aktighet. Vi sågo efter hvarandra trenne unga prinsar förvista långt bort från thronen i sam-st ma ögonblick de skulle bestiga den, Den för-ste, den -olycklige Ludvig XVII, föddes midt under glansen af den gamla monarkien; det är sannt, nyss före denna förfärliga revolution, som begrof både thronen och honom sjelf i sitt svall; men man kund: ännu då ivbila sig att majestätet af 14 seklers ärfiliga konungavärdighet skulle skydda arfvingen af så många anor, och de, som helsade hans vagga, måste tro att ingenting annat stod i vägen emellan honom och kronan, än hans broder. Men dennc hade den lyckan att dö först, och efte;lemnade åt det oskyldiga offer, hvilket man sedermera kallade Ludvig XVII, blott ett olyckligt och blodigt arf. Derefter grundlade Nzpoleon det ärofullaste välde i nyare tider. Nationen var erkänsam för den ordning, han återställt Undren af hans väldel hade fängslat sinnena; minnet af hans val omgaf hans despotism med en viss popularitet, osh med full sanning kuude Monitören d. 20 Mars 1811 siga: ,I dag har Frankrikes höpp gått i fullbordan. Alla menniskor talade då om ärftligheten. Den ene sade till kejsaren: Från eder utgår en hjeltestam, som skall ega bestånd lika länge som ryktet af edert namn och de institutioner, edert snille skapat., En annan slösade ord för att tala om ,de heliga pligter, hvilka fästa nationen vid arfviogen :f monarkien. En tredje, som förde ordet i statsrådets namn, lät Frankrike tala på följande sätt: Napoleon den store har räddat fäde:neslandet ifrån den afgrund, hvari anarkien hotade att störta det; han tillintetgjorde de makters planer, som ville dess förderf, han utflyttade Frankrikes gränspålar till dess äldsta gränser. Napoleon gaf sina folk denna odödliga lagbok, som en dag skall blifva nationernas; han förskaffade religionen åter aktning, återställde trosläran i dess ursprungliga renhet oeh tryggade samvetsfriheten. Konungen af Rome, bildad genom den förste lagstiftaÅres och den störste fältherres läror och exempel, skall fortplanta hans snille och hans dygder., Och namnet Napoleon är ärorikare än någonsin; hans snille är odödligt, hans lagbok TI blir efter hand nstiorernas, många sf hans institutioner bafva öfverlefvat honom; men hans istam är fö. svunnen, och den unge prins, hvars I födelse helsades med sådane ord, är död, fjerIran från Frankrike, utan att ens hafva bibe I hållt det numn, som gafs bonom af hans fader. lår 1820 dånade kanonerna för en annan arfI vinge till denna så ofta bortlofvade, så mycket I omtvistade krona. Det tycktes som skulle BourI I bonernes återkomst varaktigt betrygga ärfilighetens princip. HEertigens af Bordesux fodelse -l var, såsom man sade, försynens svar på Louvels dolk. Moan ropade ånyo fram de 14 seklerna; man talade om Henrik IV; men stödde horoskopet för den nyfödde isynnerhet på Gu!s vilja och på Europas. Den nye prinsen blef kallad Dieudonne; påflige nuntien, som ti förde ordet i diplomatiska korpsens namn, yttrade till Ludvig XVI: Detta smärtans, minnets och sorgens barn är äfven Europas barn; det är en profetia och en borgen för den fred och det lugn, som skall följa på så mycken oro, Sålunda syntes omständigheterna vid bans födelse, Europas önskningar och hans uråldriga stam lofva thronen åt hertigen af Bordeaux, hvilken dessutom i kartan fann borgen för sitt arf — och hertigen af Bordeaux lefver i denna stund i landsflykt!v AR mm — tr VO Fr rt BM Ö PP VM Li mpg HH II UN I