hvilka de emottogo nya prof af frikostighet ock
välvilja, isynnerhet var den hederlige baroner
god och ädelmodig.
Då diligensen hunnit fram till Milano, skulle
man packa ur sakerna. Koffertarne, paketerns
och säckarne lågo på sina ställen, men befun-
nos — tomma! Huru hade väl detta under-
verk gått till? — ty man hade fullkomlig viss.
het om, att alla sakerna riktigt fannits i sin:
omslag och koffertar, då diligensen afgick frår
Wien. Moan fick snart ett bedröfligt ljus i sa-
ken: de ädle och intressante resande hade, med
en obegriplig behöndighet, sågat hål på de
inre vagnstaket, och, under det diligensen va:
som bäst i farten, dragit genom deona öppning
till sig de dyrbaraste paketerna, hvilka lågo in-
neslutna emellan yttre och inre vagustaken.
Isynnerhet bade de kållit till godo med befäl-
bafvarens för Lombardo-Venetianska nobelgar-
det silfverservis och necessär, fru Fonisburgi
diamanter, hofrådets uniform och de dyrbarhe-
ter, som blifvit skiekade från Wien, för au
sätta i frestelse de främlingar, dem krönings-
högtidligheterna Ioekat till Milano. Värdet a
de stulva varorna uppskatias till nära 400,000
franes.
Man lät genast sätta efter herr baronen och
hans familj, men det var omöjligt få reda pi
dem. Man fick blott veta så mycket, att de
iemnat vägen till Chiavenna i en postvagn, den
de sedermera skickat tillbaka, utan att säga i
hvad riktnivg de fortsatte kosan. I Como vo-
ro alla spår efter dem försvunna. Kanhända
begåfvo de sig sedermera till Milano. Genom
de rikedomar, de så behöndigt kommit åt, kun-
na de spela en lysande röle vid kröningshög-
tidligheterna, och med glansen af sin lyx hån:
de stackars ägarne af de dyrbarheter, hvilka de
roffat åt sig.