skyldigheter här i Riket. Gifven Stockholms Slott dena 21 September 1838. Wi CARL JOHAN c. zsöre vetterligt: att Wi, afsesnda på tillämpningen af Wår den 30 sistlidne uni utfärdade Nådiga Förordning, angåsnde Mosaike Trosbekänrares rättighetsr och skyldigheto: här Riket, velat i Nåder förordna följande: 1:o Åstu. dar Moss!sk Trosbekännare, som antinÅ sen är här i Riket född, eller som, utrikos ifrån incommen, blifvit eller blifver till Svensk undersåte upptagen, att bosätta sig anro-städas än i Stockholm, Götheborg. Norrköpicg el!er Carlskrona, bör underlårig ansökring derom hos Os3 göras, mod uppgift sf ändsm2tet för den sökta bosättningen; hvarefter Wi, sedan vederbörarde Borgerskap cch Embetsmyndigheter blifvit hörde samt med underdåniga förklaringar och yttranden inkommit, vilje särskildt i Nåder besluta, huruvida den ifrågaställda bosättninsen må äga ram ellec icke, 2:o Moszsk Trosbekännare, som mad Wirt Nåliga tillstånd endast tills vidare i Riket vistas, får ej annorstädes än i ofvanuppräknade fyra städer sig bosätta. 3:o Söker Mosaisk Trostekännare att i std, derl han erhållit rättighet att sig bosätt:, utöfvi handel, l. bandtverkx eller annan borgerlig rörelse, tjene till noggrann 6 torrättelse hvad Författningarna för vinnande ef en sådan rättighet för hvarje fall i allmänbat föreskriiva om frejd, Järoeller tjensts-år, ge-j säld-tid, mästare-prois ad:ggande, m. m. Och bör den Embetsmyndigheöt, till hvilken ansökringen ingifven är, innan densemma till pröfning förekommer, daröfver alltid höra vederbörande Handels-, Handtverkseiler Fabriks-Societeter, hvarefter och sedan utslag i målet blifvit meddeladt, Besvär deröfver må kucna anföras och fuliföljes inom den tid och i den ordninz. som för hvarjo tall finnes i allmänhet stadgagt. Det aila c, Tillyttermera visso c. Stockhoim: Slott den 21 September 1838. CARL JOHAN. S. A. Muntho. Att denna förordnings första och andra momenter innefatta ett fullkomligt upphäfvande af 1, 4 och 5 65. i förordningen den 30 Juni, synes klirt, när man erinrar sig, först att sistnämnde förordning medgaf Judarne, så väl de redan inkomne som härefter inkommande, samma frihet som Sveneke undersåter eller utlänningar att sjelfve välja sig bostad, och, för det andra, att Kongl. Maj:t allt hittills ansett sig oförbindrad att i speciella fall meddela dispens från de så kallade ekonomiska författningarne, till hvilka Judereglementet, såsom man nyligen sett, äfven blifvit hänfördt. Judarne äga således, i afseende på bosättning, numera ej annan rättighet, än den de äfven före emancipationskungörelsen ägde, nemligen rättigheten att hvar för sig af Konurgens nåd söka tillstånd att bosätta sig utom de fyra städerna. Till en sådan ansökning hafva de likväl i de båda nya författningarna måer än förat blifvit inviterade, dock så att hädanefter hvar Jude för sig måste botala rättigheten till den sökta bosättningen, hvilken förut: ansågs såsom deras gemensamma tillhörighet. Regeringen och statsexpeditionerne fi ock genom den nya förändringen ökade göromål, hvilka väl torde ersättas af de summor, hrarje Jude måste sätta i omlopp för expeditionslösen, kartor, kommissionsarfvoden m. m.; men hvad ersättning de auktoriteter och societeter skola erhålla, som fått det nya åliggandet att meddela utlåtande öfver de af Judarne till regeringen ingifae ansökringar, det står derhän. mm faA Ne — mm eb Förordningens tredje moment synes vara tillkommet, för att gifva det hela behörig längd; det innehåller nemligen, så vidt vi kunnat upptäcka, ingenting annat än ett upprepande af kyad den förra författningen innehöll derom, att Judarne skola vara underkasiade samma skyldigheter som andra, och det måste då förstås af sig sjelf, att detta bör gälla äfven då de skola ingå i handtverk. Ena angenäm upptäckt gör man i den förändrade redaktionen af 1 och 2 momenterna. I Siatst:s första redaktion af emancipatiousförordningen ägde nemligen början af 1 G. följande lydelse: Mosaiske trosbekännare, födde i Sverige, eller som utrikes ifrån inkommit och fåt sig i riket bosätta, eller blifva af Kongl. Meaj:t till Svenska undersåter upptagve, skola etc. Detta är nu mera i den nya kungörelsen korrigeradt så, ett nämnde början lyder som följer: Mosaiske trosbekännare, födde i Sverige. eller som, utrikes ifrån inkomme, eller i rike basatte, blifvit eller blifvan etc. , hvarigenor man alltså fått en klass Judar, som hvarker äro i landet födde, eller utrikes ifråa iokomne denna klass är, som läsaren ser, i den ny: förordningen utesluten. MMMM