m
vera aflidne fåmgvaktmästaren Angman åtskillig
sånger misshandlade och slog mig, såväl mec
vu käpp som med knytnäfvarne, för alt tvinga
nig till alt bekänna, hvilket jag likväl icke
unde göra, då jag aldrig hade haft de ifråga-
arande utiåtelserna, eller ens varit inne hot
rkan Wedin vid Österlånggatan.
Ef:er de nämnde månadernes förlopp inträf-
ade det lycktigtris, av Herr Justiicombuds-
sanaen Töraeblad en dag besökte häktena.
å han fick se mig och hörde orsaken hvar-
öre jag satt 1:ne, yttrade han sin föruvdran
eröjver och frågaie Herr Underståtbållaren
f Wannqvist, som jerste Herr Lagmaanen
lerman hade följt hoacm ner i häktet, om
et kunde försvaras att hålla mig så länge i
äkte för denna sak, hvarpå Herr Underståt-
ållaren svarade : Om ban hade påtagit sig
rottet, så hade det varit slut långe sedan.
etta bade emedlertid till påföljd, att jag sam-
2 da; om aftouem bief satt på fri fot, med
örklarande af Herr Öfverståihållare Baron
preogtporten som då jemväl var tillstädes, att
aken vore anmäld hos Kongl. Moj:t och at
ongl, Maj:t i nåder täckts befalla, att målet
kull: nedlöggas ; men om jag sade nigot vi-
are, så skulle derna sak åter falla mig till
st. Jag var nu fri men min helsa hade un-
er fängelsetiden af det fuktiga rummet och
en usla födan lidit betydligt, och j:g har se-
aldrig återvunnit henne så fullkomligt som
örene. Dessutom förlorade jag härigenom
njna kunder; och mina affärer kommo i sådan
rdaing, av jag nödgades göra eesision; jag
vnce således ej var: belåten med det sätt, på
vilket målet slutats; jag vande mig derföre
ill Herr Polismästaren med anhålan att få ut
rotokollerna, för att med anledning deraf söka
; någon rekonvention emot min angifvare,
iels också upprättelse för den långa tid jag
skyldigt blifvit qvarhållen i arresten. Det iör-
a har likväl ännu icke lyckats mig, utan jag
ar oupphörligen blifvit hänvisad att återkom-
ia för att få dessa papper; och i sedmnare af-
eendet hafva dels förre Justitiekansleren Herr
Od
erea Nerman väl med all välvilja gifvit mig
ra goda löften, att man utan rättegång skulle
ålla mig skadeslös för de lidna förlusterna,
en ännu har icke något af dessa löften gått
4
å ut protokollet, anhåller jag ödmjukast,
Herr Jusiitieombudsmannen täcktes benöget
ordra detsamma, samt tillåta mig att derefter
nlita Herr Justitiecombuismsunen om det bhi-
räde, som den värnlöse alltid vågar påräkns
03 det Embete, Heir Justiieombudsmannen
bekläder. — Polisens ånglistor för Augusti,
Seyteiber och Oktober månader år 1832, skola
utan tvifvel närmare utvisa när jag blef insatt
i häkte och huru menga veckor jag der qvar-
hölls. Stockholm den 12 Olktoher 1838.
O. J. Lövenadler,
Musikalisk Instromentmakare.
Att ofranstående är lika lydande med dev
fullbordan. Jag bar derföre öfvergifvit hop-
et bärpå och anser mig ej lingre kuuna vänta,
eh då det icke är mig möjligt att på annat
3 cc
cs
--
ull Hr Justitisombudsmannen inlemnade skrift,
betygar O. J. Lövenadl!ler.
En ibland de vigtgsste upplysnivgar, ma
vinner genom ofvanstående skrif., är att det
lemnar en ny bekräftelse på den erfa: enhet, man
förut har om arten af de flesta majesfätsbrott,
nemligen att de, när allt kommer omkring, mer-
ändels ytterst hvila på något pigsqvaller; — iy
äfven om zngifvelsea här ieke skulle befionas,
sisom Lövenadler pistår, uppdiktsd, så står
det likväl fast, att de ytiranden, för bvilka ban
sntastades, skulle varit fällda pmellar skål och
vägg, som man säger, d. v. s. vid en krog-
disk, och blifvit af tjensizsktiga öron uppheinta-
de ibland en bop annat löst prat, som på så-
dana ställen förefaller vid glaset, och annars går
in genom det ena örat, och ut gevom det an-
dra. Imedlertid, hvilke: rörande och uppbygge-
ligt exempel på outtröttligt embetsmannanit Bi
ver det ieke att se den osparda möda, som,
—i fall Lövevadlers berättelse är riktig, — då.
varande Hr Polismästaren Nerman gjort sig, icke
blott medelst flerfaldiga förhör, utan äfven medi