DEN SVENSKA SKJUTSBONDEN.
(Fortsättning och slut af de i gårdagsbladet in
förda handlingar rörande hemmansbrukarei
Anders Thorbjörnssons ansökning om ersätt
ning för en i kunrgsskjuts förderfvad häst.)
Till Kong!. Maj:ts HögRospective Befallningshalv:n
de i Götheborg!
Sedan jag, etter föranst:ltad gjord undersökning vi
TingsRätten om förhållandet, vävdt mig till Krono
betjeningen i orten, i ändamål att genom deras åtgärd
som jag trodde dem lagenligt Migga, föraskaftes ersätt
ning för ett isista Kungaskjutsningen förderfradt häst
kreatur, men derpå erhållit det besked, att ds, Gut
vet af hvad orsak, hvsirkon vågade eller kurde si,
härmed befetts, begal jag mig sjelf till Götheborg och
bestyrde om att en sådan edmyjuk zsupplik i ämnet, som
dena härbos i afskrift hilacde, i bäörien af förliden A-
pril månad blef till Eongl. Mej::s Pägrospoctive Be-
fallningshafvande ingifven; men som aågot resultat här:
icke, oaktadt gjord efterfrågan de:om, athörts, och er-
sättningen är för mig af högsta vigt, får jag härmed
denna min gjorda anhållan itecern.
Att jag, som under don asgolägna inhöstningstiden,
blef beordrad till skjutning trenro mils väg ifrån mitt
hemvist, och derigenom tvenne dygn hindrad från
mitt gårdsarbete (den alltför gynnsamma Krsnobetje-
nivgsn var så tjenstvillig och inställde oss så tidigt
på morgonen, ehuru skjutsningen ej kom i frign förr
ån sent på eftermiddagen, att vi ifrån min ort, boes-
de långt bort i Inlends Nordie Härad, nödsakades
begifva oss hemifiån dagen förut). Att jag, som ge-
nom denna orarnligt stränga vinter och derat vållad all-
män nöd och ett så förfärligt tiggeri, att dess make
knappt hösts cmtsalas, blifvit utblottad ända till det
allra oumbärligaste, och ett jag, som genom mistnin-
gen af ofvannämnde hästkiertur, måst emot legd at
ästhjelp förrätta nödvindiga körslor och gårdserbete,
hvilket i synnerhet under nu påpåerde vårarbete blif-
ver för mig både kostsamt, oliglist och besvärligt;
hverken har råd eller lägenhet till ellor kan med stil-
litigande finna mig vid on så högst kävnbar förlust,
läser en hvar anse helt naturligt och klert.
Om de Höga Vederbörande, som vid akjutsninger
gagnat hästen och böra ersättningen dorför utgörs,
kunde göra sig wning och begrepp om det nu för
handen varande behot å landet och det usla och o-
betydliga, hvarmed de arma böndorre måste bettla och
uppehålla icke obetydligt hushåll, utgöra utskylder:f
alla möjeliga slag och olika behof, samt likväl. föratt
ej riskera öfvervåld och tillg:epp, del: med sig it nöd:
ställde och utsvälte fattiga, kundo de omöjeligen vara
så samvetslösa och orimliga 2tt vägra eller uppehålla er
för dem obetydlig och rättvis utgist. Jag är iullkom-
ligt öfvertygad, att om denna min alle:ödmjukaste n-
Ilan ohöljd och sannisgsenlig komrmoer till vår
Allernådigste Konungs, som så högt och rättvist be-
römmes och älskas iör nödställde undersåtares bi-
stånd, kunskap, ersättning biilver mig Nådigst tilll:gd.
Skulle någon vidare upplysning eller undersökning
om förhållandet mö:ligtvis 2nsöz behöflig, kan inför
Cancolliförhör än vidare afskjutsardo och dem, som
under vägen åsågo färden, bland annat intygss, att veg.
nen var ovanligt stor och tung, att Fästarne forcerades
vida öfver den fart, än då de af ägerno köras som strän-
gast, och att kuskon, för att härtill förmå dem, itrån
början till slut använde piskan med eu säkerhet och
takt, som vittnade om en vand och öfrad arm, hvar:t
i synnerhet min häst, som, utan påpi-kving. ver het och
ifrig, led och fick sitta emellan. Då jag i och tör
denna ersättnings-fråga, utan ofvananförde oligenhet,
både vid tinget och nu fått vidkännas icke obetydlig
kostnad, tidaspillan och besvär, anser jeg det ej o-
behörigt göra framställning om godtgörelse äfven här-
för efter höggunstigt beprölvande. Denna min skrift
betullmäktigas Innehsfvaren å bohörig ort inlemra.
ANDERS TORNBJÖRNSSON,
Bovittnas af — fån Torp i Norumsa socken,
. 5, STENBORG,