He O. ingick nu till regeringen med en ar sökning bärom, åberopande som skäl sin ålde och svaga helsa; men intetdera tyckes likvi hafva förefallit honom sjelf särdeles betungar de, ty i samma ansokning säger han, att egen domen endast låg tre mil från pastoratet, s att han när som helst kunde begiiva sig dif Consistorium, till hvars utlåtande frågan remit terades, afstyrkte också den sökta tillåtelsen åberopande att en dylik sed i anglikanska kyr kan, alitför väl b-kant under namn af non re sidence, derstädes medfört de menligaste följ der. Af dessa skäl resolverade också regerin gen under den 12 Mars 1836, att då det a Er O. vid hans ansökan fogade läkarebety; endast omförmilde sökandens beho! af ijenst ledighet för en bruonskur under sommaren 1836 äfvensom att då han till domkapitlet serskild förklarat sig, när som heidst kunna färdas tren. ne mil emellan sin egendom och sitt pastora — så hade Koogl. Maj:t vicke funnit skäl at till den uaderdåniga aasökningen i nåder samtycka,, utan ägde domkapitlet att för tillfälle: bevilja Oh:ling den tjenstledighet han då kan behöätva;j, men beträffande åter hans vistande utom pastoratet, så anbefailtes domkapitlet serskildt, ait derest han sig ej, inom forelagd tia dit åter begifver och der qvarstadnar, vidtaga sådana åtgärder, embetets pligter kräfva samt lag och författningar medgifva.n Nu förmodar troligen en bvar, att antingen Prosten O. ställde sig den Koagl. befa!lningen till Biterrättelse eller att Consistorium, i fall han det försummade, tillböll hoaom att lyda. Ingendera delen har likväl inträffat. Hr O. har ieke lydt, och Consistorium har ej ivingat honom dertill. Nära två och ett halft år äro förflutna sedan konungabeefvet emanerade, ech ännu bor Hr Ohrling qvar på sin egendom, besöker någon gång som resande pastoratet, hvarvid han icke ens bor på prestgården, utan på gästg:fvaregården, men tar ej den ringaste befattning med sitt embetes åligganden — och Consistorium blundar vid ailt detta! Måhända skulle man tro, att detsamma ej har kunskap om Hr O:s egenmäiktiga tilltag. Såd-nt vore visserligen en föga ursäktlig okunnighet om hvad som tilldrar sig inom stiftet; men för att visa, att icke heller det är fallet, vill man blott nämna, att Hr Biskop Hedrea förliden höst höll visitation inom pstoratet; att han dervid såg Prosien O. tillstädes, men blott som en främmande spektatör, som ej tog någon del i förrättvingen, och att, vid den sedvanliga middagsmåltiden, var han icke ens värd, utan arrendatorn af presträttigheterna hade den äran att göra Jes honneurs för Stftets s:yresman. Det behöfver ieke nämnas, hvad oredor skulle uppkomma, ifall detta exempel får tjena till) allmännare efterföljd — och man vet alldeles intet skäl, hvarföre det icke så skail göra. Hvar och en, som lyekats vinna ett ordinarie prestembete, kan då öfverlemna till annan person att för en ganska måttlig penning besörja allaj dess åligganden, hvarefter han sjelf helt obekymrad bortflyttar från sin församling, för att 4 fred och ro egna tid och krafter åt något annat yrkes bedrifvande, eller åt sina nöjen. Men ipru sällsammare förekommer denna Consistorii fromma efterlåtenhet för en underlydanjes trotsighet, när man jemför den med den stränghet, ett par af denna auktoritets ledawöj: ler visade för Studeraaden Paimgren, som nekades undergå prestvigningen, hvartill han gesom fulländade studier var berättigad, till följe ff en på sqvallerväg fertskaffad obestyrkt ansifvelse, eller Hr biskopens andliga nit, att vära Hr Djurströms teatertrupp under Påskerierna gifva rågra repiesentationer i Linköping, något, som aldrig förut nekats, ehuru Hr D. erbjudit ickomsten af en bland dessa till ett rälgörande ändamål. Man ser häraf, att om Hr Biskopen någon gång är mild, så kan han oekå vid andra tillfällen taga sin embetsmannamyndighet i akt. Om båda delarne just ailid ske på rätt tid och ställe, blir en annan råga. Å . ;