hvilka de emottogo nya prof af frikostighet ock välvilja, isynnerhet var den hederlige baroner god och ädelmodig. Då diligensen hunnit fram till Milano, skulle man packa ur sakerna. Koffertarne, paketerns och säckarne lågo på sina ställen, men befunnos — tomma! Huru hade väl detta underverk gått till? — ty man hade fullkomlig viss. het om, att alla sakerna riktigt fannits i sin: omslag och koffertar, då diligensen afgick frår Wien. Moan fick snart ett bedröfligt ljus i saken: de ädle och intressante resande hade, med en obegriplig behöndighet, sågat hål på de inre vagnstaket, och, under det diligensen va: som bäst i farten, dragit genom deona öppning till sig de dyrbaraste paketerna, hvilka lågo inneslutna emellan yttre och inre vagustaken. Isynnerhet bade de kållit till godo med befälbafvarens för Lombardo-Venetianska nobelgardet silfverservis och necessär, fru Fonisburgi diamanter, hofrådets uniform och de dyrbarheter, som blifvit skiekade från Wien, för au sätta i frestelse de främlingar, dem kröningshögtidligheterna Ioekat till Milano. Värdet a de stulva varorna uppskatias till nära 400,000 franes. Man lät genast sätta efter herr baronen och hans familj, men det var omöjligt få reda pi dem. Man fick blott veta så mycket, att de iemnat vägen till Chiavenna i en postvagn, den de sedermera skickat tillbaka, utan att säga i hvad riktnivg de fortsatte kosan. I Como voro alla spår efter dem försvunna. Kanhända begåfvo de sig sedermera till Milano. Genom de rikedomar, de så behöndigt kommit åt, kunna de spela en lysande röle vid kröningshögtidligheterna, och med glansen af sin lyx hån: de stackars ägarne af de dyrbarheter, hvilka de roffat åt sig.