ien åsyftade förändringen Hans herrar kolleger
ha imedlertid ändock icke velat rätt inse detta,
emedan eljest de säkert instämt i chorus med
bonom. Hans motstånd förmådde likväl hindra
åtgärden för denna gång, ty Erkebiskopen åter
tog sin bill efter ett svar, som röjde mycken
förtrytelse. Herr Dr Philpotts är således, som
man ser, den egentligå representanten för den
A-: glikanska hierarkien, samt tillika den förslag-
naste och om:änksammaste af alla biskoparna.
Engelska kyrkan börjar imedlertid allt mer och
mer begripa, att hon försäkrar sig om ett ofantligt
inflytande, om hon kallar till lif sådana anstal-
ter, som fordras af tidens anda. Sålunda kan
man knapt begripa, huru det är möjligt, att i
ett land, hvarest industri och handel äro de
mäktigaste häfstängerna för det mnotionella lifvet,
likväl inga handels och näringsskolor finnas i
bredd med de talrika lärda skolorna. Anstal-
te:za på kontinenten ha i sednare tider väekt
kyrkan, och såsom hon för någre år sedanl.
stiftade Kings-College och nationalföreningen för
folkundervisningen, så har äfven nu, underl
hennes skydd, ett sälskap bildat sig, som villl.
inrästa en handels och näringsskola (Mctro:o-
litan commercial schvol) i hufvudstaden.
Denna skall bli ett mönster för andra, och re-
dan bestående privatskolor af samma slag ha
blifvit inbjudna att sluta sig till den nya.
Grundelementet skall här, likasom i Kings Col-
lege och den dermed föremade förberednings-
skolan, bli undervisning i kristendomens läror
och pligter enligt anglikanska kyrkans grund-
satser. I spetsen för företaget stå biskoparne
i London och Winchester. Genom sådana
bemödanden skall kyrkan icke allenast försäkra
sig om sina bekännares tacksamhet, utan äfven
för någon tid om bibehållandet af det andliga
öfrerväldet, som Dissenters och Whigs eljest ho-
ta att fråarycka henne.
HURU DYNASTIER BERÖKAS OCH —
FALLA!
Hertiginnars af Orleans förväntade nedkomst
och det vämjeliga smicker, hvarmed autorite-
ter, bofmän, poeter och lycksökare af alla slag
bereda sig att helsa den tillkommande thronarf-
vingen (ty det faller ingen devouerad in att vän-
ta annat än en prins), ger le Temps anledning
till några reflexioner, hvilka väl förtjena att lä-
sas och begrundas, äfven utom Frankrike, och
dem vi här nedaoföre reproducera. Alla län-
ders och tiders historia är full af exempel på
dyrastier, som rusat sin undergång till mötes,
och med dessa varnande exempel för ögonen
skulle man väl knappast vänta sig att vidare se
fu:star gå tillväga som om ett stycke perga-
ment, med derpå prentad ärfilighet, vore till-
räckligt att trygga besittningen af en thron för
everleliga tider. De statshvälfningar vi upplef-
vat, hefva visat hela dåraktigheten af ett sådant
hopp, och fördrifna dyaastier begråta ännu i
dag sina chefers misstag och brott. Det blod som
Carl X, på inrådan af afskyvärda ministrar, lät
gjuta på Paris gator, löste banden emellan honom
och Fransyska folket, och denna Försynen: hem
lighetsfulla dom, som straffar fäderres missger-
ningar inpå barnen, dref i landsflykt äfven det
barn, på hvars hufvud ännu ingen skuld
hvrilade. Aldrig såg man tydligare än vid den-
ra stora hvälfoing sanningen af Napoleons be
kiota ytirande, att en thron blott är en stol
md sommet på,, hvilken endast står fast och
säker så länge den, som sitter derpå, äger folkets
kerlek! — Men vi återkomma till le Temps ar-
tiiel, hvilken är af följande lydelse:
Måbända skola om ett par dagar invalidho-
telets kanoner, opartiska såsom Monitören, för-
kunos födelsen af en arfviage till Juli-throven,
med samma ljud hvarmed de kurgjorde herii-
gros af Bordeaux och konunvgens af Bom fö-
delse. Inspirerade tal skola sed.n följa och ie-
k. underlåta att förutsäga en sen men lysan-
de regering. för den vye prinsen. Men skail
le va våra barnabarn ett nytt gyllene tidehvarf;
min skali synaerhet önska konungen lycka
till detsiösande sätt, hvarpå Försysen beflitat
sis om alt trygga varakligheten af hans stam
Man bör övska att alla förutsägelserna i dessa
ta! måtte gå i fulibordan; men just för en sådan
fu!lbordans skull måste man aldrig glömma, att de
si-dgande i grundlagarne, som:göra konungamak-
ten ärftlig och handla om th: onarfvingar., icke äo