i Nora Bergslag i Söndags dena 23 September, —
han reser nu ikring som ett snnat prest- eller kloc-
karbud, som upphemtar matskott; han utdelar till
höger och venster stora högar gratis af sina opora
och rapsodisr. — Genom Riksdegsman P. Persson
i Gammaihyttan är uppmaning gjord till bergsmans-
hyttorne om några skeppund tackjern af hvarje hytta
åt honom, — men en del! bergsmän, dem jag talt
vid, hafva ingen synnerlig lust dertill — dot tords
dock. lyckligare än det på sin tid gick med sjut-
tiotvåann, voteras igerom de beskedliga. Han håller
väldeliga tal hos bergsmännen och på gästpilvare-
kårderna, i afsigt att stämma bergsmännen för sig,
sin2 läror och aina patron. Hvad hani synnerhet stöd-
jer sig på, är, att gifva ut såsom tillförlitligt, på
grund af de relationer hen äger, att en hög person
är högst missnöjd med Nora — och kallat den en —
stado, Beklagligtvis har hav ej rönt mycken sympeti,
hvilket är synd, ty hans nit är eller tyckes åtmin-
stone vara så uppriktigt, att det går ända till fanz-
tism, i synnerhet när han kommor på kapitlet Af-
tonbladato,.
E.