Ae BR EVA EUR Zm rr MMMMMMMMMMMMMMJJ—— — REVY AF TIDNINGARNA. Siatstidningen, som sedan någon td börj lefverera sin publik så dyrbara och säkra opinion; yttringar från landsorten, medelst aftryck en och annan artikel som förut blifvit insän ill iandsordstidningaraa, har sistl. lördag trak terat med en sådan opinionsyttriog af äkt skrot och korn ur tidningen Samlaren, som Sta:stidningens ögon utan tvifvel lärer gälla så som en vida pålitligare organ af den provinsen tänkesät: än den i sammalän utgifna Söder manlands Tidning, som ieke yitrar sig aldele på samma sätt, men hva:s opinioner mana ocksi aldrig seit-Statstidningen reproducera. Emel lertid ir det stor skada, att Statstidningon icke i sällct för den långa tradiljan, som den nr aftryckt, och hvilken angår det gamla utnötts ämnet om Åtonbladets och Dagl. Allehanda: taktik valt ea artikel ur Samlarens sednaste nummer, hvilken ådagaläigger, huru äfven de trognaste och mest oblandade lojalister nu börja tillkännagifva sina djupa bekymmer vnöfver att se den sak de omfatta, komprometterad genom forvända åtgärder. Då man känner, huru exklu:it och oinskränkt Samlaren förut fäktat för alt hvad som skett å vederbörandes sids, så är den ifrågavarende artikeln ej utan sin märk.ä dighet, och vi hoppas göra Statstidningen e. tjenst, då vi här återgifva densamma: Hela vår uppmärksamhet måste naturligtvis äfvex här vara fästad på tilldragelserna i hutvudstaden. Med otålighet uppfång:s de nyheter, som i så hög grad föra det allmännas väl e!ler ve, Hur måste icke då lugnet och ordningens vänner) under denna sinnesstämning, uppröras, då man med all ifver bemödar sig å ena sidan att underblåsa den kringgripande elden, och att samla glödande kol öfver vår åidrige Konun ss hufvud, och å andra sidan ej undviker hvad som gifver än mera näring och fart åt den giftiga 1åan. Det 28-åriga borgeliga lugnet är djupt stördt. varje rättänkande fäderneslandets vän suckar redan med smärta derötver, att man ej vetat rätt värdera: den irid och trefnad, som hvilat öfver det kära fä derneslindet, och på hvars tillintetgörande mången af härmningsbegär, mången af otörstånd och mången af herrskarelystnad så träget arbetat. Och hvilken med ett redligt -fosterländskt hjerta kan annat än djup: sucka häröfver, då han ser och hör, . huru anarkien gör allt större inkräktning i Rikets Residensstad; hora å ena sidan de djerfvaste excesser begås, medan Aftonbladet vtilistyrker, att man skall göra alldeles ingenting till våldgserningarnes hämmende, I och hu u man å andra sidan vidtager holfmesyrer eller lå:er ännn värre excesser af dem som skola vaka öfver ordningen, passera. Eller hvad annat ; äro dessa af patruller förnyade obestridda anfall emot i fredli, . medbo:gare, utan att till allmänhetens kunskap ko omit, det de blifvit å:minstone af Befälet bestreff ie, oaktadt de ej kunna betviflas, alldenstund de äro begångna mot namngifna personer vid tillfällen, då ej kommit i fråga, att desse stört lugnet och ! ordninges. Skulle ock oqvädinsord undfallit dessa! uppre:ade, eller de till och med satt sig till motvärn emot en sådan angripare, så måtte det väl ej böra vara denne tillåtet, att sjelf hämnas förolämpningar mot sig, aldraminst med hugg och slag, som ;: gå 3å lir och lem, så vida hans eget lif ej är i fara, I utan e: dsst att tillse, det den allmänna och enskilda säkecheten ej sättes i våda; hverförutan det väl i nödf:.! varit möjligt för flere så tappre väpnade män att arrestera en obeväpnad. Om befälet ser igenom : fingrarne med desse fredsstörande patruller eller disciplinen är så utomordertligt klen inom deras corps, att de våga tvertemot ordres begå, ja till och med förnyas. dylika excesser, taga vi likväl för gitvet, att sådana omöjligt kunna passera med Befälets vett och vilja, si mycket mindre, som man kan vara bestämdt öfvertygad, att de måste högst illa upptagas af Ti M. Konungen, om de blefvo i sin rätta dag framställäs, häldst H. Mesjestät på sin utmärkta militära! bana vannit ett så stort rykte för sin mildhet äfven emot fienden, ech således måste så mycket mer behjerta sådana mot egna undersåtsre begångna grym-: heter, som skulle vara afskyvärda ti!l och med emot en fiende, — Vi tro oss nog länge hafva ådagalagt rår körlek och vördnad för en lagbunden Styrelse och vårt bemödande att med våra svaga krafter o-j förskräckt understödja den, för att lika oförskräckt: i nöd.. s stund kunna uttala vårt innerliga hat mot: allt. s m strider emot ett lagbundet samhälles rättvisa ordringar, utan att vi af Vederbörande kunna misstänkas för öfverdrift eller partiskhet vid nu gjorda betraktelser. I —— LL (Insändry. I