En af redaktörerne af tidniegen L ami de ta
Charte, Hr E. N., hade i början af September ridit
ut några mil frår Clermont, Han föråjspade sig i
bergstrakten, tog risto om vägen och öfverraskades
snart af mörkret; som han fruktade falla i något bråd-
djup, tog han det parti, att binda sin häst vid ett
träd och med tålsmod afbida daggryningsn. När han
setat ungefär en timma i en småskog, föga beliten
mod sin otrefliga balägenhet, hörde han nära sig ett
sällsamt ljud, hvilket föreföll honom som en klago-
ton. Han steg upp och frågade hvem det var In-
gen svsrade, men ljudet fortfor, och tycktes komma
från en klyfte. Drifven at meålicandets känsla, nel-
kades Hr E N. klyftan, hvaiifråa klegotonon hör-
des, Han såg nu en sten, öfverhöljd med mull,
som tycktes vara nyligen tilltrampad; han lyfte upp
den, och öfverraskades icke litet, då ban i fördjup
ningen tydligen urskiljde genom mörkrot tvenna ögon,
som han likväl icko kun?e veta, om de tillhörde en
menniska eller möjligen något skadedjur. Han nalka-
des derföro med försigtighet och ropade med hög
röst till den obekanta varelsen. En suck, som han
tyckte komma från ett barn, svarade honom, Gen:st
närmade han sig den beklagansvärda, fattade barnet i
sina armar, bar det utom grottan och upptäckte vid
månskenet, att det var en liten flicka, som man från-
tagit alla klädsr, och som ej var i stånd att yttra
ett enda ord. Han aktade nu ej farorna af de bråd-
djup, hvaraf han omgsafs, utan satte sin börda upp
på häston, då hau fasthöll flickav, och lyckades så-
lunda, icke utsn mycken svårighot, att upprå när-
maste by, der han åflemnade barnet hos Mäåren, De
noggrannaste eftorspaningar hafva likväl ej förmått
upptäcka det arma barnets onaturliga försldrar eller
vårdare,