DEN SVENSKA SKJUTSBONDEN. (Fortsättning och slut af de i gårdagsbladet in förda handlingar rörande hemmansbrukarei Anders Thorbjörnssons ansökning om ersätt ning för en i kunrgsskjuts förderfvad häst.) Till Kong!. Maj:ts HögRospective Befallningshalv:n de i Götheborg! Sedan jag, etter föranst:ltad gjord undersökning vi TingsRätten om förhållandet, vävdt mig till Krono betjeningen i orten, i ändamål att genom deras åtgärd som jag trodde dem lagenligt Migga, föraskaftes ersätt ning för ett isista Kungaskjutsningen förderfradt häst kreatur, men derpå erhållit det besked, att ds, Gut vet af hvad orsak, hvsirkon vågade eller kurde si, härmed befetts, begal jag mig sjelf till Götheborg och bestyrde om att en sådan edmyjuk zsupplik i ämnet, som dena härbos i afskrift hilacde, i bäörien af förliden April månad blef till Eongl. Mej::s Pägrospoctive Befallningshafvande ingifven; men som aågot resultat här: icke, oaktadt gjord efterfrågan de:om, athörts, och ersättningen är för mig af högsta vigt, får jag härmed denna min gjorda anhållan itecern. Att jag, som under don asgolägna inhöstningstiden, blef beordrad till skjutning trenro mils väg ifrån mitt hemvist, och derigenom tvenne dygn hindrad från mitt gårdsarbete (den alltför gynnsamma Krsnobetjenivgsn var så tjenstvillig och inställde oss så tidigt på morgonen, ehuru skjutsningen ej kom i frign förr ån sent på eftermiddagen, att vi ifrån min ort, boesde långt bort i Inlends Nordie Härad, nödsakades begifva oss hemifiån dagen förut). Att jag, som genom denna orarnligt stränga vinter och derat vållad allmän nöd och ett så förfärligt tiggeri, att dess make knappt hösts cmtsalas, blifvit utblottad ända till det allra oumbärligaste, och ett jag, som genom mistningen af ofvannämnde hästkiertur, måst emot legd at ästhjelp förrätta nödvindiga körslor och gårdserbete, hvilket i synnerhet under nu påpåerde vårarbete blifver för mig både kostsamt, oliglist och besvärligt; hverken har råd eller lägenhet till ellor kan med stillitigande finna mig vid on så högst kävnbar förlust, läser en hvar anse helt naturligt och klert. Om de Höga Vederbörande, som vid akjutsninger gagnat hästen och böra ersättningen dorför utgörs, kunde göra sig wning och begrepp om det nu för handen varande behot å landet och det usla och obetydliga, hvarmed de arma böndorre måste bettla och uppehålla icke obetydligt hushåll, utgöra utskylder:f alla möjeliga slag och olika behof, samt likväl. föratt ej riskera öfvervåld och tillg:epp, del: med sig it nöd: ställde och utsvälte fattiga, kundo de omöjeligen vara så samvetslösa och orimliga 2tt vägra eller uppehålla er för dem obetydlig och rättvis utgist. Jag är iullkomligt öfvertygad, att om denna min alle:ödmjukaste nIlan ohöljd och sannisgsenlig komrmoer till vår Allernådigste Konungs, som så högt och rättvist berömmes och älskas iör nödställde undersåtares bistånd, kunskap, ersättning biilver mig Nådigst tilll:gd. Skulle någon vidare upplysning eller undersökning om förhållandet mö:ligtvis 2nsöz behöflig, kan inför Cancolliförhör än vidare afskjutsardo och dem, som under vägen åsågo färden, bland annat intygss, att veg. nen var ovanligt stor och tung, att Fästarne forcerades vida öfver den fart, än då de af ägerno köras som strängast, och att kuskon, för att härtill förmå dem, itrån början till slut använde piskan med eu säkerhet och takt, som vittnade om en vand och öfrad arm, hvar:t i synnerhet min häst, som, utan påpi-kving. ver het och ifrig, led och fick sitta emellan. Då jag i och tör denna ersättnings-fråga, utan ofvananförde oligenhet, både vid tinget och nu fått vidkännas icke obetydlig kostnad, tidaspillan och besvär, anser jeg det ej obehörigt göra framställning om godtgörelse äfven härför efter höggunstigt beprölvande. Denna min skrift betullmäktigas Innehsfvaren å bohörig ort inlemra. ANDERS TORNBJÖRNSSON, Bovittnas af — fån Torp i Norumsa socken, . 5, STENBORG,