— — — Slå ACD 106 OCPpte 2000. Arr Sooch Melander: Narrköping. HH. ärade af den 10 dennes hafvit äran inhändiga ; innehållet noteradt. — Estim. ordres hafva sökt uppfylla. Priserne oförändrade: oxar hålla sig på platsen, hoppas få höra, det de ännu stå lika högt äfven å costi, anvars vår gemensamma spekulation förfelad. Svin sig lika, tyekas utan märkbar fluktuation följa oxarna. Knölpåkar ses noterade i Stockholm; här varan ännu icke hemtat annat än nominelt pris; få se fram åt hösten, då de blifva mogna; mindre dimensioner fiana någon afsättning ; förmoda Stockholms-varan är af prima qualit. Fönsterglas stiger, allt i spekulation ; bränvin dito. Ställ-; ningar och förhållanden begärliga, allt efter beskaffenhet ; hafva dock icke kunnat procurera någon afsältniog åt den af HH. rekommenderade Probenreuter, Hr Geo. Sebedeus (minnas ej rätt namnet, visitkort och rekommendationsbref förkomne); varan, af sämre beskaffenhet, kunde ej vinna afsättning; Probenreutern reste missnöjd till nästa marknad. Partiet i konsignation öfverlemnadt till Rådoch Handelsmannen Snusemark, godt hus, som gör dylika affärer i andra hand, mot 83 procents rabatt. Beträffande frågan om subskription, så svara: förslag gjordt vår börs, men mött endast sura miner. Slutligen lystes sockenstämma, der vår pastor, prosten Caluvius, sade: de hafva Mosen och profeterna; dem hörern. Gubben, vanligen något fåoch krokordig, tros hafva med ordet höra menat, hvad man menar med bemälte ord i t. ex. vederbörandes höranden. Meningen så uppfattad af en bland börsens äldre ledamöter: Moses ete.n, sade han, som det närmast rörer, må först göra, hvad de finna skäligt vara; här är behofvet mindre, då gatorne icke äro stenvlagda och inga byggnoadsmaterialier af sten fionas. Det angelägnaste och radikalaste, som i Stockholm kan vidtagas, är att upprifva och undanskaffa all gat-sten och sätta vakt vid grusgroparna. Till detta arbete kan nog den militärstyrka förslå, som är och blifver inkommenderad eller, rättare inkommoderad. Måste ruteinslagningsrörelsen drifvas blott med blanka riksdalrar, så fås åtminstoue valuta för rutornan. Efter detta något apokryfiska tal, vände sig allas blickar frågande på stadens Nestor, afskedade Kryddkramhandlaren Hr Kommersrådet och Riddaren Crongelin, för att få höra ett allvarsamt ord i saken, Gubben uppsteg och yurade: Jag kände i min barndom en handlande, som gaf sin son en rätt vacker summa att begynna egen handel; men denna var snart förstörd. Sonen sade då till fadren: Gif mig en större summa, ty ingen duglig affär kunde göras med den lilla. Fadren svarade: Sedan du gjort en liten dumhet med den lilla summan, vill du nu hafva en stor summa, för att göra an stor dumhet, eller dumheter i stor skala? nej, tack. — Jag skulle icke tron, så slutade Kommersrådet, natt vederbörande varit utan medel; ty huru hade de annars kunnat göra de extra bemödanden, som de gjort, oberäknadt de ordinarie? För att bedöma, om mera bör lemnas, måste man betrakta, huru det blifvit användt, som funnits. Kanske skulle millioner blott föra längre från målet, än det lyckats att komma med tusenden. Dessutom hyser jag likasom en bäfvan för alla gåfvor; för användandet af dessa finnes ingen ansvarighet, då deremot användandet af statsanslag är underkastadt åtminstone diskussion. Gåfvor äro oftast ej annat än hyenden under åtskilliga arfsynder; och intet land kan äga ea mera afskräckande erfarenhet, än virt, i afseende på användandet af gåfvor för allmänna ändamål. Icke ett halft öre skall komma ur min ficka, så länge nedsablingar tyckas vara af ödet bestämda att ske dagen efter oroligheter och mot helt andra personer än de oroligen. — Deita tal hade en helt kylande verkan på socknemännen; och samm nkomsten slöts med ett underligt förslag af den i våra bref förr en gång omnämnda Stadsfiskalen Litigius, som utlät sig: ,Min djupa aktving för min berömde medbroder, Hr Ädvokatfiskalen, och den Stockholmska polisen i allmänhet föranleder mig att fästa socknemännens uppmärksamhet på en egen fatalitet, som synes vidlåda bemälde polis. Härmed menar jag ieke blott det maktpåliggande meh ana 2 Las 2åcr dacligcen käömna med an