tJorexommande at en orolig sinnesstämning, då
det nu i 14 dagar varit lika lugut i hufvudsta-
den, som om aldrig något oväsen hade inträf-
fat. Imedlertid finnas äfven de, som hysa
den öfvertygelsen, att förhållandet icke är all-
deles detsamma, som det var före Juaidagarne,
och vi hörs till dessas antal. De minga till-
dragelser, som dels mäst före, dels sedan den
tiden passerat, hafva gjort den slöja, som ännu
för en stor del af publiken höljde vissa saker
likasom i en nimbus, så genomskinlig, och så
bidragit att belysa de förhållanden och perso-
ner, som befanno sig bakom förlåten, att det
sannolikt icke på en ganska lång tid, och ieke
utan att betydliga seenförändringar först före-
gått, blir möjligt att återföra samma ställning
som tillförene; och det är just dessa tilldragel-
ser, som det är nödigt återkalla i minnet i de-
ras rätta sammanhang, innan man begifver sig
vidare.
Det första rummet ibland alla de. saker, som
härvid skola tagas i betraktande, intager, som
man vet, i anseende till tidens ordning, pro-
cessen emot Hr Crusenstolpe, men äfven i af-
seende hörpi måste man erinra om ett och
annat, som föregått detta tryckfrihetsåtal, för
att bilda sig ett fullständigt och korrekt om-
döme om det, som efterföljt detsamma. Ty
den utmärkelse, som ved-rfor Hr Crusenstolpe,
var i det hela så litet tillfällig, att ingen ännu
vågat afgöra, hvilketdera var hufvudsak, bans
fällande eller prejudikatets tillvägabringarde. För
att bedöma det mått af konseqvens, klokhet och
grannlagenhet, som beslöt att taga bemälde Ås-
sessor för hufvudet, i fall detta uttryck är det
rätta, behöfver man ej om honom erinra mer,
än det, som är allmänt kändt och erkändt.
Assessor C. var en afgjord royalist, af den äl-
dre ridderliga skola, som i våra på rid-
derlighet å enal och loyalitet å andra sidan
nog fattiga tider, bry sig med det sisyphiska
arbetet att oupphörligt putsa och polera sin
idol, för att, vill Gud, en gång sätta den i
skydd under historiens glasskåp; Herr C. var
vidare en talang, med fina, diplomatiska faso-
ner, och för denna egenskap väl aktad inom
de stora salongerna. Denna talang hade han i
sednaste tider hufvudsakligen användt på uppar-
betning af det slags historia, som fått namn af
Dagens, och förnämligast den del, som rörde
personerna, — en svår genre i alla land, och
mest i det, hvarest alla stora och små makt-
hafvares egenkärlek ännu icke blifvit bruten,
der man utan betänkande går. löst på oskyl-
dige medborgares, snart sagdt, lif och lemmar,
för det allmänna bästan, och likväl tror sig
vara öfver skyldigheten att göra samhälle: redo
för sin egen morsliska personlighet, men äfven
en nyttig genre, emedan den åsyftar den yt-
Ttersta af alla samhällets kontroller, dec, som
ligger i ett klokt val af personer. Slutligen
Thade Herr C. en gång ägt högsta vederböran-
-fdet tredje hade utkommit, då vedert
des utmärkta förtroende, och icke, så vidt man
kunnat erfara, å sin sida gifvit anledning till
dess brytande. Såsom royalist, talare och för-
fattare var Herr C. således i flera fall en mot-
satts Ktill dem, som nu utgjort hans mot-
ståndare; men med afseende på vederhöran-
des förtroende, företedde sig den olikhe-
ten, att nämnde Herrar numera voro i pos-
session af deita, eburu det är sannolikt, att
deras ställning varit af en vida ligre natur.
Herr C:s många skrifter äro tillräckligt bekanta.
Hans sednaste voro Ställningar och Förhbållan-
den, behandlade i bref till en värn, och hvaraf
örande
ikommo på det infallet stt makulera sågra ra-
der i det andra.
Såsom förelöpare till detta steg ade veder-
börande seqvester på en brochyr, kallad ,Röda
Bokenn, och anställde mot dess utgifvare åtal
för — mesjestätsbrott. Så snart seqvestern blif-
vit bekant, skyndade en hvar att, om möj!gt,
;. fåtkomma eit exemplar, och allt, som ej kor
mit under beslagarns sigill, såldes inom Ct
par dagar, efter berättelse, tll flerdubbelt pris.
Om innehillet at denna bok kunna vi ej er.
inra oss mer än att det i allmänhet framstillde
ett tadel af Regeringens behandingssiuti ar tryck-
friheten, och af den utländska politiken, att
Konungens person deri bvarker var vämnd el-
ler ens specielt utpekad, Sami att den tydlicen
ej var författad med den sakkinnedom och ta-