aktighet. Vi sågo efter hvarandra trenne unga
prinsar förvista långt bort från thronen i sam-st
ma ögonblick de skulle bestiga den, Den för--
ste, den -olycklige Ludvig XVII, föddes midt
under glansen af den gamla monarkien; det är
sannt, nyss före denna förfärliga revolution, som
begrof både thronen och honom sjelf i sitt svall;
men man kund: ännu då ivbila sig att maje-
stätet af 14 seklers ärfiliga konungavärdighet
skulle skydda arfvingen af så många anor, och
de, som helsade hans vagga, måste tro att ingen-
ting annat stod i vägen emellan honom och kro-
nan, än hans broder. Men dennc hade den lyckan
att dö först, och efte;lemnade åt det oskyldiga
offer, hvilket man sedermera kallade Ludvig
XVII, blott ett olyckligt och blodigt arf. Der-
efter grundlade Nzpoleon det ärofullaste välde i
nyare tider. Nationen var erkänsam för den
ordning, han återställt Undren af hans väldel
hade fängslat sinnena; minnet af hans val om-
gaf hans despotism med en viss popularitet, osh
med full sanning kuude Monitören d. 20 Mars
1811 siga: ,I dag har Frankrikes höpp gått i
fullbordan. Alla menniskor talade då om ärft-
ligheten. Den ene sade till kejsaren: Från
eder utgår en hjeltestam, som skall ega bestånd
lika länge som ryktet af edert namn och de in-
stitutioner, edert snille skapat., En annan slö-
sade ord för att tala om ,de heliga pligter,
hvilka fästa nationen vid arfviogen :f monarki-
en. En tredje, som förde ordet i statsrådets
namn, lät Frankrike tala på följande sätt: Na-
poleon den store har räddat fäde:neslandet ifrån
den afgrund, hvari anarkien hotade att störta
det; han tillintetgjorde de makters planer, som ville
dess förderf, han utflyttade Frankrikes gränspålar
till dess äldsta gränser. Napoleon gaf sina folk
denna odödliga lagbok, som en dag skall blif-
va nationernas; han förskaffade religionen åter
aktning, återställde trosläran i dess ursprungliga
renhet oeh tryggade samvetsfriheten. Konun-
gen af Rome, bildad genom den förste lagstifta-
Åres och den störste fältherres läror och exem-
pel, skall fortplanta hans snille och hans dyg-
der., Och namnet Napoleon är ärorikare än
någonsin; hans snille är odödligt, hans lagbok
TI blir efter hand nstiorernas, många sf hans in-
stitutioner bafva öfverlefvat honom; men hans
istam är fö. svunnen, och den unge prins, hvars
I födelse helsades med sådane ord, är död, fjer-
Iran från Frankrike, utan att ens hafva bibe
I hållt det numn, som gafs bonom af hans fader.
lår 1820 dånade kanonerna för en annan arf-
I vinge till denna så ofta bortlofvade, så mycket
I omtvistade krona. Det tycktes som skulle Bour-
I I bonernes återkomst varaktigt betrygga ärfilighe-
tens princip. HEertigens af Bordesux fodelse
-l var, såsom man sade, försynens svar på Lou-
vels dolk. Moan ropade ånyo fram de 14 se-
klerna; man talade om Henrik IV; men stöd-
de horoskopet för den nyfödde isynnerhet på
Gu!s vilja och på Europas. Den nye prinsen
blef kallad Dieudonne; påflige nuntien, som
ti förde ordet i diplomatiska korpsens namn, ytt-
rade till Ludvig XVI: Detta smärtans, minnets
och sorgens barn är äfven Europas barn; det
är en profetia och en borgen för den fred och
det lugn, som skall följa på så mycken oro,
Sålunda syntes omständigheterna vid bans fö-
delse, Europas önskningar och hans uråldriga
stam lofva thronen åt hertigen af Bordeaux,
hvilken dessutom i kartan fann borgen för sitt
arf — och hertigen af Bordeaux lefver i denna
stund i landsflykt!v
AR mm — tr - VO Fr rt BM Ö
PP VM Li
mpg HH II UN I
-
