— OO ee
EN BLICK PÅå ENGLANDS HANDELS: ÖR-
HÅLLANDE.
(Af Doctor Bowring.)
Denne utmärkte parlamentsledamot har nyli-
gen, efter hemkomsten från en af de många
resor, han företagit, för att inhemta kännedom
om handelns oeh näringarnes ställning i andra
länder, varit inviterad till en fest i Manchester,
hvilken dervarande reformvänner : tillställt för
honom. Net tal, han höll vid detta tilfälle,
förtjenar läsas, för de omfattande synpunkter
och intressanta noliser, man der finner. Vi
meddela det hufvudsakligaste deraf här neden
före:
Under hans vistande utrikes — sade han —
hade hans hjerta varit uppfyldt med missnöje,
emedan han ieke begripit de allmänna angelä-
genheternas gång hemma i fäderneslundet; fol-
kets afsigter, äfvensom regeringens och parla-
mentets, hade varit för honom en hemlighet,
och eit allmänt stillastående, en allmän likgiil-
tighet, bade, såsom han tyckte, fått insteg öf-
verallt i landet, liksom om folket utaa ho,p
öfvergifvit reformens sak och förbättringen af
sin belägenhet. ,Men sedan min hemkomst har
jag funrit, att jag icke alldeles rigtigt bedömt
sakernas ställning; ty jag ser, att i Skottland
valmännen icke stå stilla, att stor rörelse, stor
liflighet herskar der, ett ifrigt sträfvande till nå-
gonting bätire, efter vigtiga förändringar, och
det är nu frågan i hvilken rigtning folkopini-
onezs siora och prägtiga ström skall taga sitt
brusande lopp. Om han rigtar sig åt afskaf.
feniet af spanmilslagarne eller utvidgningen a!
valrätten, eller åt skydd för valmänncn, eiler åt
kortare parlamerten, det är mig likgilluigt hvart-
åt det bör, blott det går åt ettdera hillet, sker
det åt tvenne håll, så mycket bättre — åt al-
lesamman, då är det bäst. Men ingenting tn-
skar jag så högeligen, som at vi, så mycket
som möjlig:, röra oss i harmoni m-d folkets
känvslor. Vi kuvrne icke undvara folkets delta-
gande och bistånd, och jag tror, att i synner-
het i vår tid eit stort arsvar hvilar öfver dem,
som stå mellan folket och styrelsen och påträa
ga dem vissa föremål såsom vilkor, under hvi-
ka vi gemensamt måste gå framåt. Framåt må:
ste vi. Sazerna kunna ieke förblifva i den
ställning, hvari de äro; alla erkänna, att reform
milen ieke uppaått det ändamål, hvarpå den
hufvudsakligen var rigtad, nemligen att skaffa
folket en regering för godt köp. Men en sak
gläder mig, vid återkomsten till fäderneslhudet.
Jag kom nemligen från Orienten, från länder,
dem kriget sedan 25 år förhärjat, der jag såg
frukifhara fält skflade. sköna byar förstörda,
elände på alla håll, och på mårga hill elinde
utan hopp. Tvenne jetiemakter, om jag ännu
så kan: kalla dem, sedan de uttömt sina kraf-
Br i striden, Turkiet och Ecyptea, visa oss, hu-
ru mysket e ände som kan skapas, huru mye-
ket godt som kan förstöras. Jag har der sctt
krigets föjder, och ser nu i mitt fidernesland
fridens iiflyiande. Huru många under hafva
icke skeit på dessa 25 å:? J sträcken händerna
mot huvudstaden, och inzan solen gitt ned, er-
hållen J aila de underrättelser, som vid dess upp
gång voro kända ihufvudstaden. I kunnen be
söka det andra balftlotet och återvända hem,
innan minan genomlapit alla sina vexlingar.
Bfycrallt ser jag frsmsteg i kunskaper, öfverallt
utbredande af bättre och mera välgörsnde gru:d-
satser; öfverallt, hvert jag kommer, finner jag
nationalhatet qväfdi och ser handle slingra sira
fredliga band. Dertill kan man öuöska oss lyc
ka, dertill kunna vi önska oss, som andra, lyc
ka; ty ingenting k n mera glädja cn resande,
som älskar sit fäderacsland såsom jag, än då
han ser, alt detsomma, i afseende på intellektu-
ell hildning. Sår Så myecka: framan. andra Ir