dana ett och samma gällande kreditiv på den fördomsfria kritikens aktnieg och på sympatier hos den nya tidens savnare upplysring! Hvad, om romanen sålunda, liksom dramat och visan, för dess upptagande inom den sköna litteraturecs sköte, äfvensom för bestämmandet af desz högre eller lägre plats derinom, icke ficge värderas efter anvan rangprioveip, ur annan aristokraiisk synpunk!, än dem naturliga, som innefattas i skaldeas olika talang uti behandlingen af sitt ämne? Detta är mitt oförgripliga sätt att se saken, mitt sätt för mig. Skulle ni möjligen vara af enahanda tro, välan, käre läsare, i sådant fall cs. Slå icke igen boken! Aunsec ni en ro: man föriåtlig, fast bjelten der teke äger tromans värdighet, auser ni on bild ur de s. k. lägre -klassernas lif, de arbetandes, de närandes, dem som den rike och uppsatte betrakta med en så förnöm axelryekving, men förutan hvilkas händers verk han doek skulle svälta ihjel, anser ni en tafla af den simpla jordbrukarens så missaktade mödor, hans nödtvungoea kamwp för hvarje tumsbrodd af sina äfven naturligaste rättigboters terräng mot herremanneus eviga öfvermod, och mot de äfven hos ess och äonu i våra dagar långt ifrån fullkomligt undanröjda qvarlefvorna af feodalistiskt missbruk och förtryek, deona kamp, som i sitt slag utgör en så betydelsefull tragedi i det lilla, ånser ni detta äfven kunna äga sitt intresre och sin poesi, välan, i sådant fall ... slå icke igen boken! Jag vet icke, om den tcekning ur Svenska folklifvets, den innehåller, skall gära på er samma verkligen skskande mtryck, som den gjort på mig; men om ni en gång kastit er in i berättelsen, jag tror ieke att ni skall lägga beken bort, utan att bafva läst den igenom. Det ligger i dessa blad en egen bemlig kraft att hålla uppmärksamheten vxken och fästad; dessa enkelt, men — det lider icke ringaste tvifvel — till puukt och pricka efter naturen teeknade detaljer af en värolös hemmansbrukares ständigt oroade oeh tyranniserade belägenhet irnefatta ett sådant öfrermått af skriande orättvisor, af mot natur och sunudt förnuft stridande förhållanden, att boden pjuder i ens ådror, när man liser derom, och at man koapp:st derunder kan sitta still på samma pla!s. Man ville bundra gånger kasta boken ifrån sig, men det är ett underligt slags vällust i ait njuta denna harm och forbitt.iog öfver det uppoch nedvända, det galna, förvrängda och förfuskade i samhället, och man vänder mekaniskt åter ett blad, för at yteidligare ögga sin upprörda känsla. Det är på samma gång någonting motbjudande och någonting, som rycker en oemotståndligt med sig. Vår torftiga roman-litteratur bar uti detta försök i en hos oss alldeles vy genre, gjort en verklig vinst; och det är att önska, det den pscudovyma författaren, Jon Bordt:on, som synes gjort mer än vanliga etyder i afseende på den här framställda sidan af dagens lif, måtte med det snraste gifva oss några ytterligare taflor ur detta för de flesta så nya eller endast i en half och falsk deger sedda drasaa i det tysta, det låga, i hvad jag ville kalla sarchällets jordvånivg; och det är så mycket mer att önska, som förf. i pärvaravde arbete lemnat vissi partier, söm det tyckes, endast afslutade för tillfället och i det skick att vänta fortsättning eller utveckling i ett komibande. Författrrens telang för öfrigt att gruppera och satbmanbinda sina bilder är vätd beröm. Hvad stilen beträffar, är den lika originell, som den genre författaren valt ; detär en stil af — eititionstecken. Så upp hvilken sida fom helst, och ni skall finna det utan att lösa tjuge rader, Det ena citatet hänger det andra öfver ax!arra hela berättelsen igenom; det är aldrig annat än: Mija gaf härvid sia söta Tbomas, ett ögontast; eller: Thomas lemnade med dessa ord sin hlla skogsdufvan ensam i rumraet, eller något dylikt. Denna form kan visserligen för någon gång vara pikant nog, men, förekommande som här på snart sagdt hvarannan rad, ger den det hela en viss tungsam och tvungen karskter. Deremellan utmärker sig likväl berättelsen ofta nog af ganska lyckliga iofall öch ett slags kärnspråk af den arten, som slår spiken på bufvudet. Jam sa. Jossan Mmdar med ara. LT