vid alla de tillfällen ifrån Junidagarne, då m litären varit i rörelse, chocken i löfmarknaden arresteringarne den 21 Juni, massakern vic Stadshuset, inhuggningerne Lördagen derpå, di Er Öfverståthållaren sjelf var ute m. m., hafvc icke allenast varit allmänt kända, uppgifna : tidningarne och föremål för klagomål hos Justitieombudsmannen, utan jemväl en del dera hos Hr Öfverståthållaren sjelf anmälda. Detts är obestridligt och om Hr Öfyerståthållarens allvarliga önskan verkligen varit att lugna sinnena utan våldsamheter och att förekomma ytterligare scener, så hade han i vår tanka först och främst, såsom en nödig försigtighet, bådej för sin egen oeh sakens skull, aldrig bort; emottaga ett i närvarande stund såansvarsfullt och grannlaga embete, utan uttryckligt förbehåll, att inga order till trupperne, i afseende på patrulleringen på hufvudstadens gator, skulle under något viikor få utgifvas annat än genom honom med hans samtycke, Eller hvartill tjena eljest äfven de vackraste tal och öfverläggningar? Ty utan att tala om rågra andra reglor, än dem som föreskrifvas af blotta klokheten, synas de åtgärder, som nu vidtagits, förråda icke allenast en total frånvaro af denna egenskap utan ock en fullkomlig obekantskap med känslorna och tänkesätten hos den stora massan oeh de intryck, som deraf åstadzkomm:s hos henne. Denna massa bryr sig nremligen föga om de vackra försäkringarne och de välmenande önskningarne på morgonen, när de icke sitta qvar på sabelspetsen om aftocen; men deremot har den resonnemangsförmåga nog för att draga den slutsatsen, att det icke Igger någon logik och rättvisa i att hugga in på oskyldiga och fredligt vandrande personer på ställen, der ingen folkskockning och intet oljud finnes, den ena afionen, derföre att oljud och föansterinslagningar skett aftonen förut, på andra ställen. Vidare underlåter denna folkmassa icke att sammanhålla den olikheten i handlingssätt, att Justitiekanslersembetet förordres låta anställa de mest minutiösa undersökningar, rörande en hurrning i eller utanför Hofrättens sessionsrum, eller öfver ett våld, begånget å döda ting, men att deremot, när de lefvsnde kommå och beklaga sig att hafva blifvit lemlästade af den väpnade styrkan, alltsammans skjutes på individersa af gemenskapen, och de förerättade anmodas att hvar för sig uppgifva våldsve:karnes namn. Men vill man veta, hvad som är det värst2 af alltsammans? Jo! det värsta är, att man verkligen icke vinner ändamålet, som tyckes Vara alt göra ett intryck af skrimsel på mängden. Det kan väl hända, att man skrämer dem, som blifvit huggne; mena de äro i alla fall jemförelsevis ett ganska ringa antal, och för hvar och en som på sådant sätt kommit ut för maktens vrede, fionas hundrade andra, som börja att tänka på om det icka kunde gå an att söka försvara sig, tycka att det ena våldet icke är värre än det andra, och ait försvaret endast är en naturlig rättighet; och det onda blir sålunda ersdast sju gånger värre. Viljen J förvissa eder härom, så talen, ieke med börsens aristokrati aller med de 50 äldste, när de äro en corps församlade, utan gån in i minuthandlarnes bodar elier på verkstäderna, och J skolen sikert få höra sanningen häraf. Ännu en omständighet, som borde besinnas, är, att äfven om patruller utskiekas hvarannan das, och hundrade bjessor klyfvas eller öron afbuggas, så är det i alla fall alldeles omöjligt, att med detta medel förekomma kittsligheten af fönsterrutors inslående, emedan sådant alltid af orostörarne (som det för några år sedan i Statstidninrgen kallades) kan hiona verkställas. Misstaget härutinnan bevisas, innan vakt ankoramer, ytterligare deraf, att hittills ingen af pöbeln, men väl bättre och för Jugnets bibehållande nitälstande personer blifvit föremil för våldet. Vill man derföre verkligen lugnet — är menin