i Nora Bergslag i Söndags dena 23 September, — han reser nu ikring som ett snnat presteller klockarbud, som upphemtar matskott; han utdelar till höger och venster stora högar gratis af sina opora och rapsodisr. — Genom Riksdegsman P. Persson i Gammaihyttan är uppmaning gjord till bergsmanshyttorne om några skeppund tackjern af hvarje hytta åt honom, — men en del! bergsmän, dem jag talt vid, hafva ingen synnerlig lust dertill — dot tords dock. lyckligare än det på sin tid gick med sjuttiotvåann, voteras igerom de beskedliga. Han håller väldeliga tal hos bergsmännen och på gästpilvarekårderna, i afsigt att stämma bergsmännen för sig, sin2 läror och aina patron. Hvad hani synnerhet stödjer sig på, är, att gifva ut såsom tillförlitligt, på grund af de relationer hen äger, att en hög person är högst missnöjd med Nora — och kallat den en — stado, Beklagligtvis har hav ej rönt mycken sympeti, hvilket är synd, ty hans nit är eller tyckes åtminstone vara så uppriktigt, att det går ända till fanztism, i synnerhet när han kommor på kapitlet Aftonbladato,. E.