regeln. Det sätt, på hvilket Judarne under;
mer än femtio år realiserat de förutsättningar,
under hvilka de fogo i riket inkomma, gifver
dem således alldeles icke i billigheten något
stöd för anspråk på större förmåner. Men denna
beskaffenhet af Judarnes allmännaste och för-
mämhgaste handels- och industriyrken, afgör
ock nyttan eller skadligheten af deras utflyit-
ning och spridning. Ty af tillåtelsen, att eta-
blera sig i alla provinsstäder och på Jandet,
och att besöka alla markväder, följer nödvän-
digt, att de, med den ökade lätitheten att de-
bitera och utprångla sina varor, skela till mång-
faldigt större vidd kunna uppdrifva importen
och konsumtionen af utlandets flärd och lyx-
varor, liksom äfven att de i dessa städer och
på landsbygden skola få tillfälle att utbreda
procenteriet ; och att båda dessa handels- och
industrigrenar, likasom lurendrejeriet, genom
en siörre utvidgning ingalunda blifva nyttiga,
hvarken för hela riket eiler för de enskilta lo-
kaler, der Judarne uppslå sina bopålar, lörer
väl ej ett ögonblick kunna underkastas något
tvifvel. Dessutom gifves det många serskilta
omständigheter i arten af Judarnes handel och
sätt att uppköpa och debitera sina varor, likta-
som i deras lefnadssätt och deras förbund sins-
emellan, så inrikes som utrikes, hvilka verka,
att borgare och handlande i våra provinsitäder,
i täflan med dem; nödvändigt måste, som man
säger, ligga under. Och det är således, utom
skadiigheten, äfren en positil orättvisa mot dessa
sednare att påtvinga dem Judkoloniseringen.
Hvad som sluiligen och på det mest bestämda
sätt afgör både orättvisan och skadligheten af
åtgärden, är: att Judarne, i trotts af den så kal-
lade emsancipationen och den lizhet de fått med
Svenska medborgare i alla cirila rättigheter,
ändock icke upphöra att bland oss utgöra ett
främmande folk, hvilket betraktar oss sjeltva
som främlingar, oaktadt de fått enshanda rät-
tigheter som landsmän... Någon rättvisa i åtgär-
dea vore åtminstone föreställbar, om Juden
bicfve Svens — ty religionen och skillnaden
emeilan K-istra och Mosaiska trosbekännelserne
hör ej hit — men att Judarne sko!a erhålla allde-
les saroma rät!igheter och förmåner som Svenskar,
och att vi skola berrakta dem som medborgare
och landsmän, under det de ändock fortfara ati
vara Judar och att betrakta o:s som ett f:äm-
mande folk, se deruti ligger på en gång den stör-
sta skadligheten oeh den största orättvisan, eller
frånvaro af all reciprocitet. Och att de rya,
af Br Skogman uifirdade emancipationsförfatt-
pingarze just gå ut på ati underhålla och för-
eviga Judeskapet och detta atsöndrade främ-
iiogsräsende, samt alt motverka all amalga-
mation, om den ock anvars vore möjlig, skall
författaren uti en följande artikel, genom en
närmare granskning al dessa författningar, söka
att ådagalägga.