Den fashionabla industri-riddaren. Kejsar Ferdinands kröning i Milano har gjort kommunikationerasa emellan Wien och Miiano ganska lifliga. Sedan 5 å 6 veckor äro vägarne betäckta med åkdon. Än ser man de beqväma Berliner-vagnarne, än de snabba postchäsarne, än Holsteinare, än kärror, men isynnerhet postvagnar af alla former och alla storlekar. Tyskland förflyttar sig för ett ögonblick till Italiea — det går att visa sin ståt och sin herrlighet för de folk, som de sista revolutionerna underlagt dess välde. Den 12 Aug., om aftonen, lemnade en af dessa diligenser Wiens förstad i galopp, förspänd med fem starka eldiga hästar, oeh lastad med resande och gods. En mängd saker voro adresserade till Milano och diligensen, vanligen upptagen af borgrarnes och småkrämarnes paekor och säckar, var denna gången full af dyrbarheter ef alla slag. Fra Fonisburg (?) nära slägting till furst Metternich, hade skrifvit till Wien, att man skulle skieka beone en hop smycken, dem hon glömt, och en dyrbar kaschmirs-shawl. Allisammans hade blifvit inpackadt i en res-koffert. General Ortomessi, en af befälbafvarne för Lombardo-Venstianska nobelgardet, som icke beredt sig på att hålla öppen taffel i Milano, hade icke tagit med sig sin silfverservis, Hans intendert skickade den nu med diligensen det vensom en res-necessär af silfver. Hofrådet Bonstretteo hade från Österrikiska hufvudstaden låtit förskrifva sig en högst lysande uniform. Vi förbigå de packor af eleganta tyger, mode-: och lyx-ariiklar, som följde med alla de andra j dyrbarheterna. Inpaekade, omlindade, förseglade, påskrifna och antecknade hade dessa serskilda artiklar blifvit tryggade emot alla missöden under resan, ifall några sådana vore möjliga, och rekommenderade till serskild omvårdnad af kusk och konduktör. Platserna i diligensen för passagerare hade lingt förut blifvit upptagra. De resande voro en temligen fet och reputerlig man, som de andra kallade baron; tvenne unga herrar oändligt artiga och förekommande, en dam lika behaglig som blygsam och som tycktes vara i 5 å 6 månaders grossess, samt en kammarjungfru, som ibland talade Fransyska med postiljonerma och på värdshusen. På passagerarnes serskilda begäran placerades deras saker på ett serskildt ställe i diligensen. Ingenting märkligt tilldrog sig under resan från Wien till Mantua; postiljonen och konduktören voro förtjusta öfver passagerarnes artighet och frikostighet. Deras pass voro i fullkomlig ordning; öfverallt lefde de friskt, och råkade ofta i extas öfver de sköna utsigterna i Tyrolen och öfver Lombardiets slätter. Den unga damen klagade blott öfver, att vägarne dammade så starkt, hvilket nödgade henne att ofta fälla ner jalusierna för vagnsfönstren. Man var nära Milano och beredde sig att vjuta af de fester, som skulle gifras vid Monza innav Deras Majestäters intåg i hufvudstaden, då den unga damen helt hastigt blef ganska illamående. Man måste göra halt i en af de tslizxe byarne, som ligga vid vägen till Chiavenna, och arskaffa ett boqvämare åkdon, för att kunna fortsätta resan till Milano med den sjuka damen. De unga herrarne i diligensen voro mycket ledsna öfver att på detta sätt liksom lida skeppsbrott i åsyn af hamnen; men man hade ieke annat parti att taga. Med rörelse och nästan tårar i ögonen skildes postilon och konduktör från sina passagerare, al