Till Konvngens Befeallningshafvande i Göthebo
och Bohus Län!
I anledning af de mig uti skrifvalse don 7 denn
kommusnicerade handlingar, rörande tiemmsnsbruka
Pl Anders Tornbjörnsaons yrkade ersättning lör en hä
tlsom med tvenne andra, sörspänd min vaga, skall bl
sit under mir resa med Hans M:j:t Konungen sistlh
29 höst, emellan Risby och Eungelt, så ilia skada
att ban några dagar dorefter måst dödas, får jag är
1 janiÖra, att, under hela denna resa, vid skjutsombyt
-leller ankomst till nattqverter, j2g aldrig hörge någ:
klsgan öfver illa medtert med de at mig begagna
hästar, ech sådant icke hotler vid frarekomsten t
I Risby från Kungeltf oller från Kungelt tili Bisby, hv
ja rosor skedde samma deg. Hade den ringasta kl
I gan at medföljande skjutsande då törsports, skulle j
I o:vifvelakiict hafva varit den förste att söka få sökt
lutrocd på stillet; men vid dessa tilifålien, så väl so
vid andra, lsmnede jag de skjutsande glada och nö
I de, och jag skulle således, cå enspråks-orvättning,
fall som detta, icke läror lagligon kunra grundas I
Tenrat än undersökning om förhållandet, verkställd ge
nast efter timad händelse, ettor då skedd anmälan o
den lidna förmenta skadan, icke bohöfva härvid til
lägga något, till bestridande af det nu alltför ser
frems:ä lda euspriket Men grunderna de:lör äro ft
öfrigt aå lösliga och omständigheterna så litet utvock
lade, ett jag icko kan undgå au derpå iäst2 Konur
gens Befaliningshaiv.ndes uppmärksamhet. Först fir
ner jig icke, om Torbjörnsson sjelf madvarit på de
skjuts, under hvilken hästen skall blifvit skadad, hvil
ket är väsendtligt, emedan han annars icke kan vete
om det skett under skjutsningoen, genom öfverdådig
körande eller för tungt lass, de enda omständigheter
som kunna leda till ersättningsenavar för den skjut
sado, eller eljest, vsre sig under resan eller doretter
genom drängens förvållsnde aller andra händelser. Ja
bnner icke heller bestämdt uppgitvet om skadan t
måt under resan från Kungeli till Risby elle
fråa Risby till Kungelf; också en hutvudsatii
omständighet, ty jag begagnade visserligen icke samim
hästar vid begga dessa tilifällen; och horn lätt ka
icko detta ge anledning till förväxling så långt efter
åt. Väl hafva Kommissarien Wernbom och Nämn.
demannena Andoxs Alensson, eniigt Dombok-utdiags
den 4 November 1837 intygat, att de besigtigat hä
sten några dagar efter sodan ten ble! skadad; mer
Woernbom ensam har uppgifvit, att hästen, som skel
verit het och itrig, blitvit skadad under stjutsninger
af min vagn. Huru har Hr Werobom gjort sig härom
tförsissad? var han vid skjutsombytoet eller nattqvar-
terct närv.rende? Jag vot det icke; men väl vet j.g,
att jag icke hörda någon klagan fån den akjutsande,
hvarken på ena eller andra stället. Om det klagades
för Wernbem i tysthet, hvarföre anmälte han det
icke? Detta var hans pligt. Jag hade då blifvit i
tilltälle att reda förhåliandet och visa, att hästen
icko blifvit skadad hvarken genom hård körning eller
för tungt åkdon, Nu lär sådant bli lika svårt som
det är öfvorlödigt. Har hästen tagit skada genom
sin ezen hetta, det vill säga, att han ensam dragit
vagnen, så var dst icke mitt fel, utan deras som
spände honom ihop med hästar af olika lynne med
honom, Var Wernbom vid ispänringistälset mnärva-
rande, var det utan tvifvel en ibland hans skyldighe-
ter ett tillsa, det så ej skedde. Jeg anser således,
vid dessa förhållanden, Wernbom jäfvig, att i denna
ssk vittna. Hvad beträffar det i Domboks-utdraget
den 23 Februari detta år upptagna intygande af fle-
re personer, gock icke på ed hörda, så upplyses der-
af icko bestämdt, om dessa persorer vait vid ur-
spänvingsställst närvarande, hvarföruten de omöjligen
Sunna veta om kreaturet, hvilket de intygat dagen
siter skjutsvingen befunnits så dåligt, att det mod
möda kunde gå, varit min vagn förspändt, hvilket
sednare jag också 2å mycket mer betviflar, som de
tillagt, att denna vagn var tyngre än någon af dean-
dra i sviten, då det deremot är en bestarnd sanning,
att, af alla trespända vagnar deribland, min var den
lättaste. Men för stt någon laga bevisnivg reå kunna
tilläggas dessa personers utsago, fordras, i allt fall,
att de kusna go en öfverensstämmande beskrifning
på vagnens färg och ölriga egerheter samt kuskens
ut:ssexrde, och uppgitva, om jag åkte ensam eller med
sällstep i vignen, Jaganser likväl ingalunda nödigt,
stt do härom höras, ty jag bestrider i all händeiso
Brsältningi-anspråket, såsom icke väckt eller fram-
ställdt vid skjatsningstilltället, en omständighst, för
sig ensam tillräcklig, som jag förmodar, för Konun-
sens Befallningshalvande att detsamma afvisa.
Jag begagnar tillfället att hächos öfsversända den
uti Konungens Befallningshafvandes skrifvelse den ä0
December förlidet år reqvirerade ersättning till Kro-
:ofogden AA. Rhodin, för af honom förskjuten skjuts-
ostnad för min resa med Hans Maj:t Konungen
ram oeh tillbaka emellan Kongeolt och Tjufkihishuf-
ud, utgörande 33Rdr 12,sk. Bko, hvarå qvitto torde
å förväntas, Stockholm den 30 April 1833.
C. J. Grip.
Resol:
Hvad i detta mil förekommit har Landshöfdinge-
umbetet öivervägat, och hänvisar klaganden, i feil
an sin talan fulltölja vill, att densamma, jomnlikt
song. Förklaringen den 44 Decsmber 1766 och
(ongÅ. Cirkuläret dem 4 Februari 18:44, vid vedsr-
örlig Domstol eft:r stämning i laga ordning utföra.
Den härmed missnöjde må anföra besvär i Kongl.
Jaj:ts och Rikets Götha HofRätt sist icom kl. 12
30:de dagen fråa delaktigheten, då besvären böra
F honom sjelt eller genom laga Ombud till Kongl.