te cigarrer och möd små kappor öfver axlarna,
ett slags. höfdingar, hvilka med hvisslingar och
andra signaler framlockat sitt manskap, så torde
dessa uppgifter vara tagoa ur någon af teater-
reminiscenser uppfylld inbillning, hvilken ej
kunnat förena militär-anfall i eget land med av-
rat än röfvarseener och thy åtföljande hvisselpi-
por och kappor. Ty huru skulle de lekamliga
ögonen kunnat urskilja dessa kappor, när de
icke ens kunde skönja husen, nvarifrån stenar
gedkastades?