Le pl Pe Offa EIUPV d MUSKEL 211 has teer ALRLT
n jaf borde ganska naturligt följa, att de lagar, för-
ri jfattningar och å!girder som föregående regerin-
id Igar vidtagit i stöd af dessa grundlagar äfven
t, borde upphäfvas, så vida de stodo 1 strid med
;-Ide nu gällande deras anda och bokstaf. Sådant
har likväl icke skett. Förgäfves hafva ständer-
ilsa, vid merän ett tillfälle, begärt en revision
nJaf dessa författningar.
n Det har afböjts, och under en så kallad
sr konstitutionel styrelseform cxistera således än-
alnu lagar och föreskrifter, tillhörande en för-
na! gången och despotisk tid, domstolar finnas
som alimänna lagen icke känner, och en polis-
- I styrelse beherskar såväl hufvudstaden som landet,
- hvilken ej går tillväga efter lagliga former och
- för hvars åtgärder man fåfängt söker en grund
- i lagen,
ol Svenska folket är, siger man, i utöfning af
, en vigtig rättighet, som ecssm uppväger saknaden
t af flera andra: beskattningsrätten, Ja, visserli-
å gen äger deti bokstafven denna rätt; men
, huru är det dermed beskaffadt verkli g-
, I heten?
-I De ordinarie skatterna utgå oförändrade, och
t någon minskning eller jemkning i dem är föl-
, ljaktligen icke att påräkna. Den egentliga be-
I villningen beror af ständerna att bestämma. Men
, lifall de likväl icke hinna derom komma öfverens
inom de första fyra månaderna, blir den gamla
, gällande, om regeringen upplöser Riksdagen in-
I nan en ny bevillning blifvit fastställd. Samma
bördor rationen förut dragit, och hvari hon
väntat någon lindriog, kommer hon då att
I vidkännas åtminstone i fem eller 6 år till,
I men äfven om ständerna bestämma statsbehof-
l ven, hvad kraft äga väl deras beslut? Regerin-
Igen begär ett visst anslag, men hvilket ständerna
Jafslå. Knapt äro de likväl åtskiljda förrn :
I geringen af egen myndighet utassignerar de sum-
I mor som ständerna ansett obehöfliga. Ex:mpelhär-
på äro alltmänt bekanta, Dessa summor tags af .
sparingar eller öfverskott, hvilka bordt vara bespa-
ringar till folkets bästa, eller inställas andra nödvän-
diga utgifter, för att erhålla medel till hvad man
önskar. Nya embetsverk, till och med öfverdomito-
lar, inrättas af regeringen utan ständernas hörande,
deras löner bestämmas al regerivgen, oeh för
ständerna återstår sedan ej annat än att — be-
tala, så vida de ej vilja åstadkomma en bryt-
ning, den ingen förmår beräkna. Regeringen
j säges icke få påläg.a nya skatter. Man bar
likväl sett henne pålögga ihesterföreståndare,
I konsertgifvare och förevisare af sffentliga repre-
sentationer en afgift till Hofkapellets pensions-
kassa. Hon bestämmer hura rmåoga näringsstäl-
len få existera i hufvudstaden oeh föreskrifver
dessa vissa inskränkningar, nödvändiga, som det
heter, för ordning och sedlighet. När detse-!
dermera befinnes att dessa inskrämkningar en-
dast leda till vexationer, så medgifves befrielse
derifråa ; men tillika pålägger regeringen såsom ;
eit vilkor för denna befrielse, en ökad skatt .
på dessa näringsställen, en afgift till polisen,
hvarom bevillningsförordningen ingenting känner. i.
Likaså påbjudas afgifter på till hufvudstaden in- ;
förda varor, sedan ständerna likväl afslagit en,
motion derom vid riksdagen. h
När Reg. sålunda anser sig äga makt, och;
genom utöfningen visar denna sin åsigt — att,
I på egen hand besluta i slia riktninger, både di- :,
rekt öfver vissa uttkylder, och indirekt genom ,
tillskapande af utgifter, som nödvändigt fordra
sådana, när den kan inverka på bevillningsait- ,
gifternas uppdrifvande vid taxeringarna genom 4
ordförandes tillsättande och på flera andra sätt, !
I — hvari består då egentligen den vackra frasen
lom Svenska folkets sjelfbeskattningsrätt, hvar-,
med man så mycket svänger sig? F
Man skulle tycka, att likasom hvarje boning i
C
3
är den enskildes egendom, så måste landet vara
hela folkets, och det måste tillkomma detsam-
ma att afgöra för hvem det vill öppna eller till- ii
sluta sina gränsor, hvilka främlingar det vill så-!a
som medborgare emottaga i sitt sköte; oeh att!s
jnär det vill begifva sig utom desamma. Dettals
jär likväl icke fallet. Annu tillämpas en gam-f
mal förordning att man skall ställa borgen fört
sig, för att få resa utomlands, såvida man ej!f
äger fastighet, och sem ingenting finnes studgrad
om naturalisation, så har styrelsen ansett denna lj
I makt tillhöra sig odelad. Resande främlingar å- r
ter, som komma hit i förlitande på den foördna!
I nordiska gästfriketen, förvisar hon stundom här- !i
ifrån på stt förödmjukande sätt. Styrelsen går!s