handläggning, kunna förvaras. - Observeras: att ki
stan, för att uppfylla sitt änd;mål, bör vara inredd
som en labyrinth, på det att målen väl med lätthet
må kunna komma in, men aldrig hitta tillbaka igen.
n Dagens händelser bedömda af en landt-
mann, är en Upsala-brochyr, hvilken varit i
bokhanidelö omkring 14 dagar, och hvars ändamål
likasomi författarens till: Et ördefter stormen,
är alt sträcka en hjelp i nöden till dem, som
kommit i klämman gevom det utvidgade om-
råde, diskussionen öfrer de offentliga angelä-
genheterna tagit i sednare tider. Då denne
författåre mera uppehållit sig vid åtskilliga
allmännare priveipfrågor, och skriften således
ej har något egeulligt nyhetsintresse, så äga vi
tillräcklig tid att återkomma till vederläggning
af åtskill. söfismer och misstag, serdeles rö-
rande det piståendet som utgör basen för hans
operalionsplan, att oppositionen, som Jemat ligger
i delo med styrelsem, sjelf icke gjort eller iö.e-
slagit några positiva åtgärder till bristernas af-
bjelpande. — Imedlertid har denna skrif
redan framkallat en annan brochyr under ru-
brik af Kriuik öfver brochyren: Dagens
händelser bedömde af en landtman, hvil-
ken i går vtkom i bokhandeln. Det är en
något fragmentarisk replix på de satser, den
ryssnämnde Förf, uppstälit, ech kan i detta
atseende anses för en obetydlighet, men är så
myeket mera märkvärdig i ett annat afseende,
nemligen, att upprigtigare har väl ännu iogen
sagt sin mening om ,stäliniogar och föshållan-
denn. Författarens förnämsta syfte tyckes just
hafva varit att sjuoga ut, och man skulle i den-
na öpperhet kuöra tro sig återfiona den Erc-
gelska — eller Fransyska polemiken, hvarest
skrifts:ällarne, som bekant är, icke genera sig
med att gå likt katten kring het göt, när
de säga sin tanka orm ministrarnz, och det lik-
väl ieke faller någon in att derföre upphäfva
nödrop 6ller ante samhället i våda. Tonea är
likväl mera energisk äv ilsken, och om förfat-
taren, såsom han sjelf uti iuledningea säger, nlå-
tit sanningen framträda så obeslöjadt som han
här gör det,, så torde dock den sträng han an-
slagit fiona genljud hos en ster pluralitet uti
landet. En avmärkning miste vi likväl göra
mot förf., nemligen att han i den revy han
hållit med konseljens ledamöter och deras atats-
mannaegenskåper, sydes hafva begått ett dub-
belt misstag; först och främst deruti, att han
endast tagit statsråderna i skärskådande, och
derigenom utestutit just de trenne höga embets-
män, som spelat hufvudrollen i den sednaste
tidens händelser, nemligen H. Ex. Hr Grefve
Brahe och de båda kanslererne, Herrar von
Hartmansdorff och Nerman; och för det andra,
att det icke är fullkomligt billigt, att skära de
uppräknade statsråderna så alla öfver en kam;
som han gjort; ty nog vore det väl något orätt-
vist för den, som litet känner personerna, salt
tillvita Statsministern för utrikes ärendersa så
trånga politiska åsigter och en så fullkomlig
motvilja mot det konstitutionella systemet, som
till exerepel Justitie Statsministern Hr Greftve
Rosenblad; hvilken icke för någon gör en hem-
lighet af sin obenägenhet för kontroller och in-
skränkningar frin folkets sida på styrelsemak-
ten.
Ehuru vi visserligen icke tro, att en konselj-
ledamot kan verka så betydligt på sakernas
gång i allmänhet; öller åstadkomma någon full-
komligt förändrad riktning, så tillstå vi dock,
att Frib, Stjöffields utnämning väckte goda för-
hoppningar lös ds; både derföre, att ban är
allmänt 2nsedd för 5 man af heder, och det
är godt att häfta en sådån på utrikes-minister-
platsen, och deörföre; att det icke gerna är möj-
ligt, att en man; som lefvat sin bästa tid i Epg-
lands hufvuditad och der sett de fördelaktig a
verkningar , 8om offentligheten och den parla-
mentariska styrelsen medföra, den storarta-
de karakter; hvilken den medborgerliga och po-
litiska friheien meddelat åt engelska nationen,
och den mMåkligå impuls den gifver åt denna
nations alla företag, — att det icke gerna är
möjli,t, att em sådan man icke skulle veta att
inse värdet af det stöd och den moraliska kraft,
den styrelsen i sjelfva verket äger, som mera sätter
sion ära i att vara en kraftfull verkställare af
den parlamentariska majoritetens önskningar, än
i tillfredsställandet af den ambitionen att hafva sin
ae - Jus A Min TALso hs TLL vv