j Mt hå I UCL HUREld IL EAMISAVS SA Mi ABC aeMi
på den lugna vattnytan. Ostörd kunde jag si
ledes ej bringa mitt uppsåt i fullbordan, oc
fruktan att öfverlefva ett förfelads försök brag
te mig att afstå derifrån — och för evigt!n
I Kalken var ännu ieke tömd till drägger
Men äfven detta måste ske. Det skedde, p
lsätt rättegångshandlingarna utvisa, i målet mel
Han mig och Stadstidningens Redaktion somma
Iren 1835. Till rågapå lidandet pressades ja
hårdt af egna och min hustrus vänner, att åter
kalla den afskedsansökning från Assessoratet
kvilken jag uthändigat vid underrättelsen, at
m, mig ovetande, låtit enotlediga mig ur dei
Comite, der jag, såsom ofvan är anmärkt, in
skrefe, ieke för att göra tjenst, utan för att er
hålla — tjenstledighet till tidningens utgifvande
Hon, som med mig frivilligt delar fängelsets för
sakelser, var äfven då min tröst, mitt stöd
Dina qval — yttrade hon — föranleda å mi
sida, icke ett råd, mea en reflexion. Om di
nger vika för välviljans enirägenhet och af blö.
dighet för din familj visar dig vacklande oel
nåterkallar afskedsansökningen, så förlorar di
ditt logn och din heder. Vi äro då ialla fal
förlorade. Bättre synes mig, att du tager dit
parti som en man, utvecklar karakter, visa
vallmänheten hvad du duger till, och dragei
ndig ifrån dem, som störtat oss i detta elände.
Misslyekas äfven detta, så skall du åtminstone
aldrig från mig förnimma någon förebråelse
Jag vill hellre, än dessa förhållanden nu, åta-
nga mig tjenstehjons sysslor mot dagspenning
ntill vårt uppehälle, och skall icke knota. Jag
nhar nu sagt dig min tanka; fatta sjelf dit
nbeslut.
Det öfriga könner ni, Excellentissime! äfven-
som mitt afslag någon tid derefter på er kli-
ents, nu mera JustitieKanslern, Nermans begä-
ran, att jag mot vedergällning) — som orden
föllo — ville åtaga mig utgifvandet af en ny
tidning, emedan han beklagade sig, att Stock-
holms Dagblad vägrade intagandet af uppsatser,
som han skickade dess Redaktion. Han syntes
förundrad, att jag i min redlösa beligenhet ej
slök den nya kroken, och bad mig åtminstone
tänka på saken till en annan dag. Detta lofva-
de jag och utsatte äfven dagen till mitt svar.
När den inträffade, utkom i Bokhandeln: —
,Skildriogar ur det inre af dagens historia. De
frånvarande., Jag har någon anledning att tro,
det svarety kommit Herrarne rigtigt till handa.n
Ånnu tvänne andra mindre fragmenter, bland
de många föremål, som erbjuda sig. Det ena
innefattar en beskrifaing på anledningen till
Skildringaroas utgifvande, pag. 89:
nÖdet hade kastat mig in uti många sällsam-
ma förhållanden, ställt mig i beröring med mån-
ga utmärkta personer, och jag ansåg mig böra
våga försöket att göra dessa hågkomster varak-
tiga för mig och tilläfventyrs jemväl fruktsamma
för mina landsmän. Jag är född observatör.
Jag hade i mina första ynglingsår funderat på
Lavaters och Gails theorier. Temperamentslä-
ran omfaitade jag med enthusiasm. Jag hade
med ett ord tidigt slutit mig till den skola, som
gjort menniskokännedom till ett alfabetiskt stu-
dium, Min böjelse — törhända ock mina an-
lag — kallade mig till den diplomatiska banan;
men en vördad faders vilja kastade mig olyck-
ligtvis in på dem juridiska. I mån som Fäder-
neslandet upphörde att vara sina skapares skö-
tebara och af dem lemnades vind för våg, fann
jag mig berättigad och i stånd att mer och
mer odla detta fält enligt egna åsigter. Jag be-
slöt anställa en mönstriog med samtidens ver-
kande personer, för att småningom bringa våra
styrande här under samma kontroll af publiei-
teten, som i andra grundlagliga samhällen. I
min ställning och på en så slipprig bana måste
jag dock gå varsamt till väga, för att efter hand
vänja vederbörande vid den offentliga gransknin-
gen, och ej stöta dem alltför tvärt för hufvudet,
hvarigenom planen genast gått i qvaf. Jag bör-
jade således med en uppsats, kallad: Alfabet
af lefvande och döda. Den vann bifall äf-
ven i Er krets; ty den innehöll en artighet åt
de flesta beskrifne, men ieke namngifae perso-
nerna. Endast Grefve Logerbjelke såg, hvarthän
det ledde, oeh dolde icke för mig sitt missnöje.
vEr artikel är rolig; karakteristikerna till och
med träffande; Järtas t. ex, mästerlig; det är
nskrifvet med talang; men jag tycker icke om
ideen att föra lefvande nersoner till ämnen