tens förhållanden, såsom det ser ut, antaga en ny gestalt, hon icke kommer till skada vid ombytet af hittills varande vänner. Mig synes, att Poztea uppskattar Rysslands makt alltför ringe, denna makt, hvars fenomener redan uppenbara sig öfversllt på jorden, visserligen icke med larmande ostentstion, men jusi derföre med desto säkrare framgång, om nemligen Portez vågar att obetänkt kasta sig i 1: marne på en anpan nation och derigeaom frawkalla en spärning som lätt kuude öfsvergå till en öppen fiendskap. Det skall komma en tid, och den är icke mer långt borta, då man öfverallt skall kunna öfvertyga sig om de välmenande afsigter, Ryssland hyser, icke bloit i afseende på Turkiet, utan på Europa öfverhufvud (!!). Ja i sanning, det är icke genom diplomatiska konstgrepp, icke genom fiska, hvarandra motsägande förhoppninzar, hvilka Ryssland, sisom dess fiender korisynt förespegla, skulle förstå att uppväcka och nära, som denna makt i Tyskland ser sina önskningar fer det mesta gillade, Frankrike söka dess vänskap, Persien ställa sig under dess vingers skugga, Mebemed Ali till och med rikta sina blickar åt henne, och blott från S:t Petersburg vänta ordning, Ingn och en billig uppgörelse af de tvisuga frågoraa. Låge det i Fysslands afsigt att på något sätt missbruka sia makt, så hade det redan skett långt före detta. Oangriplig i sitt land, berrskande öfver de kraftigaste, mest härdade folk på jorden, öfverailt mött af sympaihier, der Slavoniskt språk och Slavoniska seder finnas (!?), hade Ryssland för länge sedan kunnat genombryta Europas förmursr och diktera sin vilja såsom lag. Men moderation (!) har alltid varit dess valspråk, och ädelmod till och med mot fender, hvarpå det alltid gifvit bevis, och på de sednaste åren de mest i ögonen fallande emot Porten. Ryssland visar åter prof härpå, just i det ögonblick, då det vore lätt för oss att inom tre gånger 24 timmar bandgripligen öfvertyga storherrn i sjelfva Konstantinopel, huru orätt han har att vackla i det förtroende, som han bittills varit van sätta till verksamheten af vårt beskyddn. Turkiet. Fråa Konstantinopel berättas, under den 11 September, att på flera främmande sändebud: förfrågan, rörande afsigten med RBedschid Pa sehas beskickning till Europa, har Porien låti svara, det hon åsyftade att ej skilja Mehemec Ali genom någonting från de öfrige Pascharnt och att ministern för utrikes ärerderna af så dan snledning fåt sig uppdreget, ait kommu nicera sig med några Europeiska hof. Mai förebrår der i allmänhet Eogland, att det, ge nom sioa råd till Porten och genom den afslu tade handelstraktaten, söker tvinga Meheme Ali tull nigot förtvifladt steg, hvarigenom e våldsam upplösning af den inirasslade Orienta liska frågan omsider skall kuoana åstedkormas ATERN IRAS