handlat i likhet med Gustaf Ill och Liljencraatz
ech behandlat frågan i samma ferm som de.
Tvärtom.
Det är imedlertid en annan omständighet i
formen, som, när Regeringen företog sig at af
egea maktfullkomlighet sisom ett ekonomiskt
ärende afgöra denna Lagstiftningsfråga, i
högsta grad förtjenar att releveras, men hvilken
blott ui Tidniagen Freja blifvit med några få
ord i förbigående anmärkt. Denna omständig
het är: att när KommersKo!legiam ansåg sig
icke kuara underlåta alt inhämta Ständernis
tankar öfrer den af Kollegium väckta frågan,
det endast infordrade u:låtanden ifråa Borgerska-
pet, Magistraterne och högsta Länsstyrelsen i de
fyra städer, hvarest Judaros hitintills fått bo-
sälta sig, Dessa städer ägile uppenbarligen et:
enskildt intresse för att KommersKollogii hem-
ställan och Judarnes ansökning skulle bifallas;
ty verkan af ett sådant bifall måste nödvändigt
bhfva, att Judarne, begagnande den vunaa rät-
tigheten, flyttade ut ifrån dessa städer, cch
att således antalet af dem der och deras in-
trång i dessa städers rörelse skulle i samma
mån minskas. Alla de öfriga städerna och
landsbygden, som skulle emoitaga de från Stock-
holm, Götheborg, Calskrona och Norrköping
utflyttande Jad-kolonierna, hade deremot i frå-
gana ett alldeles motsatt intresse, hvilket, jom-
fordt med de få städernas, som redan förut
betunno sig i et exeeptioneit förhållande, väl
måite antagas för det allmännas. Nå: Hr Skög-
maa och Kollegiun företogo sig att höra blott
de få städer, som hade ett exceptionelt, ensi-
digt intresse för bifall till Kollegu förslag,
men ieka hela den stora mängden af stålerna,
som äger ett motsalt intresse och ettintresse öf-
verensstämmande med det allmänna, så är man
vä! följaktligen befogad att aniaga, ait donea
högst anmärkningsvärda irregularitet skedde med
beräkning, och wi den beråkaingea: att, ge-
nom hörand2 endast af de fyra, uii ea excep-
tioaell beligenahet varande ståderva, erhålla
yttraaden, fördelaktiga för Kollegii iörslåg och
Judaraes ansökning, samt att, genom icke-
hörandet af alla de öfriga, alböja, det ena för
emancipaioas-förehafrandet mindre gynnande
opiaion skulle få tillfälle aw yttra sig och
framiräaga till högsta ort. Denna mening synes
på iatet vis vågad, och den öfverensstämmer
äfven med allt hvad både förut och seier-
mera at Hr Skogman och Kollegium tillsjörts i
frågan.
Beräkningen gicades dock af utgången. Boar-
gerskapet i de fyra städerua, som hördes, i7s;-
nade ej till sitt exeeptionaela prisat-iatresse och
tinkte icke på den fördel, som de enskildt
skulle hafva deraf, att en mävgi Judar veko
bort utur deras sköte och förfigttade sig och
sin industri till. andra städer och landsbygdea.
Så väl Stockholms och Garlskronas, som Nörr-
köpings och Götheborgs Äldste hafva yturat sig
öfver frågan och betraktat henn2 utur det ail-
männa intressets syopunkt, med åsidosättande
af sitt partikuliera lokal-iairesse. Götheborgs
Aldstes utlåtande var uti ingen hufvudsiklig
punkt gynuande för Kollegii förslag, och Norr-
köpiags Äldstes y trand: kan ock ej anföras så-
som favoradelt för fragan, om det äfven, ge-
nom den försigtighet, brvarmed det är affatadt,
förråder mer än et: berocode, hvaruti många
af denna stads Borgerskap, i följd af deras rö-
relse, befinna sig. He Skogman har således i
konseljen ej kunnat anföra en enda för förslas
get gynnande mening fråa Borgerskapets Äldste
i städeroa. Tvertom.! Blott plaralteten iaom
två Magistrater har yitrat sig för åigärden och
likaledes tre Landshöldingar samt Öfyerståthå!-
larea i Stockholm; men hos de sednare tå-
som militärer och de förra såsom jurister, tor-
de med rätta kunona betviflas tillvaron af den
sakkävnedom och den erfarenhet af handel
och rörelse, som fordras för att i det speciella
bedöma inflytandet och verkvingarne af en så-
dan åtgärd, som den ifrågavarande, Oskså fia-
ner man, att de tvenze tillstyrkande Magistra-
terae och de högre öfverbets-personerna alldeles
d:spenserat sig ifrån att betrakta frågan frå
denna syapunkt, uar endast hållit sig på de
tomma, allmänna, intet sägande resonnemeater-
n:s område; så att man vid läsningen af deras
utlåtanden verkligen knappast vet, om den åt-