FLILUARA ht I FIFRER AM vLvee ME MÅ RAMmRISE ve —S Poe ee et
utgången sidan, att Norling af polisen dömdes
böta för gstufredsbrott 13 R:dr 16 sk., för ett
slag med biodvite 32 sk., för ett ogqvädinsord
å allmäa gata 32 sck., och att till gardisten
Mollberg, hans vederdeloman, utbetala 6: 32
i skadeercättning, sasat till 6 vittnen hvardera
2 Rdr; hvarjemte Mollberg, som ansågs hafva
gifvit Norli:g åtmisstone ett slag,, derför böt-
fälldes till 24 sk. B:co, men ej för gatufreds-
brottet.
Detta mål, uti hvilket Norling genom underd.
besvär sökt ändrivg i Högsta Domstolen, före-
ter, enhgt hvad uppgifterne i besvärsskriften
gifva vid handen, icke allenast den märkvär-
digheten, att de olika parternes vittnen afgifvit
nästan hel: och hölet stridiga, och till en del
hvarannan motsatta berätielser om tilidragelsen,
utan äfven ait poliskammaren förnämligast fin-
nes hafva fästat afseende å gardisiens vitnen,
som bestått af fem hans kamrater och en be-
tjent hos en löjnant vid samma regemente, hvar-
emot Norlisgs vitnen voro fyra borgare, en kam-
mermusicus och en sergeant vid svea lifgarde.
Man erinrar sig från det tillfälle, då kyparen
Daniessons mål förekom vid slottsrätten, huru
pess pålitliga herrar hästgardisternes berättelse dels
vid kommenadanisförhöret dels vid domstolen
då befunnos, och det blir intressant att se, hu-
ruvida förhållandet möjligen vid sakens närma-
re pröfning kan visa sig likariadt, äfven i detta
fall. Af sådan orssk anse vi handlingarne för-
tjeate att följas af offentligheten och införa här
till en början Norlisgs besvärsskrift.
: ÅA. K.n
vÖfver bifogade Öfverståthållareembetets för
polisärender utslag, af den 24 September, får
jag härmedelst i underdånighet anföra besvär.n
Af vittvesförhören torde E. M. behaga in-
hemta, på hvilka lösliga grunder nämnde utslag
är bygdt, huru Öfverståthållareembetet grundat
det endast på motpariens vitinens utsagor,
hvilka dessutom sins imellan äro stridiga, huru
det ej fästat afseende på mina viitnen oeh en-
dast deraf bemtat avledning, att fälla min mot-
part till ett obetydligt bötesbelopp, mångfal-
diga gånger uppvägdt af den skadeersättning, till
hvilken ban i intet hänseende varit berättigad.n
Blott den naturlig: sannolikheten motsäger i allt
det förhållande, som framställts af Moilberg, hans
fem kamrater och betjenten hos en af hans befäl,
hvilken skulle kunra anses ståeade i samma predi-
k:mant. Är det verkligen troligt, att jag, som i flera
månader varit sjuklig, skulle, utan allt slags anlec-
ning, kasta mig öfver tre lifgardister, ståenda i grannn-
skapet af sis kasern, och dessutem omgifna sf k:m-
rater, hvilkas samhällighet är för väl bekant, att de
liknöjdt akulio se on at de sina angripas, att denne,
utan att reklamera sina omgifvingars biträde, skulle
ut n motstånd taga till flykton, och att desse, som
vid alla tillfällen visst sig så modiga, så färdiga, att
arrestera hvem som helst, af hvilken da trott sig fi r-
fördelade, sku!lo med fullkcmilig resignation låtit allt
detta passara? Men jag bohöfver ej vädja till san-
nolikheten, när sjelfva sanvingen är på min sida
Ingen af min motgarts sex vittnen har satt, hvad
som pesserat infor deras ögon, elter att Mcllberg till-
delade mig flera slag, Deremot hafva tre af dem sett
hvaå som hände, enligt den enas, Löflings uppgift,
på 130 stog: afstånd, eller :tt jag slagit Moliberg i
hufvudet. Hvar skedde då detta? Jo, enligt Tho;s-
sons berättelse, på gatan, erligt Nilssons, när M,
passerade rännsteuen till porten — hvarvid vittnet
likväl säcer rig ej hafvs kärdt den person, som slog
M. — och, onligt W:hlbergs, inne i porten. Så!edes
strida de sila tre mot kvear:sndra. Man torde dor iil
behaga erinra sig, att klockan var !, 9 om aftonen,
den 41 September, så eces under fullkomligt mörker.
Men nu hade Moilberg hufvudet betäckt. För att
käppen skulle kunna der tillfoga h. nom ett blödande
sår, måsto då mössan hsfva fellit at honom, Sådant
har hvarkon han eller någon 2f de andra uppgifvit, och
Thsrsdags förmiddagen sålecos blott 37 å 38 timmar
efter händelsen, vissda sig Molberg i poliskammaren
fullkomligt frisk och sund, uten någon åkomma, Det
vora likvil endast det af en sådan honcm tiilfog2de
lidande oilsr förlorad arbetstid, som skulie kunna
borättiga honom till den betydliga e-sättrinsen af
40 B:dr Riksg:r, i fill det vore bevissdt, eler på
något sätt bevisligt, att jeg varit dsrtill vållande
Hvsd som ytterligare torde försvaga Löflings vittnss-
mål, i fall det eljest 7ger någon bindande kraft, är.
att han säger sig hsfva hört: ch sett, hvad ingen 2-
nen förrummit, eller stt Bäckman skulle hafva ftta
tag i Moilborg och krökt honom mot jorden, något
som Mollberg sjelf icke vet af.
Emot ofvanstående vittaesmål af do fem lifgardi-
sterno cch betjonten, heilka, ehuru lagligen cjäfvige,
likväl gonom sin ställning visa sig midre tiilförlit-
liga, har jag ställt sex andra, förmodligen något tro-
värdigare personer, borgersmän i stacen eller tjen-
stamän. Då jag härifrån undertsger Sorgeanten Hägg-
ströms, hrilken berärtar sig hafva hört en utlåtelse
af mig, det jag sagt mig hafva slagit M., t oligen er
ee oo LAI. 4 gr