RA
5, I par han det föresiällningssätt, som svenskarne me
dtiså obehaglig förvåning få se hos ganska mång
1 J utländska skriftställare, att H. M. vår nu varan
ati de allernådigste Konung har i Heliga Alliancer
tt leder förvärfvat legitimiteten af den thron, som e
- I fritt folks val skänkt honomn, Vi veta detta sena
tire. Carl XIV Johan är legitim genom det
nita val, och icke genom något annat. Vimå
elste med barm förkasta hvarje tanke på tillvaro
-feller behofvet af en annan legitimitet; och om
dlsåsom den franske författaren insinuerar, denn
a legitimitet skulle utgöra en belöning för tjenster
4 gjorda i Heliga Allianeens leder, så bar föri
I förolämpat äfven vår Konung, som högtidlig
0 proklamerat, att folkeis kärlek är hans hbelö
I ning... De båda belöningarne synas oss fullkorn.
2 ligt oförenliga, all den stund Heliga Alliancer
sträfvarden i myseket varit oförenliga med Sve.
r riges, åtminstone med svenska folkets behof oci
lintressen, — Förf. inställer, i sammanhang här
r med, sina betraktelser öfver Tsarens besök 1 Stock.
holm och föreställer sig, att orohgheterne de
1 voro en nationel reaktion emot vissa hemlig.
hetstulla ndeferemsern för Tsaren, uti hvilker
ISveuskarne icke, såsom vissa andra, se be-
j skyddaren af sina rättigheters. Detta är full-
I komligt savt; Svenskarne söka sina rättighe-
Iters beskydd icke hos främmande potentater,
jutan i sina gruadlagar, i sin national vilja, i sin
Konungs värdiga hållning, omgifven af kunniga,
högtänkt:, natiomelt sinnade rådgifvare. Vis-
serligen höfves det en upplyst styrelse att
sluta sig till vissa af makterna, om en brytning
kommer; men detta är icke att söka beskyd-
daren, och då fråga derom blifver, äro vi full-
I komligt öfvertygade, att vår styrelse inser den
befallande nödvändigheten att sluta sig till de
folk, hvilkas bildning, seder och instisutioner
äro i samklarg med våra.
Hvad förf. säger om utsigterna för frarmti-
den står visserligen i summanhang med det
förra, men är af den beskaffenhet, att vi, af
nationalkänsla, om ej af annat skäl, anse oss
licke böra eller kunna reproducera det. Man
måste förundra sig öfver de besynnerliga be-
grepp, som utländska politiska skriftställare göra
sig om Sverige; men besinnar man, ait de tyska
bladen äro de enda utländska, som äga åirekt
korrespondens med Sverige, och huru deras
i korrespondenter äro beskaffade, så skall man
känna sin förundran minskas.
Efter att hafva sålunda absolverat Sverige,
kommer förf. till Schweitz och uttrycker sin
förvåning, att franska kabinettet, som har så
många vigtiga jern i elden, skulle just i detta
ögonblick uppträda i en dyhk toa mot en grann-
stat, blow för en Bonapartisk pretendent, som i
icke kan vara farlig. :
Om affären med den Holländske ministern?
Fabricius, som hade köpt till sig en hop deis
undanstulne dels fabriceraae dokumenter, rörande
Fransyska diplomatiens uade:handlingar sägsr den
franska tidningen: De detaljer, som blifvit be-
rättade härom, äro i det närmaste öfverens,tim-
mande med verkliga förhållandet, och det ionte,
ieke mödan att lexa upp tidningarne mvd på
kallage beriktiganden, (priendues rec ifications),
som i sijeliva verket blott bekräftat de temliges
trogna berättelser, hvilka blifvit spridda om
detia upptåg.. (Man ser, att beriktiganden,
som ingentivg beriktiga och som, efter mycken
utost galla mot tidnisgsr, sluta med ait i dei
hela bekräfta deras uppgifter, brukas icke bott
här.)
Detta upptåg, så furtfar förf., ,slutades
med snar och fullkeralig reparation från Holl.nds
sida. Parisaren skrattar gerna åt allt; och på
:heatre des Variergs har händelsen blitvit för-
löj!lgad; det gemena har försvunnit i det rioi-
kyla. Hvilken skada, att aktören Poltier är död!
åt honom hade så förtrifligen passat denna
roll af den nye borgmästaren i Ssardam, som
trodde sig leda en politisk intrig, och som icke
ledde annat än en arm fan inför axsis- rätten
och sig sjelf till en skarp skrapa från sitt hof.
Er F. är borgmästarens lsndsman; cckså är
det hufzudsakligen i afseende på England,
som han blifvit mystificrad.
Men för at stycket måtte vara komplett,
borde det utvidgas; ty den stockars Fabricius
är snarare en typ än en brottsling. Han är
modellun till dessu gamla diplomatiska traditio-
ner, 80m, ännu i publicitetens tidehvarf, to
på mörkrets vetenskap, och som till högt pi:
köpa ef bedragare siatshemligheter, dem der:s
I ao w— rprv.iSöibss. voesdcdcdgaMMMMMMMMMMMHMMMM MMMM