Till Konvngens Befeallningshafvande i Göthebo och Bohus Län! I anledning af de mig uti skrifvalse don 7 denn kommusnicerade handlingar, rörande tiemmsnsbruka Pl Anders Tornbjörnsaons yrkade ersättning lör en hä tlsom med tvenne andra, sörspänd min vaga, skall bl sit under mir resa med Hans M:j:t Konungen sistlh 29 höst, emellan Risby och Eungelt, så ilia skada att ban några dagar dorefter måst dödas, får jag är 1 janiÖra, att, under hela denna resa, vid skjutsombyt -leller ankomst till nattqverter, j2g aldrig hörge någ: klsgan öfver illa medtert med de at mig begagna hästar, ech sådant icke hotler vid frarekomsten t I Risby från Kungeltf oller från Kungelt tili Bisby, hv ja rosor skedde samma deg. Hade den ringasta kl I gan at medföljande skjutsande då törsports, skulle j I o:vifvelakiict hafva varit den förste att söka få sökt lutrocd på stillet; men vid dessa tilifålien, så väl so vid andra, lsmnede jag de skjutsande glada och nö I de, och jag skulle således, cå enspråks-orvättning, fall som detta, icke läror lagligon kunra grundas I Tenrat än undersökning om förhållandet, verkställd ge nast efter timad händelse, ettor då skedd anmälan o den lidna förmenta skadan, icke bohöfva härvid til lägga något, till bestridande af det nu alltför ser frems:ä lda euspriket Men grunderna de:lör äro ft öfrigt aå lösliga och omständigheterna så litet utvock lade, ett jag icko kan undgå au derpå iäst2 Konur gens Befaliningshaiv.ndes uppmärksamhet. Först fir ner jig icke, om Torbjörnsson sjelf madvarit på de skjuts, under hvilken hästen skall blifvit skadad, hvil ket är väsendtligt, emedan han annars icke kan vete om det skett under skjutsningoen, genom öfverdådig körande eller för tungt lass, de enda omständigheter som kunna leda till ersättningsenavar för den skjut sado, eller eljest, vsre sig under resan eller doretter genom drängens förvållsnde aller andra händelser. Ja bnner icke heller bestämdt uppgitvet om skadan t måt under resan från Kungeli till Risby elle fråa Risby till Kungelf; också en hutvudsatii omständighet, ty jag begagnade visserligen icke samim hästar vid begga dessa tilifällen; och horn lätt ka icko detta ge anledning till förväxling så långt efter åt. Väl hafva Kommissarien Wernbom och Nämn. demannena Andoxs Alensson, eniigt Dombok-utdiags den 4 November 1837 intygat, att de besigtigat hä sten några dagar efter sodan ten ble! skadad; mer Woernbom ensam har uppgifvit, att hästen, som skel verit het och itrig, blitvit skadad under stjutsninger af min vagn. Huru har Hr Werobom gjort sig härom tförsissad? var han vid skjutsombytoet eller nattqvarterct närv.rende? Jag vot det icke; men väl vet j.g, att jag icke hörda någon klagan fån den akjutsande, hvarken på ena eller andra stället. Om det klagades för Wernbem i tysthet, hvarföre anmälte han det icke? Detta var hans pligt. Jag hade då blifvit i tilltälle att reda förhåliandet och visa, att hästen icko blifvit skadad hvarken genom hård körning eller för tungt åkdon, Nu lär sådant bli lika svårt som det är öfvorlödigt. Har hästen tagit skada genom sin ezen hetta, det vill säga, att han ensam dragit vagnen, så var dst icke mitt fel, utan deras som spände honom ihop med hästar af olika lynne med honom, Var Wernbom vid ispänringistälset mnärvarande, var det utan tvifvel en ibland hans skyldigheter ett tillsa, det så ej skedde. Jeg anser således, vid dessa förhållanden, Wernbom jäfvig, att i denna ssk vittna. Hvad beträffar det i Domboks-utdraget den 23 Februari detta år upptagna intygande af flere personer, gock icke på ed hörda, så upplyses deraf icko bestämdt, om dessa persorer vait vid urspänvingsställst närvarande, hvarföruten de omöjligen Sunna veta om kreaturet, hvilket de intygat dagen siter skjutsvingen befunnits så dåligt, att det mod möda kunde gå, varit min vagn förspändt, hvilket sednare jag också 2å mycket mer betviflar, som de tillagt, att denna vagn var tyngre än någon af deandra i sviten, då det deremot är en bestarnd sanning, att, af alla trespända vagnar deribland, min var den lättaste. Men för stt någon laga bevisnivg reå kunna tilläggas dessa personers utsago, fordras, i allt fall, att de kusna go en öfverensstämmande beskrifning på vagnens färg och ölriga egerheter samt kuskens ut:ssexrde, och uppgitva, om jag åkte ensam eller med sällstep i vignen, Jaganser likväl ingalunda nödigt, stt do härom höras, ty jag bestrider i all händeiso Brsältningi-anspråket, såsom icke väckt eller framställdt vid skjatsningstilltället, en omständighst, för sig ensam tillräcklig, som jag förmodar, för Konunsens Befallningshalvande att detsamma afvisa. Jag begagnar tillfället att hächos öfsversända den uti Konungens Befallningshafvandes skrifvelse den ä0 December förlidet år reqvirerade ersättning till Kro:ofogden AA. Rhodin, för af honom förskjuten skjutsostnad för min resa med Hans Maj:t Konungen ram oeh tillbaka emellan Kongeolt och Tjufkihishufud, utgörande 33Rdr 12,sk. Bko, hvarå qvitto torde å förväntas, Stockholm den 30 April 1833. C. J. Grip. Resol: Hvad i detta mil förekommit har Landshöfdingeumbetet öivervägat, och hänvisar klaganden, i feil an sin talan fulltölja vill, att densamma, jomnlikt song. Förklaringen den 44 Decsmber 1766 och (ongÅ. Cirkuläret dem 4 Februari 18:44, vid vedsrörlig Domstol eft:r stämning i laga ordning utföra. Den härmed missnöjde må anföra besvär i Kongl. Jaj:ts och Rikets Götha HofRätt sist icom kl. 12 30:de dagen fråa delaktigheten, då besvären böra F honom sjelt eller genom laga Ombud till Kongl.