Le pl Pe Offa EIUPV d MUSKEL 211 has teer ALRLT n jaf borde ganska naturligt följa, att de lagar, förri jfattningar och å!girder som föregående regerinid Igar vidtagit i stöd af dessa grundlagar äfven t, borde upphäfvas, så vida de stodo 1 strid med ;-Ide nu gällande deras anda och bokstaf. Sådant har likväl icke skett. Förgäfves hafva ständerilsa, vid merän ett tillfälle, begärt en revision nJaf dessa författningar. n Det har afböjts, och under en så kallad sr konstitutionel styrelseform cxistera således änalnu lagar och föreskrifter, tillhörande en förna! gången och despotisk tid, domstolar finnas som alimänna lagen icke känner, och en polisI styrelse beherskar såväl hufvudstaden som landet, hvilken ej går tillväga efter lagliga former och för hvars åtgärder man fåfängt söker en grund i lagen, ol Svenska folket är, siger man, i utöfning af , en vigtig rättighet, som ecssm uppväger saknaden t af flera andra: beskattningsrätten, Ja, visserliå gen äger deti bokstafven denna rätt; men , huru är det dermed beskaffadt verkli g, I heten? -I De ordinarie skatterna utgå oförändrade, och t någon minskning eller jemkning i dem är föl, ljaktligen icke att påräkna. Den egentliga be I villningen beror af ständerna att bestämma. Men , lifall de likväl icke hinna derom komma öfverens inom de första fyra månaderna, blir den gamla , gällande, om regeringen upplöser Riksdagen inI nan en ny bevillning blifvit fastställd. Samma bördor rationen förut dragit, och hvari hon väntat någon lindriog, kommer hon då att I vidkännas åtminstone i fem eller 6 år till, I men äfven om ständerna bestämma statsbehofl ven, hvad kraft äga väl deras beslut? RegerinIgen begär ett visst anslag, men hvilket ständerna Jafslå. Knapt äro de likväl åtskiljda förrn : I geringen af egen myndighet utassignerar de sumI mor som ständerna ansett obehöfliga. Ex:mpelhärpå äro alltmänt bekanta, Dessa summor tags af . sparingar eller öfverskott, hvilka bordt vara besparingar till folkets bästa, eller inställas andra nödvändiga utgifter, för att erhålla medel till hvad man önskar. Nya embetsverk, till och med öfverdomitolar, inrättas af regeringen utan ständernas hörande, deras löner bestämmas al regerivgen, oeh för ständerna återstår sedan ej annat än att — betala, så vida de ej vilja åstadkomma en brytning, den ingen förmår beräkna. Regeringen j säges icke få påläg.a nya skatter. Man bar likväl sett henne pålögga ihesterföreståndare, I konsertgifvare och förevisare af sffentliga representationer en afgift till Hofkapellets pensionskassa. Hon bestämmer hura rmåoga näringsställen få existera i hufvudstaden oeh föreskrifver dessa vissa inskränkningar, nödvändiga, som det heter, för ordning och sedlighet. När detse-! dermera befinnes att dessa inskrämkningar endast leda till vexationer, så medgifves befrielse derifråa ; men tillika pålägger regeringen såsom ; eit vilkor för denna befrielse, en ökad skatt . på dessa näringsställen, en afgift till polisen, hvarom bevillningsförordningen ingenting känner. i. Likaså påbjudas afgifter på till hufvudstaden in; förda varor, sedan ständerna likväl afslagit en, motion derom vid riksdagen. h När Reg. sålunda anser sig äga makt, och; genom utöfningen visar denna sin åsigt — att, I på egen hand besluta i slia riktninger, både di:, rekt öfver vissa uttkylder, och indirekt genom , tillskapande af utgifter, som nödvändigt fordra sådana, när den kan inverka på bevillningsait, gifternas uppdrifvande vid taxeringarna genom 4 ordförandes tillsättande och på flera andra sätt, ! I — hvari består då egentligen den vackra frasen lom Svenska folkets sjelfbeskattningsrätt, hvar-, med man så mycket svänger sig? F Man skulle tycka, att likasom hvarje boning i C 3 är den enskildes egendom, så måste landet vara hela folkets, och det måste tillkomma detsamma att afgöra för hvem det vill öppna eller tillii sluta sina gränsor, hvilka främlingar det vill så-!a som medborgare emottaga i sitt sköte; oeh att!s jnär det vill begifva sig utom desamma. Dettals jär likväl icke fallet. Annu tillämpas en gam-f mal förordning att man skall ställa borgen fört sig, för att få resa utomlands, såvida man ej!f äger fastighet, och sem ingenting finnes studgrad om naturalisation, så har styrelsen ansett denna lj I makt tillhöra sig odelad. Resande främlingar år ter, som komma hit i förlitande på den foördna! I nordiska gästfriketen, förvisar hon stundom här!i ifrån på stt förödmjukande sätt. Styrelsen går!s