He O. ingick nu till regeringen med en ar
sökning bärom, åberopande som skäl sin ålde
och svaga helsa; men intetdera tyckes likvi
hafva förefallit honom sjelf särdeles betungar
de, ty i samma ansokning säger han, att egen
domen endast låg tre mil från pastoratet, s
att han när som helst kunde begiiva sig dif
Consistorium, till hvars utlåtande frågan remit
terades, afstyrkte också den sökta tillåtelsen
åberopande att en dylik sed i anglikanska kyr
kan, alitför väl b-kant under namn af non re
sidence, derstädes medfört de menligaste följ
der. Af dessa skäl resolverade också regerin
gen under den 12 Mars 1836, att då det a
Er O. vid hans ansökan fogade läkarebety;
endast omförmilde sökandens beho! af ijenst
ledighet för en bruonskur under sommaren 1836
äfvensom att då han till domkapitlet serskild
förklarat sig, när som heidst kunna färdas tren.
ne mil emellan sin egendom och sitt pastora
— så hade Koogl. Maj:t vicke funnit skäl at
till den uaderdåniga aasökningen i nåder sam-
tycka,, utan ägde domkapitlet att för tillfälle:
bevilja Oh:ling den tjenstledighet han då kan
behöätva;j, men beträffande åter hans vistande
utom pastoratet, så anbefailtes domkapitlet ser-
skildt, ait derest han sig ej, inom forelagd tia
dit åter begifver och der qvarstadnar, vidtaga
sådana åtgärder, embetets pligter kräfva
samt lag och författningar medgifva.n
Nu förmodar troligen en bvar, att antingen
Prosten O. ställde sig den Koagl. befa!lningen till
Biterrättelse eller att Consistorium, i fall han
det försummade, tillböll hoaom att lyda. In-
gendera delen har likväl inträffat. Hr O. har
ieke lydt, och Consistorium har ej ivingat ho-
nom dertill. Nära två och ett halft år
äro förflutna sedan konungabeefvet emane-
rade, ech ännu bor Hr Ohrling qvar på sin
egendom, besöker någon gång som resande pa-
storatet, hvarvid han icke ens bor på prest-
gården, utan på gästg:fvaregården, men tar ej
den ringaste befattning med sitt embetes ålig-
ganden — och Consistorium blundar vid ailt
detta! Måhända skulle man tro, att detsamma
ej har kunskap om Hr O:s egenmäiktiga tilltag.
Såd-nt vore visserligen en föga ursäktlig okun-
nighet om hvad som tilldrar sig inom stiftet;
men för att visa, att icke heller det är fallet,
vill man blott nämna, att Hr Biskop Hedrea
förliden höst höll visitation inom pstoratet; att
han dervid såg Prosien O. tillstädes, men blott
som en främmande spektatör, som ej tog nå-
gon del i förrättvingen, och att, vid den sed-
vanliga middagsmåltiden, var han icke ens värd,
utan arrendatorn af presträttigheterna hade den
äran att göra Jes honneurs för Stftets s:y-
resman.
Det behöfver ieke nämnas, hvad oredor skulle
uppkomma, ifall detta exempel får tjena till)
allmännare efterföljd — och man vet alldeles
intet skäl, hvarföre det icke så skail göra. Hvar
och en, som lyekats vinna ett ordinarie prest-
embete, kan då öfverlemna till annan person
att för en ganska måttlig penning besörja allaj
dess åligganden, hvarefter han sjelf helt obe-
kymrad bortflyttar från sin församling, för att 4
fred och ro egna tid och krafter åt något annat
yrkes bedrifvande, eller åt sina nöjen. Men
ipru sällsammare förekommer denna Consi-
storii fromma efterlåtenhet för en underlydan-
jes trotsighet, när man jemför den med den
stränghet, ett par af denna auktoritets ledawö- j:
ler visade för Studeraaden Paimgren, som ne-
kades undergå prestvigningen, hvartill han ge-
som fulländade studier var berättigad, till följe
ff en på sqvallerväg fertskaffad obestyrkt an-
sifvelse, eller Hr biskopens andliga nit, att vä-
ra Hr Djurströms teatertrupp under Påsk-
erierna gifva rågra repiesentationer i Linkö-
ping, något, som aldrig förut nekats, ehuru Hr
D. erbjudit ickomsten af en bland dessa till ett
rälgörande ändamål. Man ser häraf, att om Hr
Biskopen någon gång är mild, så kan han oek-
å vid andra tillfällen taga sin embetsmanna-
myndighet i akt. Om båda delarne just ail-
id ske på rätt tid och ställe, blir en annan
råga.
Å
.
;