jort 556, derat 79 i Stockholm, 129 i Lunds eh blott 1 i Wisby stift. Som beräkningen f äktenskapsskilnader börjat först med detta juinqu.. kan ingen jemförelse med föregående iden anställas. Barvaföderskors antal utgör för hela quicq. (83,613 eller per med. 96,722. Det har med början af deita quinqu. blifvit indeladt efier de ödandes ekonomiska belägenhet, och man har lervid befunnit, att 62,755 barnaföderskor beurnvit sig i goda; 253,990 i bergliga och (66,868 i knappa vilkor. Med tvillingar äro sedkomne 73864, med trillingar 93 och med yrlingar 3, samt med dödfödde 13,879, hvilket ;ednare antal är större än under de föregående uinqueniemne. Märkvärdigt är, att medan i Stockholm dödfödde äkta barns antal är ungefär lika med de dödfödde oäktaz, så är deremot de förras antal i de öfriga städerna inemet i och på landsbygden inemot 6 gånger så stort om ä6e sednares. 2) Mortaliteten. Döde i medeltal årligen: mankön 34,541; qvinkön 33,325, eller tillsamman 67,866, och för alla fem åren 339 331, — medium af förra quinqu. var deremot 71,153 I men af de föregående decenvierna något mindre. Ait under koleraåret 1834 dödligheren per med. ej var större än åren 1828, 1829, elier 1831, är förut offentligen uppgifret, och kommissionen anmärker nu, att mortaliteten 1835 varit ringare än under något af 20 förutgående år. Proportionen af de dödas antal å landet och i städerne semt särskilda landsorter är icke i herättelsen uträknadt, mena väl är anmärkt, att mortaliteten i hufvudstaden fortfarande är ovanligt stor. Med afseende på åldern är smnäörkt, ati största dödlighet mivträffar i första lefoads året, minsta mellan 10 och 20 år, samt i afseende på könet, att dödlgheten intill 60 år är störst på mankönets sida, ifrån 60 till 65 nära lika hos båda könen, men från 65 i stigande proportion större hos qvin könet, Till 101 år hafva hunnit 1 m. och 9 q.; till 102, 3 q; till 108 1 m., 2 q.; till 104, 105, 107, 108 111, en qvinna för hvartdera talet, samt en man till 113 år. Jemfördt med föregående tiden synes förhållandet under sista quirqu., afseende på hög ålder, mindre fördelaktigt. — Tabellverket har under förlidne quiogu. blifvit ökadt med en specifization af de föddas och dödas stånd, sarot nativitetens och mortalitetens inom hvarje stånd förhillande till hela folkmängden; det märkligaste i denna jemförelse är, att för de så kallade ståndspersonerna nativitetens förhållande är 6 gånger större än adelps, och nära 4 ginger större än presteslåndets, samt ati titeln nalla andran — d. v. s. de som ej höra till något stånd eller till ståndspersonerne — i hänseende till nativiteten utgöra ieke mindre än hälften mot det talrika bondesiåndet. Beräkningen öfver folkmängden lemnar följande resultater: Hela folkmängden uppgifves till 3,025,439, deraf markön 1,461,577, och qvinkön 1,563 862. Deraf äger Stockholm 82,655 (raank. 38 853, qvick. 43.802), de öfrige städerne 207,297, och landet 2,735 487. Vid 1830 års slut antogs folkmängden till 2,888,082, och således utgör tillökningen under sista quinqu. 137,357, hvaraf på mank. 70 656, och på qvink. 66 701. Denna tillökniog utgör 4 ;s proc. af heia folkmängden, eller såsom redan är anmärkt 55100 procent mer än under nästföregående qvinqvennium. Tillökningens förhållande på olika orter föreier den besynnerlighet, att den vari: störst i Wermland, nemligen 8 og proc., dernäst i Vesternorrland med 7.e, proc., samt Vesterbotten med 6,3. men minst i Götheborgs lä, 1,92, och Stockholm 2,52. Minskningen för bå da dessa sista ställen tillskrifves koieran, och med afsecnde på dels dennas härjning, dels den stora mortaliteten i hufvuadstaden, drar kommissionen den slutsats, art tillökningen aerstädes genom ioaflyttning måste vara ovanligt stor.i ee Til! jemförelse med dessa uppgifter fiamstälier berättelsen folkökningen från 1805 tl! 1835 på följande sätt: 1805 antogs folkmängden tili 2,422,039. Från 1805 till och med 1815 var tillökningen blott mank. 9,400, qvink. 33 627, summa 43 027. Från cch med 1816 til och med 1825 ökades den med mank, 156,003. qvink. 150,183, summa 306,186, samt från sist