Kolargossen millionär. (Ur en Engebk tidning.) Robert Taylor var son af Lord Kennedy, som gifte sig med hans moder ett år efter gossens födelse. Modren dog medan han ännu var ung, och fadrem lät gifva honom i vård åt en hustru vid namn Robizson, som bodde vid City Road i London, och fick 152 P. St. om året, för att underhålla och vårda honom. Tå gssen var omkring 7 år, blef han bortstulen ;rån modren af ett Zigucnarband, som dock öfvergaf honom vid Bilston, der en arbetare i kolgrufvan kom öfver honom, tog honom tiil sig och använde honom vid grufarbetet. Under tiden hade Lord Kernedy dött; ech som han icke hade några äkta lifsarfvingar, testamenterade hen större delen at sin förmögenhet åt gossen Taylor. Man gjorde på alla håll ei terspaningar, för att få reda på honom, och i alla d mest cirkulerande tidningarne infördes fullständig beskrifning på havs person och uppgift om vissa märken på hans armar, på hvilka han skulle kunna igenkännas. Ungefär vid samma tid blef Tsylor sjuk i Bilston oeh brukade dagligen gå till en doktor, för att få hans råd oeh medieip. Doktorn, som läst beskrifningen i tidningarne, tyckte att ban i sia patieot ville igenkänna den efterlyste personen; och då han började fråga och examinera honom nogare, blef han öfvertygad, att yngliggen verkligen var RBobert Taylor, hvarpå han skref till de personer i Lordop, som underteckest avertissementet i tidningarne och underrättade dem om den upptägkt han gjort. Fru Robinson igenkände ynglingen också för att vara den rätta perronen, oeh han blef nu uppklädd från topp till tå och placerades på ett godt ställe, der han hade allt fullt opp hvad han behöfde. Men han trifdes icke i sin nya belägenhet, utan sedan han fått i afräkning på sitt arf en icke så obetydlig summa, begaf han sig till Biston, der han började föra en utsvälfvande lefnad och snart gjorde af med sina penvingar, och, hvad värre Var, förstörde sin helsa, så att han bragtes nära döden. I denna belägenhet gjorde en ledamot af en nykterbets-förening bekantskap med honom, och öfvertalade honom att ingå i föreniogen, hvarpå han väl öfvergef buteljen, men slog sig i stället på att blifva sprätt, satts sig i betydande skulder och begaf sig, elegant utrustad, till London till Fru Robinson. Hos henne stannade han Ou qvar i trenne år, men fann sig slutligen missbelåten och beslöt att lemna henne. Genom en af besynnerligheterna