det slatpåstående, hvilket jag nu har att be-
svara, litit aktor emot mig äfven yrka ansvar
för förment smädligt skrifsätt uti den förklaring,
jag till högtärade Rätten förut ingifvit. Det är
således icke nog, att Hofkans!ersembetet påstår
mig hafva smädat Herrar Hästgardister; jag
skulle nu äfven hafva smädat Hofkanslersem-
betet sjelft, såsom deras beskyddare och pa-
tron, naurligtvis också i och för embetet.
Kuona mina förmenta smädelser emot sådana
nembets- och tjenstemänn, som Hrr Hästgardi-
ster, icke försonas mad mindre än afbön och
Etthundrade Riksdalers böter, så är det väl
förmodligen, om någon proportion skall iaktta-
gas, med ingenting mindre än högsta urbota
bestraffning, eller lifvets förlust, som mina för-
menta förnärmelser emot den höga Beskyddaren
sjelf skola umgälias. Hofkanslersembetet har
dock öfverlemnat åt Rätten att afgöra detta an-
svar, utsn att sjelft vårda sig att yrka något
bestämdt straff; och detta är äfven konseqvent
nog; ty kunde pluraliteten i Juryn väl fiana sig
uti att först dömma mig till moralisk död eiler
afbön, så är ju sedan hvad slags bestr:ffaing,
afven den hårdaste, som Rätten för skrifsättet
kunde ålägga mig på köpet, endast ett lappri.
Hofkanslersembetret har verkligen numera kom-
mit, eller, rättare sagdt, sjelft försatt sig uti en
högst besynnerlig stöllning till pressen: Allt
är för detsamma smäd-lse. Det anställer orim-
liga aktioner för förmenta smädelser, som ingen
imer än Hofkanslersembetet kan upptäcka, och
kröner orimligheten af dessa åtal med ännu orim?
ligare rubriker och ansvarspåståenden; den an-
klagade å sin sida begagnar bloit sin försvars-
rätt och bevisar dessä orimligheter samt be-
nämner dem med sitt rätta namn, och se! straxt
kallas det åter smädelse, 1y sanningen får pa-
turligtvis aldraminst sägas åt Hofkanslersambetet
sjelt. Under våra Juni- och Julidagar, då
Herrar Hästgardister som mest utmärkte sig
genom sina chocker och nyttjandet af sabeln
mot fredliga medborgare, begagnade även Hof-
kanslersembetet oförtrutet sin sabel, indragunings-
makten, och nedsablade på en dag icke mindre
än tre Tidningar. I fall någon ticningsutgifvare
då yttrat, att Hotkanslersembetet for fram mot
jyitranderätten på äkta Hästgardistvis, hvem vet,
om icke till och med denna sanna och träffande
liknelse, i farten att förklara alit för smädelse,
skulle hafva blifvit så qvalificerad, huru ömt
än Hofkanslersembetet, just genom det mot mig
anställda åtalet, visat sig vara om upprätthållandet
af Hrr Hiöstgardisters embetsmanna- anseenden,
och huru livet sårande följaktligen en jemnfö-
reise emellan dessa Hrr Embets- och tjen
stemänn och Hofkanslerserbetiets eget förfarande
borde kuznat fionas,
Jag känner ganska väl, hvilka talrika utvägar
Hofkanslersembetet äzser, att genom indraguin-
gar och aktioner förfölja en tidningsutgifvare,
och sjelf uti denna egensksp inom få dagar
träffad både af en indragnirg och af en aktion,
utgående på ingenting mindre än afbön och en
afbön för gemenskapen i enistrupp, hvars
sablar biiivit fläckade af oskyldiga medbo:gares
utgjutna biod, och hvilkas laglösa framfart just
genorh denna sfbön:skuile sanktioneras, har jag
i rikt mått fått erfara vidden af Hofkanslers-
embeteis makt. Men i simma mån Hofkans-
iersembetet: vill låta mig känna sin makt och
hvad det mot pressen tilltror sig att göra, käun-
ner jag också lifligt min pligt som udningsut-
gifvare och Svensk man, att oförskräckt och
utan förbehåll söga detsamma sanningen. Jag
har nu sökt att fullgöra denna pligt, i afseerde
på det lika obehörga som löjliga påståendet,
det jag i min förklaring skulle nyttjat ett smäd-
ligt skvifsatt, då jag blott låtit Hofkanslersem-
betet höra sanningen, och jag öfvergår till de
öfriga delarna af slutpåstsendet.
Aktor forisätter, tvertemot uppsatsens tydliga
mening och den uttryckliga förklaring som jag
gifvit, Hofkanslersembetets grofva advokaty:,
att till Befslet eller Officerskorpsen vid Lifgar-
det till häst vilja utsträcka artikelns syfiniog.
Vål återfaller alltid gemenskapens kondait och
en trupps vilda och iygellösa framfart på befä-
let samt ytterst på R: gementbefälhafvaren; och
säkert är det ej för någon obekant, ait också
tvenne medlemmar af Officerskorpsen vid Hist-
gardet långt för detia blifvit, i anledning aftil-
drsgelserna i Juni .månad eller nära samtidigt
med denna aktions anstillande, anklagade och;
nu formligen äro sub reafu, den ene, för ait
sjelf hafva, såsom orden i artikeln lyda, med
sabelhugg proklamerat lugnets och ordnin