te cigarrer och möd små kappor öfver axlarna, ett slags. höfdingar, hvilka med hvisslingar och andra signaler framlockat sitt manskap, så torde dessa uppgifter vara tagoa ur någon af teaterreminiscenser uppfylld inbillning, hvilken ej kunnat förena militär-anfall i eget land med avrat än röfvarseener och thy åtföljande hvisselpipor och kappor. Ty huru skulle de lekamliga ögonen kunnat urskilja dessa kappor, när de icke ens kunde skönja husen, nvarifrån stenar gedkastades?