n andiig auto. tlet.
Ibland dem, som ve.kligen icke synas hafva
jort sig rätt reda för den regeln, att der in:
en åklagare är, der är ingen dom:re, är
uimköpings ko.sistorium; åtminstone att slutal
f dess procedur i ett mål, öfver hvilket kla-
an är förd hos Justitieombudsmanen.
En vice komminister vid namn Suudelias3,
nu nära 70 år gawmal) som korsistorium år
1820 hade skiljt från utöfoingen af prestem-
betet, hvartill det åberopade skälet skall varit
hans fallenhet för rättegångar, men som sedan
åter at Kongl. Maj:t blef återställd i embetets
atöfving och derpå i tvänne år hade bestridt
ett pastorsvikariat i tvänne församlingar, blef i
M.j 1836 af konsistorium satt till vice kom-
minister i Haurida församling. En Söndag i
Januari 1837 fann Sundelius, bland de kun-
görelser, som han hade att uppläsa från pre-
dikstolen, en från kontraktsprosten, hvilken på
konsistorii befallning hade utlyst sockenstämma
att hållas 14 dagar derefter, i ändamål att af
församlingens ledamöter få böra, huruvida vice
skomministern Sundelius gifvit anledning till de
för honom menliga underrättelser, som till
,Jömksapitlet inkommit ; men hvarom ingenting
närmare fanns specificeradt. Denana kungörelse
upplästes, och sockenstämman hölls äfven å
utsatt tid af en kyrkoherde Cedorgren, som,
enligt sockenstämmoprotokollet framställde först
den frågan, huruvida och i hvad mån kommi-
nister Surdelius genom verkiga fel i embets-
förvaltnipgen ådragit sig församlingens missnöje
med det honom anförtrod.a vikariatet eller
gifvit skälig anledning till de för honom men-
liga, högv. domkapitlet meddelade underräi-
telselser, och sedermera huruvila Sundelius,
genom otillbörligt förhållande i det allmänna
eller enskilda samhällslifvet varit vållande till
det anmälda missnöjet. Således nämndes äfven
nu ingen bestämd anklagelse, utan församlingen
uppmanades endast till angifvelser mot Sunde-
lius. På den första frågan svarades det, enligt
protokollsts lydelse, att församlingen hade imtet
att erinra emot Sundelii egentliga embetsför-
valtning, och således hvarken ville eller kunde
öfverbevisa honom om begångna embetsfel;
men väl anmärktes mot honom, såsom orden
lyda, ps:n lattsirnighet, eller vårdslös liknöjd-
het i ord och åtbörder, som gjorde, att för-
samlingen önskade befria sig ifrån honom, äf-
vensom att församlingen nödgats anmoda pa-
stora sjelf att emottaga handledningen af natt-
vardsungdomen. På den andra frågan svara-
des ungefär på samma sätt, enligt protokollet,
nemligen att Sundelius väl ej gjort sig känd
för något förhållande, hvarför han sku:le kuon:
bestraffas, men icke eller utmärkt sig genorn
det stilla och fiedliga uppförande, som man si
gerna vill igenfinna hos en evangelii budbärare.
Nu är att märka, ati när detta protokoll in-
kom iill Konsiste:iuim och blef remitteradt til
Sundelii förklaring, så bestridde han helt oeb
bållet, att böndersa i församlingen eller någor
avnan ledamot deraf än en ståndsperson, mec
I hvilken Sundelius då skall haft rättegång, fäll
de för honom ofördelaktiga utlåtelserna, föl
hvilka också, besynnerligt nog, icke ens någrs
bestämda personer ficnas antecknade, samt på
stod, att protokollet i den delen blifvit rent a
mot sanna förhålland:t uppfattadt, och vill til
Il och med åtaga sig bev:sa det, åtskilliga af sock
nemänzsen, som urderskrifvit protokollet, efterå
I förklarat, att de icke kunde medgifva, att de
tbade sådant att innebära, som de nu fåt
; höra, äfvensom att Socknemännen, innan pro
I tokollets undertecknande yttrat: bär är väl in
Itet något uti, som är stötande eller lasteligt fö
I Sundelius?, På grund af detta påstående ha
isaken rörande protokollet blifvit remitterad a
I Konsistorium till undersökning vid allmän dom.
I stol, dit Hr Cedergrea är instämd. Imedlertic
l erhöll Sundelius, då vikariatet i Haurida i Ma
(1837 lupit till ända, icke nigot vidare förord
nande, hvarföre han, efter migon tid, gick i:
Hill Kovsistorium med en skriftlig begäran, att f
Iveta anledningen till Konsisto;ii missnöje me
I honom, eftersom hun. ej; missiverades, äfvenson
hvilka de anklagelser eller underrättelser voro