ännu gäller till bokstafven. Derföre måste ovilkorligen de ansvarige embetsmän, som stanna qvar på sina platser och underteckna besluten, äfven anses såsom upphofsmännen dertill, och detta under närvarande förhållanden mer än under hvarje annat, enär Konungen, af bristande kännedom om Svenska språket, icke är i tillfälle att sjelf igenom tryckpressen upphemta och jemföra de olika opinionerna annorlunda, än de framställas af dem, som närmast omgifva Hans Maj:ts person. Vill man hafva ett annat förhållande infördt: vilja rådgifvarne för hvarje fall framställa sig endast såsom redskap för den oansvariga kungliga viljan och krypa bakom densamma, men icke, såsom sjelfständigt konstiiutionelle rådgifvare, ensamme ikläda sig skulder för de befallningar, som genom dem utgå: — vilja de ieke, och måste de icke stå eller falla för denna sednare lära; då äro vi också inne på def pura enväldet, och då — sägom det öppet — blir det ieke länge möjligt att styra med bibehillande ens af en skymt af tryckfrihet, emedan endast döljandet af det som kan vara klandervärdt, undan allmänhetens kunskap, då kan, — till en tid, — skydda för vådligare följder a! det missnöje, som annars afleder sig genom den Jagliga ansvarigheten. Således: antingen fri granskningsrätt och konstitutionel ansvarighet, eller — envälde och censur! Det kommer då ar på, hvilketdera den röstägande pluraliteten hels väljer, eller, i fall man icke rådfrågar denn: pluralitet, hvilketdera erfarenheten både här ock i andra länder visat längst bära sig i stycke.