Kolargossen millionär.
(Ur en Engebk tidning.)
Robert Taylor var son af Lord Kennedy,
som gifte sig med hans moder ett år efter gos-
sens födelse. Modren dog medan han ännu var
ung, och fadrem lät gifva honom i vård åt en
hustru vid namn Robizson, som bodde vid
City Road i London, och fick 152 P. St. om
året, för att underhålla och vårda honom. Tå
gssen var omkring 7 år, blef han bortstulen
;rån modren af ett Zigucnarband, som dock
öfvergaf honom vid Bilston, der en arbetare i
kolgrufvan kom öfver honom, tog honom tiil
sig och använde honom vid grufarbetet. Un-
der tiden hade Lord Kernedy dött; ech som
han icke hade några äkta lifsarfvingar, testa-
menterade hen större delen at sin förmögenhet
åt gossen Taylor. Man gjorde på alla håll ei
terspaningar, för att få reda på honom, och i alla
d mest cirkulerande tidningarne infördes full-
ständig beskrifning på havs person och uppgift
om vissa märken på hans armar, på hvilka han
skulle kunna igenkännas. Ungefär vid samma
tid blef Tsylor sjuk i Bilston oeh brukade dag-
ligen gå till en doktor, för att få hans råd oeh
medieip. Doktorn, som läst beskrifningen i
tidningarne, tyckte att ban i sia patieot ville
igenkänna den efterlyste personen; och då han
började fråga och examinera honom nogare,
blef han öfvertygad, att yngliggen verkligen var
RBobert Taylor, hvarpå han skref till de perso-
ner i Lordop, som underteckest avertissemen-
tet i tidningarne och underrättade dem om den
upptägkt han gjort. Fru Robinson igenkände
ynglingen också för att vara den rätta perro-
nen, oeh han blef nu uppklädd från topp till
tå och placerades på ett godt ställe, der han
hade allt fullt opp hvad han behöfde. Men
han trifdes icke i sin nya belägenhet, utan se-
dan han fått i afräkning på sitt arf en icke så
obetydlig summa, begaf han sig till Biston, der
han började föra en utsvälfvande lefnad och
snart gjorde af med sina penvingar, och, hvad
värre Var, förstörde sin helsa, så att han brag-
tes nära döden. I denna belägenhet gjorde en
ledamot af en nykterbets-förening bekantskap
med honom, och öfvertalade honom att ingå i
föreniogen, hvarpå han väl öfvergef buteljen,
men slog sig i stället på att blifva sprätt, satts
sig i betydande skulder och begaf sig, elegant
utrustad, till London till Fru Robinson. Hos
henne stannade han Ou qvar i trenne år, men
fann sig slutligen missbelåten och beslöt att
lemna henne. Genom en af besynnerligheterna