I dagar sysselsatte endast slafvar och brottslingar, kortligen och med dess egentliga namn sagdt, en handqrvarn! Gubben röstar för att draga handqvarnen; men hans son, Jakob, den raske nybyggsren på Sjötorp, menar, att man kunde köpa Jon Vindmans lilla väde:qvsrn, — känner ni Jon Vindman? — ozh hastigt och lunigt föra den upp på någon plats der hemma, s-mt sålunda mala sia julmäld utan bjelp af både baronen osh pinan.n Jakob segrar. I-om några veckor är den lilla qvarnbytingen lyckligea och väl upprest på bodtaket vid gården, genom nybyggaren Jakobs drift och omtnka; den friska Decembervinden svänger med lust och fart dess gamla vingar omkring, stenarna gaissla mot hvarandra från morgon till qväill. och skön Auona bskar juibullar, så fort hon hinner. Men aldiig hvilade em lyeka på mera löslig grund. Hvad är suuda förvufiet mot auktoriteten af en sekelsgammal lagst ftoing, den må pu vara huru!an som helst! Fader Jösse och hans son hafva vid sin qvarnbyggnad — 0, huru enfaldigt! — endast hört det förra till råds; lagen kommer snart ait visa dem, hur desta förnuft bafi ofautligt orätt: Att du måtte få mala din eger sid på egen qvarn, — säger lagen, — liter visserl geu myjcket godt och väl, och det är alltför beskedligt af bimlens viad, som blåser på dina qrvarnvingar likasom på herr baronens; men märk, att för det: första börde hon likväl enligt gällande institutioner lita bli det, så länge icke Jaga syn på den nya husbehofqvarnen försiggått, och för det andra, gör det der alltid en minskning i herr baronens tallintigter, dem haa har af ålder sitt herregods försäkrade och tillerkända;: silsdes ingen qvarn på ditt tak, mina kära banåe, begriper du i Och den förträffliga rätvisan, i skepnad af en länsmaa med landsh? öfdinge-embetets resolution i handen och ett psarskildt handbren fråv beroneos goda vän, jastitierådet, på fickan, iofioner sig sålunda helt oformodadt en vacker: dag på fader Jösses gård, åtföljd af åtskilliga! med yxor försedda tjecsteandar; Eolus, detta tyge!lösa himlabarn,; med sina republikanska jemlikbetsidder, skall svart icke mera drifva det olagliga spelet att siita i gång en bondes busbehofsqvarn; redan höres knakandet af de första nedhuggna stockarva, rättvisan äflas deruppe på ett tik, så bon är nära att bryta armar och ben af sig, det ena stycket af qvarnbyggovingen d nar efter det andra ner i backens, ännu mågra yxtag, och gångåsen brakar, in, axlar och hjul slå; i bitar, stensrna vräkas ur boden, och gamle Jösses lilia oskyldiga bo: bagsting, är ett, tu, te, endast spillror och ruiner! Detta är för fader Jösse och han: son, nybyggaren, endast första linken i en kedja afj systematiska och utaf den höga rättvisan, i tingssalen och å landskavsliet sanktionerade förfö!jelser och machinatiouer från den högvälboroe baroaens och en en hans ädle väns, grefve Bjorn Ulftands, side. Medan den arma hondamljen nödgas månad från månad, och ändå endast för att sent omsider erhålla ett sröpligt afslag, ödmjoka sig inför den flegmatiska justisan med sin underdåniga ansökning om högguortigt tillsånd at i laga ordning återupghygga dea lLilia qvaraen, behagar grefre Björa :lutligen avligga ett sågverk i ctw vattendrag titt invid Jakobs nybygge, samt uppdämma vatinet, så att denue seduares alla ägor en vacker dag h lt enkelt öfversvämmas och fullkomligt ödeliggas. Den gamle Jösse och hens söaer Jyckas likväl ganom en förenad euergi sfterhand åter Dota det onda, i toots at alla mots! ånd, cch bjelpa sig fram, så godt ds förmå, och nyhyggaren firar racd friskt mod och bopp sitt bröllop med den vackra Maja från Holmijöj snart sagdt midt ibland ruinerna af ett uadergräfdt välståod och i sjelfva byggnadsstöket till ett pytt, som han hoppas, med en god vilj.s bjelp scart åter upprättadt. Se uer vågontiog, som skall förefslla er ytterst tråkigt, icke sanot? Som jag sagt förut, der fisnes hvyarkeno rendcz-vyous, svimningar, glacbsnudskar eller turkiska shawlar; koappast et ordeutiigt månskes af den äkta romantiska sorten! ... Slå igen boken!