vid alla de tillfällen ifrån Junidagarne, då m
litären varit i rörelse, chocken i löfmarknaden
arresteringarne den 21 Juni, massakern vic
Stadshuset, inhuggningerne Lördagen derpå, di
Er Öfverståthållaren sjelf var ute m. m., hafvc
icke allenast varit allmänt kända, uppgifna :
tidningarne och föremål för klagomål hos Ju-
- stitieombudsmannen, utan jemväl en del dera
hos Hr Öfverståthållaren sjelf anmälda. Detts
är obestridligt och om Hr Öfyerståthållarens
allvarliga önskan verkligen varit att lugna sin-
nena utan våldsamheter och att förekomma yt-
terligare scener, så hade han i vår tanka först
och främst, såsom en nödig försigtighet,
bådej för sin egen oeh sakens skull, aldrig
bort; emottaga ett i närvarande stund såan-
svarsfullt och grannlaga embete, utan uttryck-
ligt förbehåll, att inga order till trupperne, i
afseende på patrulleringen på hufvudstadens
gator, skulle under något viikor få utgifvas an-
nat än genom honom med hans samtycke,
Eller hvartill tjena eljest äfven de vackraste
tal och öfverläggningar? Ty utan att tala om
rågra andra reglor, än dem som föreskrifvas
af blotta klokheten, synas de åtgärder, som nu
vidtagits, förråda icke allenast en total frånvaro
af denna egenskap utan ock en fullkomlig o-
bekantskap med känslorna och tänkesätten hos
den stora massan oeh de intryck, som deraf
åstadzkomm:s hos henne. Denna massa bryr
sig nremligen föga om de vackra försäkringarne
och de välmenande önskningarne på morgonen,
när de icke sitta qvar på sabelspetsen om af-
tocen; men deremot har den resonnemangs-
förmåga nog för att draga den slutsatsen, att
det icke Igger någon logik och rättvisa i att
hugga in på oskyldiga och fredligt vandrande
personer på ställen, der ingen folkskockning och
intet oljud finnes, den ena afionen, derföre att
oljud och föansterinslagningar skett aftonen för-
ut, på andra ställen. Vidare underlåter denna
folkmassa icke att sammanhålla den olikheten i
handlingssätt, att Justitiekanslersembetet förord-
res låta anställa de mest minutiösa undersök-
ningar, rörande en hurrning i eller utanför Hof-
rättens sessionsrum, eller öfver ett våld, begån-
get å döda ting, men att deremot, när de lef-
vsnde kommå och beklaga sig att hafva blifvit
lemlästade af den väpnade styrkan, alltsammans
skjutes på individersa af gemenskapen, och de
förerättade anmodas att hvar för sig uppgifva
våldsve:karnes namn.
Men vill man veta, hvad som är det vär-
st2 af alltsammans? Jo! det värsta är, att man
verkligen icke vinner ändamålet, som tyckes
Vara alt göra ett intryck af skrimsel på mäng-
den. Det kan väl hända, att man skrämer dem,
som blifvit huggne; mena de äro i alla fall jem-
förelsevis ett ganska ringa antal, och för hvar
och en som på sådant sätt kommit ut för mak-
tens vrede, fionas hundrade andra, som börja
att tänka på om det icka kunde gå an att söka
försvara sig, tycka att det ena våldet icke är
värre än det andra, och ait försvaret endast är
en naturlig rättighet; och det onda blir sålunda
ersdast sju gånger värre. Viljen J förvissa eder
härom, så talen, ieke med börsens aristokrati
aller med de 50 äldste, när de äro en corps för-
samlade, utan gån in i minuthandlarnes bodar
elier på verkstäderna, och J skolen sikert få
höra sanningen häraf.
Ännu en omständighet, som borde besinnas,
är, att äfven om patruller utskiekas hvarannan
das, och hundrade bjessor klyfvas eller öron
afbuggas, så är det i alla fall alldeles omöjligt,
att med detta medel förekomma kittsligheten af
fönsterrutors inslående, emedan sådant alltid af
orostörarne (som det för några år sedan i
Statstidninrgen kallades) kan hiona verkställas.
Misstaget härutinnan bevisas, innan vakt ankora-
mer, ytterligare deraf, att hittills ingen af pöbeln,
men väl bättre och för Jugnets bibehållande nit-
älstande personer blifvit föremil för våldet.
Vill man derföre verkligen lugnet — är menin-