Stotssekreteraren kanske kunnat anse skäligare,
att i underdånighet tillstyrka, att detta man-
skap återginge under Iofanteriregemente, då
de så många gånger såsom alldeles otillräckliga
omtalade anslagen för beväringsmanskapets exer-
cis sluppit belastas med denna öfverflödiga ut-
gift. Eller ock, om detta häradets ungdom
omöjligen kan bildas till duglige krigsmän, an-
nat än som kamrater med Wermlands Jägare,
så bedja vi He Statssekreteraren om tillåtelse
att få uadra, hvarföre icke Infanteriregementets
kommissarie skulle hädanefter som hitintills
kunna besörja deras ekonomi unaer mötena,
och äfven vädra deras munderiogar dessemellan,
mot ett arfvode, om så nödvändigt skulle vara,
af mycket ringare belopp än de 316: 32,
sora nu äro dömde, ,snart sagdt fordömde,
att utgå. 316: 32. kan till det stora hela
visserligen vara en lampen summa; nen då de
medel, hvaraf den skaul tagas, äro så otili-
räckliga, att de icke förslå,: hvilket sanno!ikt
Hr Statssekreteraren lika väl som vi andre
hört bedyras, hvarken till kläder eller öfning,
så skulle man tro, att de blott med yttersta
hushållning och beräkning borde användas. Vi-
sar sig motsatsen, är man ursäktad, om man
misstänker antingen Hr Statssekreteraren för
dåligt minne, eller bedyringarne för osanna,
och för framtiden rättar sig derefter.