I dagar sysselsatte endast slafvar och brottslingar,
kortligen och med dess egentliga namn sagdt,
- en handqrvarn!
Gubben röstar för att draga handqvarnen;
men hans son, Jakob, den raske nybyggsren
på Sjötorp, menar, att man kunde köpa Jon
Vindmans lilla väde:qvsrn, — känner ni Jon
Vindman? — ozh hastigt och lunigt föra den
upp på någon plats der hemma, s-mt sålunda
mala sia julmäld utan bjelp af både baronen
osh pinan.n Jakob segrar.
I-om några veckor är den lilla qvarnbytin-
gen lyckligea och väl upprest på bodtaket vid
gården, genom nybyggaren Jakobs drift och
omtnka; den friska Decembervinden svänger
med lust och fart dess gamla vingar omkring,
stenarna gaissla mot hvarandra från morgon till
qväill. och skön Auona bskar juibullar, så fort
hon hinner.
Men aldiig hvilade em lyeka på mera löslig
grund. Hvad är suuda förvufiet mot auktori-
teten af en sekelsgammal lagst ftoing, den må
pu vara huru!an som helst! Fader Jösse och
hans son hafva vid sin qvarnbyggnad — 0,
huru enfaldigt! — endast hört det förra till
råds; lagen kommer snart ait visa dem, hur
desta förnuft bafi ofautligt orätt: Att du måtte
få mala din eger sid på egen qvarn, — sä-
ger lagen, — liter visserl geu myjcket godt
och väl, och det är alltför beskedligt af bim-
lens viad, som blåser på dina qrvarnvingar lika-
som på herr baronens; men märk, att för det:
första börde hon likväl enligt gällande institu-
tioner lita bli det, så länge icke Jaga syn på
den nya husbehofqvarnen försiggått, och för
det andra, gör det der alltid en minskning i
herr baronens tallintigter, dem haa har af ål-
der sitt herregods försäkrade och tillerkända;:
silsdes ingen qvarn på ditt tak, mina kära ban-
åe, begriper du i
Och den förträffliga rätvisan, i skepnad af
en länsmaa med landsh? öfdinge-embetets reso-
lution i handen och ett psarskildt handbren
fråv beroneos goda vän, jastitierådet, på fickan,
iofioner sig sålunda helt oformodadt en vacker:
dag på fader Jösses gård, åtföljd af åtskilliga!
med yxor försedda tjecsteandar; Eolus, detta
tyge!lösa himlabarn,; med sina republikanska
jemlikbetsidder, skall svart icke mera drifva det
olagliga spelet att siita i gång en bondes bus-
behofsqvarn; redan höres knakandet af de för-
sta nedhuggna stockarva, rättvisan äflas der-
uppe på ett tik, så bon är nära att bryta ar-
mar och ben af sig, det ena stycket af qvarn-
byggovingen d nar efter det andra ner i bac-
kens, ännu mågra yxtag, och gångåsen brakar,
in, axlar och hjul slå; i bitar, stensrna vräkas
ur boden, och gamle Jösses lilia oskyldiga bo:
bagsting, är ett, tu, te, endast spillror och
ruiner!
Detta är för fader Jösse och han: son, ny-
byggaren, endast första linken i en kedja afj
systematiska och utaf den höga rättvisan, i
tingssalen och å landskavsliet sanktionerade för-
fö!jelser och machinatiouer från den högvälbor-
oe baroaens och en en hans ädle väns, grefve
Bjorn Ulftands, side. Medan den arma hond-
amljen nödgas månad från månad, och ändå
endast för att sent omsider erhålla ett sröpligt
afslag, ödmjoka sig inför den flegmatiska justi-
san med sin underdåniga ansökning om hög-
guortigt tillsånd at i laga ordning återupg-
hygga dea lLilia qvaraen, behagar grefre Björa
:lutligen avligga ett sågverk i ctw vattendrag
titt invid Jakobs nybygge, samt uppdämma
vatinet, så att denue seduares alla ägor en
vacker dag h lt enkelt öfversvämmas och full-
komligt ödeliggas. Den gamle Jösse och hens
söaer Jyckas likväl ganom en förenad euergi
sfterhand åter Dota det onda, i toots at alla
mots! ånd, cch bjelpa sig fram, så godt ds för-
må, och nyhyggaren firar racd friskt mod och
bopp sitt bröllop med den vackra Maja från
Holmijöj snart sagdt midt ibland ruinerna af
ett uadergräfdt välståod och i sjelfva byggnads-
stöket till ett pytt, som han hoppas, med en
god vilj.s bjelp scart åter upprättadt.
Se uer vågontiog, som skall förefslla er yt-
terst tråkigt, icke sanot? Som jag sagt förut,
der fisnes hvyarkeno rendcz-vyous, svimningar,
glacbsnudskar eller turkiska shawlar; koappast
et ordeutiigt månskes af den äkta romantiska
sorten! ... Slå igen boken!