gånget. Tillika förekom i detta slutpåstående ls följande löjlighet: Svaranden hade erinrat, attig nämnden ej fisk åraga obestämda slutföljder aflv uttryekem,, och derpå svarade aktor, att haniy nicke blott sjelf äragit den bestämda slutfölj-jr den, att förf:s uttryck äro brottsliga efter upp-!g gifna lagrum, utan äfven yrkat, att nämnden g och den högtärade rätten måtte draga sammal. slutföljd., Någon annan besynnerlighet än nyss-1 nämnde plumpa missförstånd af ett allmänt för-( stådt uttryck, jemte åtlagaremakters påstående, att en skrift, hvari hvarken namn eller bän-l; delser voro lika med de förment åsyftade, bor-1 de straffas såsom en allusion; en allusion, så-; som en rakt fram gjord beskyllning, samt; att det mindre brott, som innefattades i detl,; större skulle särskildt bestraff.s , förekommo så vidt vi kunna erinra icke i aktors tillgörande. Författaren till förevämnde skrifter var, hvad man kallar, en obskur person, icke utan anlag, men utan undsrbyggnad; hans språk ägde icke den politur, som äskas af de bildade klasserna, icke den smidighet, som tvånget å yttranderätten infört och vanan gjort eftersökti vårt land, och icke heller fullkomligt den enkelhet och oförställda rättframhet, som vinner insteg hos de mia-: dre bildade; hans opus var i korthet sagåt en. härmning och hade i sak ej det minsta nytt att förkunna, men innehöll, oklokt nog, flera sarkastiska utfall mot åtskilliga tidningar af de liberala och oppositionella färgerna, dem förf. sjelf bar: ingenting bebådade således någon frawgång för hans skrifter. De goda bladen korsade sig af förskräekelse, de oppositionella framställde förf:s verk såsom en bagatell af lumpen I och förkaztlig art, och ett par af dem ging2,! ke följe af den gamla svenska afund, som sträcker splittringen äfven till patriotismen, så långt! att de, såsom en tillvitelse mot ea af medtäflir-, ne, framkastade den insinuvaiionen, att han be-; sörjt den förkastade produktens utgifvande. Detta allt oaktadt väckte åtalet och i synnerhet till-! i vitelsen för Majestätsbrott, samt det derför rundt; tilltagna fästningsstraffet, en ellmän vämjelse, förf. ; ansågs som en martyr, och kans missöde skulle väckt ännu större uppseende, om det ej blifvit bortskymdt af den i samma vefva inträffade! affårn mot assessor Crusenstolpe. i Mot denna affär hade opinionen, med anledning af kringlöpande nyheter, redan förklarat sig, då Statstidningen den 17 April förkunnade, latt åtal ver äskadt å andra brefvet af Ställningar ioch Förhållanden. Dessa bret hade nämligen i blifvit med utmärk: begärlighet af allmänbeten j mottagne. Hvad af dem, till och med tredje j brefvet, varit synligt, kuade egentligen anses som en inledning. Man trodde sig deruti varseblifva en afsigt ait anställa en efterräkning med dagens händelser, att lemna en tafla af förhållandet alltsedan förliden riksdag och sålunda en lednicg, I för ait bedöma ställningen vid dena kommande. Utom dea stora publik, som läste Herr C:s skrifiter för nöjet, fanns derföre också nu en ieke ringa, som läste de ifrågavarande brefven för nyttan. Vi erinra om detta, såsom om eti faktum, hvilket äfven bör läggas till grund för bedömandet af vederbörandes handliug. Den 23 April upplyste Herr Assessor C., personligen närvarande inför S adens Kämnersrätt, att han var författare till det åtalade andra brefvet a? Ställningar och Förhålianden, och sedaz aktor till den 30 i samma månad ändtligen fitt gin anklagelse färdig och yrkat ansvsr efter 5: I Micsg. B., förvistes målet af KimversRättex till Hofrätten. Som ännu 21 dagar derefter ingenting afhördes, vände sig Hr C. till Justitieombudsmannen, för att genom haus åtgärd få målet, enligt tryckfrihetslagens föreskrift, påskyndadt. i Vid bemälde embeismansg besök i Hofrätten den (22 Maj uppliste advokstfiskalen en skrift, som, Jutan att mativera anklagelsen, endast äskade, at? I Hr C. måtte deröfver förklara sig, och som för öfrigt företedde den märkvärdigheten, att advoI katfiskalen tycktes reservera sig mot den anklaI gelse, han sj !f framförde. Då hade Hofrättsrådet Hindbecks division, såsom mas förutspådde, I kommit i tur att mottaga milst, och dess första handling var, att med en plu:ahiet, som utgjordes -laf Hr Presidenten Rosgn, Hr v. Pecs. Landgren, samt Hrr Hincbeck, Silfverstråhle och f Jerström, öfverrösta dem, 022 påstodo, at: t frågan om målets fullföljande borde understäl las Kongl. Mej:t. Uppå Hr C:s allmänt besl lLlonta dan AQ Moss fauna Fföroevarecglrift cam snara SA edtnetneem ester