husrum öfver natten, Herrn, som igenkändes
vara polisuppsyningsmannen Jckerman, hade
då sagt: kom med mig, så skall du få hus-
rum, samt tagit i gubbens rock och ledt ho-
zom uppför trappan till stadshushäktet, hvarvic
gubben tackat och yttrat: Gud välsigne herrr
för sin godhet. Eckerman gick derpå in med
honom i första rummet till venster i förstugan,
hvarest ett par andra personer förut hefunnc
sig. Genom fönstret sågo nu de, som voro u
tanför på gatan, att sedan gubben först blifvit
afklädd i blotia linnet för att visiteras, och ledd
fram till fönstret, hade en af de i rummet när-
varande, den flere påstå sig igenkänna hafva
varit Eckerman, knuffat till guboen så att han
fallit omkull på golivet, och derpå dels häftigt
sparkat, dels länge slagit honom obarmhertigt
med en rotting eller käpp. Gubben jemrade
sig härvid illa, och flere personer samlades
utanför, som alla intogos af den yttersta in-
dignation och fasa öfver ett sådant uppförande
hos en af ordningsmaktens tjenare. Blod hade
äfven synts omkring munnen på gubben. — Vi
uppmana Hr OÖ:verståthållaren, som gifvit huf-
vudstadens befolkning ett så högtidligt löfte,
att hvarje våldsamhet eller missbruk af hans
underlydande skall strängt beifras, äfvensom Fr
Justitieombudsmannen, att låta närmare undersöka
denna sik, och att den icke lemnas åt glöm-
skan. Det är möjligt, att den gamle bagare-
gesällen varit passlös, hvilket vi ej känna, men
detta ger ingen rättighet åt en uaderordnad
polisagent att misshandla honom efter godtycke,
äfven om han begått nigot brott, hvilket åt-
minstone icke hade skett vid det tillfället ; och
det måste vara allramest i polisens eget in-
tresse, att sådana egenmäktiga herrar, sig sjelfva
tili näpst och andra till varnagel, få umgälla
dylika grofva förbrytelser efter lagens stränghet,
utan ait fisgrarna läggas emellan; helst det är
både möjligt och troligt, att ändå nog många
klagorop öfver begångaa misshandlingar dö bort
inom fängelsernas murar.