var nemligen så Dbittida på aitonen, att alls portar ännu stodo öppna -— och det torde icke kunna fördömas, om harmen och sjelfförsvarat satte en sten i någon hand, eller om en och annan modig man försökte det enda medlet som återstod för den vapenlöse, eller att söka kasta våldsverkaren ur sådeln. Eller fordrar man kanhända, att folket skulle, af lutter vördnad för dragonerna, kasta sig rjelfmant under hästfötterna, likasom Indianerne under hjulen af afguder Juggernauths vagn. Likaså förfor den andra -pätrullen; som vid sin nedkomst till Jerntorget torde hafva erfarit verkningarne af sin befälhafvares manövrer i en ökad förbittring hos folket. Han erkänner nemligen, att vid de chocker han verkställde minga blefvo öfverridna och flera sabelhugg utdelade,. Dessa äro de skador, som militärbefåltafvarne medgifvaj att de sökt tillfoga folket. De hafva således äfven medgifvit, att det vore dey icie folket, som denna afton började våldet; och att de behandlade folket icke som landsmän, utan som fiender; ty äfven mot dessa synes man svårligen kunna göra rågot värre, än rida omkull och nedhugga dem. Ått sådant ieke helt och hållet lyckades, lärer åtminstone icke vara de befalhafvandes förtjenst. Hvad gjorde deremot folket militären för skador? Jo, några uppklättrade, för att rädda sig, på taken öfver klädstånden vid Österlånggatan, varifrån de skulle hafva nedkastat vedträn och -orenlighet efter en förbiridande patrull. Huru stör skada häraf uppstod, upplysa rapporterne sjelfva, hvari det heter, att den hastiga farten gjorde, : att. dessa kroppar nedföllo dels på sidan om patrullen, dels: sedan den passerat. En hvar, som i behagar taga lokalen i ögonsigte, skall lhkväl inse, att den, som står på dessa tak, nästan icke kan undgå att träffa en der under ridande, denne må vara i huru stark fart som helst, om han eljest vill det. Rap-: porterna omnämna för öfrigt blott en enda; swerkligt skadad och fyra, som blifvit slagne af stenar. Det är ej nämndt, att någon af desse af sin skada tvungits att gå ur ledet eller intaga sjukhuset, och hvari den nverkligaj skadan, består, är ej uppgifvet. Helt annor-; lunda är förhållandet med folket, hvaraf de flests blifvit illa sårade: En soldat af Uplands! regemente skall hafva blifvit träffad vid ögat af en sten; men detta torde få skrifvas på räkningen af den genom Er v. Printzencreutzs mar növer nyss förut vållade förbittringem. Det var således, enligt hvad rapporterna sjelf-! va erkänna, icke folket, som ofredade och utan! någon yttre anledning började våldföra sig på militären, utan, här som vid desföregående tillfälleva, denna, hvilken opåkallad och utan allt nidtvång, följaktligen utan all ursäkt, kastade : sig på folkhopen och derigenom nödgade den-! na till ett sjelfförsvar, hvarpå hon ej var be-! redd, samt måbända — hvad man ej kan kontrollera — sedermera hänförde någon förbittrad eller okynnig individ, att, utan behof, kasta en sten efter någon patrull eller enskildj soldat. Det var kanhända af sådan orsak som Hr v.. Troils ordonans träffades af en sten, hvartill hans kamraters framfart varit vållande. Hvad åter den hofsamhet angår, som Hr v. T. försäkiar att dess sqvadron iakttagit, så hafva Stoekholms innevånare -derpå haft åtskilliga bevis, t.ex. då ett detachement af. samma corps Lördagen efter Hr Crusenstolpes afförand:, på Regeringsgatan inför Hr Öfverståthållarens ögon och då han nyss varit sysselsatt att tala till folket, som höll på att åtskiljas, högg in på detsamma, eller då manskap af nämnde sqvadron förföljde enskilde personer: och till och med försökte rida in i en port, dit en sårad tagit sin tillflykt. Vi böra kär förkla-! ra, att vi verkligen mindre lägga manskapet sådant till last; en gång satt i rörelse genom befå hafvarnes hetta och oklokhet, följer soldaten en ofta blind drift, tror sig förfördelad, emedan män sagt honöm att han blifvit det, och gör, i sin hänförelse, om icke hvad man direkte anbefallt honom, likväl hvad man stillatigande åsett och gillat. Det behöfves i detta hänseende ieke mer, än att hafva vapen i hand, och få nyttja det, för att lätt kämna sig frestad dertill.Detv är också tätt bevisligt, ieke blott huru kavalleristerna angrepe fredliga Personetgrad 5 ej anade något öndt, utan äfven med Hvilken bofsamhet i tilltal de uppmanat 2 å 3, samgåRK od TÅ mn . 2 1 NM kk I