j Mt hå I UCL HUREld IL EAMISAVS SA Mi ABC aeMi på den lugna vattnytan. Ostörd kunde jag si ledes ej bringa mitt uppsåt i fullbordan, oc fruktan att öfverlefva ett förfelads försök brag te mig att afstå derifrån — och för evigt!n I Kalken var ännu ieke tömd till drägger Men äfven detta måste ske. Det skedde, p lsätt rättegångshandlingarna utvisa, i målet mel Han mig och Stadstidningens Redaktion somma Iren 1835. Till rågapå lidandet pressades ja hårdt af egna och min hustrus vänner, att åter kalla den afskedsansökning från Assessoratet kvilken jag uthändigat vid underrättelsen, at m, mig ovetande, låtit enotlediga mig ur dei Comite, der jag, såsom ofvan är anmärkt, in skrefe, ieke för att göra tjenst, utan för att er hålla — tjenstledighet till tidningens utgifvande Hon, som med mig frivilligt delar fängelsets för sakelser, var äfven då min tröst, mitt stöd Dina qval — yttrade hon — föranleda å mi sida, icke ett råd, mea en reflexion. Om di nger vika för välviljans enirägenhet och af blö. dighet för din familj visar dig vacklande oel nåterkallar afskedsansökningen, så förlorar di ditt logn och din heder. Vi äro då ialla fal förlorade. Bättre synes mig, att du tager dit parti som en man, utvecklar karakter, visa vallmänheten hvad du duger till, och dragei ndig ifrån dem, som störtat oss i detta elände. Misslyekas äfven detta, så skall du åtminstone aldrig från mig förnimma någon förebråelse Jag vill hellre, än dessa förhållanden nu, åtanga mig tjenstehjons sysslor mot dagspenning ntill vårt uppehälle, och skall icke knota. Jag nhar nu sagt dig min tanka; fatta sjelf dit nbeslut. Det öfriga könner ni, Excellentissime! äfvensom mitt afslag någon tid derefter på er klients, nu mera JustitieKanslern, Nermans begäran, att jag mot vedergällning) — som orden föllo — ville åtaga mig utgifvandet af en ny tidning, emedan han beklagade sig, att Stockholms Dagblad vägrade intagandet af uppsatser, som han skickade dess Redaktion. Han syntes förundrad, att jag i min redlösa beligenhet ej slök den nya kroken, och bad mig åtminstone tänka på saken till en annan dag. Detta lofvade jag och utsatte äfven dagen till mitt svar. När den inträffade, utkom i Bokhandeln: — ,Skildriogar ur det inre af dagens historia. De frånvarande., Jag har någon anledning att tro, det svarety kommit Herrarne rigtigt till handa.n Ånnu tvänne andra mindre fragmenter, bland de många föremål, som erbjuda sig. Det ena innefattar en beskrifaing på anledningen till Skildringaroas utgifvande, pag. 89: nÖdet hade kastat mig in uti många sällsamma förhållanden, ställt mig i beröring med många utmärkta personer, och jag ansåg mig böra våga försöket att göra dessa hågkomster varaktiga för mig och tilläfventyrs jemväl fruktsamma för mina landsmän. Jag är född observatör. Jag hade i mina första ynglingsår funderat på Lavaters och Gails theorier. Temperamentsläran omfaitade jag med enthusiasm. Jag hade med ett ord tidigt slutit mig till den skola, som gjort menniskokännedom till ett alfabetiskt studium, Min böjelse — törhända ock mina anlag — kallade mig till den diplomatiska banan; men en vördad faders vilja kastade mig olyckligtvis in på dem juridiska. I mån som Fäderneslandet upphörde att vara sina skapares skötebara och af dem lemnades vind för våg, fann jag mig berättigad och i stånd att mer och mer odla detta fält enligt egna åsigter. Jag beslöt anställa en mönstriog med samtidens verkande personer, för att småningom bringa våra styrande här under samma kontroll af publieiteten, som i andra grundlagliga samhällen. I min ställning och på en så slipprig bana måste jag dock gå varsamt till väga, för att efter hand vänja vederbörande vid den offentliga granskningen, och ej stöta dem alltför tvärt för hufvudet, hvarigenom planen genast gått i qvaf. Jag började således med en uppsats, kallad: Alfabet af lefvande och döda. Den vann bifall äfven i Er krets; ty den innehöll en artighet åt de flesta beskrifne, men ieke namngifae personerna. Endast Grefve Logerbjelke såg, hvarthän det ledde, oeh dolde icke för mig sitt missnöje. vEr artikel är rolig; karakteristikerna till och med träffande; Järtas t. ex, mästerlig; det är nskrifvet med talang; men jag tycker icke om ideen att föra lefvande nersoner till ämnen