För att gifva sig ett sken af oväld, har Öfverståt
hållareembetet af mina vittners utsago antagit det
aldra lindrigaste, eller att M. tilldelat mig åtminstone
ett slag; om han derför kunde pliktfällas, om det
ej skett endast tll nödvärn, huru har han då kannat
undgå, att dömas för gatufredsbrott, och huru kar
han kunnat få ersättning för ett siag, hvartill han sjelf
gifvit anledning!
Då det sålunda är på intet sätt lagligen bestyrkt,
att jeg slagit M. i hsvadet, då tvertom vittnenas
stridigheter sing ima!lan och den fullkomliga osanno-
lichswer i derss uppgifter, vederlägger denna boskyil-
ning, då polisen icke destomindre gjort ett otillbör-
ligt afseende på dessa vittnen, och det, som bon
synes hafva gjort på mina, eller att M. slagit mig,
änru mer aikläder gardisternes utsago all trogirdighet,
torde E. M. nådigst ficna rättvist, att målet åter-
förvises till ny ransakning, då förmodligen sinningen
kommer i dagen. Det torde härvid tillåtas mig. kä-
sta E. M:ts uppmärksambet på protokollistens nit
för hästgerdets anseende, att vitserda den hätskhet,
jag skulle hafva yttrat mot nämnde garde. Öm denna
hätskhet är hos mig em kässla och uttalandet derat
stt omdöms, så lära de ej hära under polisers domse
ätt och följaktligen ej till dess protokell. Det tye-
ces imedlertid, som det varit deuna förmenta hätsk-
et, hvilken hufvudsakligen wållat mitt fällande till
len icke obetydliga penningsumman at 33 R:dr 16
k., ett i sanning kännbart appendiK till ocbsheget att
ngripas på öppen gata och ytterligare dorföre släpas
ntör polisen.
Mod djupaste uzndersåtlig värvad etc. etc,