gånget. Tillika förekom i detta slutpåstående ls
följande löjlighet: Svaranden hade erinrat, attig
nämnden ej fisk åraga obestämda slutföljder aflv
uttryekem,, och derpå svarade aktor, att haniy
nicke blott sjelf äragit den bestämda slutfölj-jr
den, att förf:s uttryck äro brottsliga efter upp-!g
gifna lagrum, utan äfven yrkat, att nämnden g
och den högtärade rätten måtte draga sammal.
slutföljd., Någon annan besynnerlighet än nyss-1
nämnde plumpa missförstånd af ett allmänt för-(
stådt uttryck, jemte åtlagaremakters påstående,
att en skrift, hvari hvarken namn eller bän-l;
delser voro lika med de förment åsyftade, bor-1
de straffas såsom en allusion; en allusion, så-;
som en rakt fram gjord beskyllning, samt;
att det mindre brott, som innefattades i detl,;
större skulle särskildt bestraff.s , förekommo så
vidt vi kunna erinra icke i aktors tillgörande.
Författaren till förevämnde skrifter var, hvad
man kallar, en obskur person, icke utan anlag,
men utan undsrbyggnad; hans språk ägde icke
den politur, som äskas af de bildade klasser-
na, icke den smidighet, som tvånget å yttrande-
rätten infört och vanan gjort eftersökti vårt land,
och icke heller fullkomligt den enkelhet och oför-
ställda rättframhet, som vinner insteg hos de mia-:
dre bildade; hans opus var i korthet sagåt en.
härmning och hade i sak ej det minsta nytt att
förkunna, men innehöll, oklokt nog, flera sar-
kastiska utfall mot åtskilliga tidningar af de li-
berala och oppositionella färgerna, dem förf.
sjelf bar: ingenting bebådade således någon fraw-
gång för hans skrifter. De goda bladen korsa-
de sig af förskräekelse, de oppositionella fram-
ställde förf:s verk såsom en bagatell af lumpen I
och förkaztlig art, och ett par af dem ging2,!
ke följe af den gamla svenska afund, som sträc-
ker splittringen äfven till patriotismen, så långt!
att de, såsom en tillvitelse mot ea af medtäflir-,
ne, framkastade den insinuvaiionen, att han be-;
sörjt den förkastade produktens utgifvande. Det-
ta allt oaktadt väckte åtalet och i synnerhet till-!
i vitelsen för Majestätsbrott, samt det derför rundt;
tilltagna fästningsstraffet, en ellmän vämjelse, förf. ;
ansågs som en martyr, och kans missöde skul-
le väckt ännu större uppseende, om det ej blif-
vit bortskymdt af den i samma vefva inträffade!
affårn mot assessor Crusenstolpe.
i
Mot denna affär hade opinionen, med anled-
ning af kringlöpande nyheter, redan förklarat
sig, då Statstidningen den 17 April förkunnade,
latt åtal ver äskadt å andra brefvet af Ställningar
ioch Förhållanden. Dessa bret hade nämligen
i blifvit med utmärk: begärlighet af allmänbeten
j mottagne. Hvad af dem, till och med tredje
j brefvet, varit synligt, kuade egentligen anses som
en inledning. Man trodde sig deruti varseblifva
en afsigt ait anställa en efterräkning med dagens
händelser, att lemna en tafla af förhållandet allt-
sedan förliden riksdag och sålunda en lednicg,
I för ait bedöma ställningen vid dena kommande.
Utom dea stora publik, som läste Herr C:s skrif-
iter för nöjet, fanns derföre också nu en ieke
ringa, som läste de ifrågavarande brefven för
nyttan. Vi erinra om detta, såsom om eti fak-
tum, hvilket äfven bör läggas till grund för be-
dömandet af vederbörandes handliug.
Den 23 April upplyste Herr Assessor C., per-
sonligen närvarande inför S adens Kämnersrätt, att
han var författare till det åtalade andra brefvet a?
Ställningar och Förhålianden, och sedaz aktor till
den 30 i samma månad ändtligen fitt gin an-
klagelse färdig och yrkat ansvsr efter 5: I Micsg.
B., förvistes målet af KimversRättex till Hof-
rätten. Som ännu 21 dagar derefter ingenting
afhördes, vände sig Hr C. till Justitieombuds-
mannen, för att genom haus åtgärd få målet,
enligt tryckfrihetslagens föreskrift, påskyndadt.
i Vid bemälde embeismansg besök i Hofrätten den
(22 Maj uppliste advokstfiskalen en skrift, som,
Jutan att mativera anklagelsen, endast äskade, at?
I Hr C. måtte deröfver förklara sig, och som för
öfrigt företedde den märkvärdigheten, att advo-
I katfiskalen tycktes reservera sig mot den ankla-
I gelse, han sj !f framförde. Då hade Hofrättsrå-
det Hindbecks division, såsom mas förutspådde,
I kommit i tur att mottaga milst, och dess första
handling var, att med en plu:ahiet, som utgjordes
-laf Hr Presidenten Rosgn, Hr v. Pecs. Land-
gren, samt Hrr Hincbeck, Silfverstråhle och
f Jerström, öfverrösta dem, 022 påstodo, at:
t frågan om målets fullföljande borde understäl
las Kongl. Mej:t. Uppå Hr C:s allmänt be-
sl lLlonta dan AQ Moss fauna Fföroevarecglrift cam
snara SA edtnetneem ester